Jag budar på hus. Jag har budat i flera veckor nu. Vårt första bud lades den 25 maj. Det är ett tag sen nu. De första två veckorna var det helt tyst. Sen dök den mysige Budgivare 2 upp. Ge fan i att buda på mitt hus(!), var den första spontana tanken. Men icke då. Istället blev det en extreeemt utdragen och långsam historia. Ibland har vi inte hört något på flera dagar, och sen har det ramlat in ett 50-tusenkronorsbud, ett 10-tusenkronors, ett 50-tusen. Sen blev det tyst. Tystare vill säga. Och vi väntade tålmodigt. Bjöd över, och väntade. Och väntade.
Idag ringde jag därför upp mäklaren för att liksom kolla av om det råkade vara så att vi kanske hade köpt ett hus. Det hade vi. Nästan. Budgivare 2 hade minsann tackat och bockat och sagt adjö för sig. Whoop whoop hann hjärtat skrika. Sen dog det lite.
Den ÄNNU mysigare Budgivare 3 hade gjort sitt intrång i mitt husköp. Förändainihelvetsjävlasatansskitfan!
Lite så tycker jag om det. Så där är vi nu. En färsking från Husqvarna har tuffat runt här nere i husbil i helgen och bestämt sig för att MITT hus är det han vill ha, och har nu gett sig in i budgivningen (som alltså annars hade varit avslutad).
Så ja. Med början till magsår sitter vi nu och funderar över hur framtiden kommer att te sig.
Och jag som har bokat in ett Tupperwareparty i September. Då måste man ju ha ett hus. Fattar ni väl. Ett hus vid havet.
"Jag vill ha ett hus vid havet där jag kan höra alla måsarna och göra som jag vill"
No comments:
Post a Comment