Wednesday, March 21, 2007

070321

Exmouth, WA
Så var jag än en gång ensamstående. I morse reste Mia och Bonnie tillbaka till Coral Bay för att bland annat återförenas med Italiano (som käkar Korean noodles because the pasta makes you e fat). Själv lämnar jag detta gudsförgätna ställe på måndag. It's e nice, I like.
Bestämde oss i söndags för att vi skulle åka till Turquoise Bay igen, den här gången på våra fina röda scootrar. Det är en resa tur och retur på 120 km. I sann semesteranda kom vi iväg några timmar senare än planerat. Efter ett pitstop på vägen för att fylla reservtanken (det kryllar inte av bensinstationer i ödemarken) kom vi fram till havet. Det var lika otroligt vackert som första gången. På med stassen och i och snorkla. Fisk precis överallt. De andra fick ett bryt när vi stötte på en haj, men den låg bara och sov på bottnen. Jag tog ett foto på den. Ska bli kul att se vad det blir av det. Utmattade efter dagens förvånansvärt ansträngande aktiviteter tog vi en tupplur medan solen sjönk allt lägre ner på himlen. En djävulskt enveten insekt försökte göra sig ett skrovmål på mig och Mia - stupid bug - men det satte jag stopp för genom ett brutalt mord med PET-flaska. Muhaha...
Innan det blev mörkt påbörjade vi vår resa tillbaka. När vi körde genom nationalparken hände något som vi misstänkt skulle kunna hända, men inte i denna extrema utsträckning. Vart vi än tittade fanns det kängurur. De var precis överallt. De satt och tittade på oss, men när vi kom närmre gjorde det akuta flyktförsök varav otäckt många innebar att de hoppade ut mitt framför oss. Det gick inte att köra fort inte. När vi körde genom passagen Kangaroo Alley var det av förklarliga skäl som värst. Mia som åkte mig mig utsågs till första naturfotograf och fick med kameran i högsta hugg dokumentera det hela. I efterhand vad det lika underhållande att lyssna på vad vi sa som att faktiskt se kängururna. Det är något allvarligt fel på oss. Största delen av resan genomfördes i beckmörker. Blev middag på Exmouths snabbmatshak, det vill säga husvagnen som heter Planet Burger.
I måndags åkte jag och Mia på dyktripp till ögruppen Murion Islands. Om jag någon gång har använt uttrycket "det vackraste jag sett" tar jag härmed tillbaka det. Vi gjorde ett dyk på soft corals och det var en helt ny värld där nere. Så som det ser ut i naturfilmer som man tänker att "jaja, de färgerna har de minsann piggat upp lite", så var det där. Allt sprakade i färg; grönt, blått, rött, lila, rosa och alla andra upptänkliga färger. Och vi såg hur mycket djur som helst; gigantiska musslor som andades, fiskar i alla tänkbara färger, en moray eel, en seasnail eller slug som var knallblå och knallgul, vad vi tror var en bläckfisk med armarna nedbäddade i sanden och som avslutning kom det en gigantisk sköldpadda glidanade. Den var över en meter och helt underbart vacker. Jag ville aldrig komma upp till ytan igen. Alla människor borde få uppleva det. Alla. Det borde vara en mänsklig rättighet. Fast så puckade som vi är hade vi väl börjat bygga hotell.
Igår började jag så min dykkurs - PADI Open Water Diver. Det är bara jag och min instruktör. Lyx, fast lite ensamt. Det gjorde dock det hela något mer effektivt. Tre dagars teori och pooldykning klarade jag av på en dag. Hur fånigt kändes det inte att hoppa i poolen med full dykmundering då. Snacka om att alla ungar glodde konstigt på oss. Lyckades i alla fall avsäga mig våtdräkten. Fick lära mig massa saker som till exempel vad man gör om luften tar slut, om jag tappar masken och hur jag hittar min flytkraft. Det var jätteroligt. Imorgon och på fredag ska jag ut på havet och bemästra mina nya kunskaper. Ska bli spännande.
Vi har även utmanat Exmouths nattliv. Vi kom ganska snabbt fram till att det inte finns något. Efter 20 minuters promenad till puben insåg vi för tredje gången att Exmouth är dött. Till och med backpackerna har tråkigt, och det händer inte ofta. Pratade med några mycket speciella locals varav den ene kom till insikt helt plötsligt om att människor och myror var jämstallda i hierarkin. Jag suckade och ville gå hem. Ska bli kul att komma tillbaka till Perth igen.
Höres snart. Har förhoppningsvis mottagning på mobilen om en vecka eller så. Jag behöver kontakt.

2 comments:

Anonymous said...

Hej, Tack för tel.medd. du verkar vara i Ingemanslnad, men fiskar i alla färger o stora sköldpaddor har du på nära håll. Lycka till med dykningen, så kan du dyka efter torsk när du kommer hem !!
Den är svårfångad !! Alla SMS kommer tillbaka efter 72 tim, din telefon går tydligen inte heller men du kommer väl snart till civila stränder !! Ha de gott o va rädd om dej som vanligt !! Allt väl här !!
Kram Mamma

maddiis said...

Ja, så är det när man inte är hemma när jag ringer... ;) Då får man prata med en låda på väggen istället. Jag har blivit av med mitt australiska simkort. Tror att Bonnie eller Mia fick det med sig när de åkte och i så fall kan jag få tillbaka det i Perth. Om inte så får jag väl se vad jag gör. Du kan smsa på mitt svenska nummer så länge. Det funkar.