070317

Hello Moto! Eller ska jag säga Ciao istället. Något har hänt. Jag har förvandlats till italienare och det verkar vara en åkomma som drabbat flera. Orsaken är Italiano, eller Cristiano som han egentligen heter, som har varit med på resan. Äh, jag tar det från början. Håll i hatten...

Hoppade på Easyriderbussen i Perth. På vägen stannade vi till vid Pinnacles Desert, en öken med massa stenpelare som är miljoners år gamla. Efter många timmar kom vi fram till Kalbarri där vi övernattade. Finns inte så mycket att säga om stället. Vi käkade världens största sea food-tallrik och mest lärde känna varandra lite allmänt. Vi blev ett bra gäng som hållit ihop ända tills nu. Det var jag, Mia - halvengelskan från Danmark, Bonnie från Canada, och Ian, Daniel och Phil från England. Träffade ett engelskt par också som var på smekmånad, en fyra månader lång sådan där de reser runt i världen tillsammans. Det var också här våra vägar korsades med Italiano, väldens tokigaste italienare. Hysteriskt rolig kille. Till viss del är han rolig bara för han låter som han gör, men han säger också de mest underliga saker. I alla fall, dagen efter reste vi vidare mot Denham efter att ha stannat vid en apstor snäckskalsstrand, Shell Beach. Det var när vi var i Denham som cyklonen George drabbade området där jag befinner mig nu. Denham hade nog varit mysigare om det inte hade stormat så förbenat. Stannade ändå där i tre nätter eftersom vädret norrut inte var att rekomendera. Normalt sett kan man åka ut på havet och göra massa grejer, men vi fick snällt stanna vid poolen. Inte för att vi klagade förstås. Den andra cyklonen märkte vi knappt av eftersom den i stort sett dog innan den träffade land. På väg från Denham stannade vi i Monkey Mia som ses som det enda stället i världen där vilda delfiner kommer in till stranden och blir matade. Det var ca 7-8 delfiner där och de simmade riktigt nära, bara någon meter bort. Fräsigt som tusan.

Vidare gick resan till Coral Bay, vilket skulle kunna vara paradiset på jorden. Ett pyttelitet ställe som egentligen inte är mycket mer än en turistanläggning, även om det finns lokalbor också. Haha. Välkommen till Hillbillyland. Kom dock inte och tro att det på grund av turismen är något fancy ställe. Man duschar, lagar mat och borstar tänderna i saltvatten. Poolen är klorerat saltvatten och dricksvatten är mycket sparsamt fördelat. Detta är outback Australia och sötvattnet är en av deras käraste tillgångar. Det är inte fler än några hundra som är här. Orten hade dock det mest fantastiska lilla bageriet med underbart goda skapelser. Framförallt var det nattöppet och de som arbetade där var de vänligaste man kan tänka sig. Här blev man bemött som Darling eller Sweetheart istället för White Sugar som lokalinvånarna på puben döpte mig till. Puben stängde vid midnatt och då köpte man med sig vad man skulle ha och gick sedan ner på stranden. Under en stjärnklar himmel minglade vi runt, satt i sanden, gick barfota i vattenbrynet och tittade även på fire twirlers, ni vet sådana som gör konster med eld. Det verkar vara ortens gemensamma hobby. Jag kommer aldrig att glömma de fyra dagarna jag var här. Vi var minsann inte bara ute om nätterna. En dag åkte vi ut på snorkeläventyr och snorklade med mantarockor. En av världens två konstanta manta ray communitys finns utanför Coral Bay, den andra i California. Vi simmade länge med den ena som var över tre meter mellan vingspetsarna. Vilken känsla att se den segla fram genom vattnet. Majestätiskt. Stannade till och snorklade ute till havs på ett otroligt ställe. För det första kryllade det av hajar. Även om det bara är revhajar pirrar det lite i magen när en haj som är över en meter börjar simma i cirklar runt dig. Fast det är ingen fara. Det ska mycket till innan de gör något. Snorklade också ut från stranden i Coral Bay. Det finns otroliga koraller bara 30 meter från stranden. Revet heter Ningaloo Reef och sträcker sig från Coral Bay upp till lite ovanför Exmouth där jag är nu.

På väg hit igår åkte vi till Turqoise Bay och snorklade. Mer turkost vatten än så får man leta länge efter. Inte ens vattnet vid Whitsunday Islands där jag och Jeppe var hade den färgen. Med revet bara några få meter ut från stranden låg vi och plaskade ett par timmar, vilket var jobbigare än det låter. Det var väldigt strömt, och om man följde med strömmen för långt mötte den upp med en annan ström som spolar en rakt ut till havs innan man hinner tänka sköldpadda ens.

Så igår kom vi alltså fram till Exmouth där jag förhoppningsvis ska göra min PADI Open Water Course om ett par dagar. Vi bor in en sorts jättefin caravan och det fullkomligt vimlar av emuer här. Har sett hur många som helst, de går till och med omkring inne på området. Och igår natt när jag gick hem från puben med Mia gick vi förbi en lekpark där det var tjockt med känkurur. Räknade till 33 stycken i en hast. Coolt.

Nu är det bara jag, Mia och Bonnie kvar eftersom Ian och Dan reste vidare i morse. Vi tänkte hyra scooter och bege oss ut på äventyr. Man vet aldrig vart detta kan sluta. Spännande är det i alla fall.

See ya later, mate.