111015

Jådå. Det här ska nog gå vägen. Med styvt tio timmar kvar till avresa börjar den här kappsäcken att knyta ihop sig. Har jag någon klänning att ha på mig? Nej. Har jag skor, halsband eller annat krimskrams? Nej. Har vi lyckats få in alla pengar på rätt konto? Nej. 

Trots att kriserna (förutom hårkrisen som dämpades någorlunda halv åtta i morse i en mycket tom salong i en mycket morgontrött stad) egentligen är fler än någonsin, har jag nu lyckats åstadkomma det efterlängtade filbunkestadiet. Lina var här idag och tränade sång, och uppvisade om möjligt ännu större hysteriska tendenser än jag - om jag har uppfattats på samma sätt ber jag alla i min närhet innerligt om ursäkt - vilka inte avhälptes för hennes del, men lättade lite på trycket hos mig. Som tur är har Lina ett par dar till på sig. Jag med, fast på andra sidan Atlanten. Egentligen.

Kvar att göra: 

• Packa - har i alla fall fått fram resväskan och öppnat den nu. Och gjort en jätteklädhög på sängen. Progress!
• Ordna med grejer inför bröllopet (oj, vad hemligt!)
• Fixa jobbgrej
• Tömma minneskort
• Ladda kamera, iPod, mobil, och få med alla grejer och laddare
• Skriva brev till kattvakterna
• Knöla in ljudböcker i datorn och sedermera poden
• Hänga tvätt
• Träna sång
• Leta upp min dykbok som försvunnit mystiskt och har gjort sig totalt osynlig. Poff väck.
• Och göra lägenheten presentabel för kommande fyra veckor.

Någonstans däremellan ska jag klämma in lite räkor och sömn också. No worries. Taxin kommer ju inte förrän klockan 05.00. 

Imorgon är jag här istället. Inte fel. Inte fel alls.