090129

Jag borde vara mörbultad, men det är jag turligt nog inte. Jag är nyss hemkommen från stallet och är faktiskt egentligen mest irriterad. Det hela kändes fel redan från början idag. Vi var sena dit och fick stressa för att hinna göra i ordning hästarna i tid. Det märktes direkt att hästarna var på helspänn. Ett nyligen ökat tillskott på havre kan uppenbarligen göra vilken trött gammal kuse som helst till rena rodeotjuren. En av tjejerna i gruppen som tidigare varit med om en ridolycka var lite rädd så jag erbjöd mig att byta häst med henne. Så här i efterhand var kanske inte det mest genomtänkta beslut jag fattat, men sagt fick bli gjort. Av hästen och upp på den nya. Efter att ha försökt få den att slappana av och känna sig bekväm med livet en stund tog det hus i helvete. Någon rev ett hinder (vi hade hopplektion) och det blev startskottet. Min häst exploderade och började rusa, bocka och göra krumsprång. Jag lyckades dock med nöd och näppe sitta kvar. Lika bra gick det inte nästa gång det var dags. Helt plötsligt kom väggen och det tog stopp. Sen låg jag där och sprattlade som en fisk. Upp igen, men det dröjde inte länge förrän jag återigen stod på näsan i gruset. Två gånger på samma lektion! Riktigt irriterad fick jag inse att min målsättning för lektionen fick landa i att skritta över bommarna. Knappt det gick att genomföra ens. Dessutom gick stor del av lektionen åt kring att ta hand om den andra som gjorde en nödlandning och som dessutom blev trampad efteråt. Så under rådande omständigheter kom jag alltså lindrigt undan, om än något missnöjd med situationen. Det blir till att ta med tårta nästa vecka. Ingen ont som inte har något gott med sig...

Annars är det svängningar åt det positiva hållet på karriärssidan. Jag har fått jobb två månader på en förskola som enligt alla jag pratat med är såååå bra. De ringde helt enkelt upp mig och frågade om jag var intresserad av ett vikariat på två månader som de hade. Extra roligt, eftersom jag aldrig har varit där tidigare och de därmed inte har träffat mig. Rektorn hade ringt den rektor hos vilken jag var på intervju förra veckan och frågat om han hade någon bra person att rekommendera och han hade sagt mitt namn på studs. Superkul! Då stämde det uppenbarligen som han sade när jag inte fick jobbet på hans skola - att det bara berodde på att jag inte hade erfarenhet av invandrarbarn. Det ska bli spännande att komma till en ny arbetsplats, och om jag ska tro dem jag pratat med kommer det att bli som två månaders utbildning, vilket ju aldrig är fel. Nästa måndag börjar jag. Fast jag har inte löneförhandlat. Det kanske jag borde gjort. Men jag har inte skrivit kontrakt ännu, så den dörren kanske inte är helt stängd än. Vi får se. Det ska åtminstone bli skönt att få jobba lite mer; 92,5% istället för ca 50% som det brukar landa runt nu.

Nu ska jag hoppa i duschen och sen till sängs. Även om jag inte har ont någonstans så är jag helt klart lite stel i musklerna ändå. Massage får bli kvällens huskur.

Godnatt på er!