110714

Ledig från jobbet minsann, något jag firat ordentligt genom att tvärsova hur mcket som helst. Tro nu för all del inte att jag har semester bara för det. Nänä. Surt förvärvade komptimmar som måste plockas ut innan jag börjar på nya tjänsten ligger närmre sanningen. Det är iaf gött att vara ledig. Min enda plan för idag var egentligen att sticka in till stan för att köpa ett nytt nagellack. Nu öser regnet ner, så den planen ligger på is. Istället blir det att sanera här hemma och måla lite lister. Sambons föräldrar kommer och inspekterar det nya hallgolvet och den nya soffan ikväll. Då är det ju trevligt att ha lite snyggt här. Annars är det inte mycket som händer. Jo, jag ska ju faktiskt på fotvård idag (därav det nya nagellacket) och göra tassarna presentabla igen. Det ska bli najs.

Usch. Jag lämnar er med världens absolut tråkigaste inlägg. Förlåt.

110609

Jag är gräsänka. Sambon har övergivit mig för Sweden Rock. Valt att sunka i ett regnigt tält på en lerig åker med tillräckligt hög promillehalt för att inte lida av det framför att att dela stugvärmen, eller lägenhetsvärmen, med mig. Jag vill också.

Inte för att jag ska sitta hemma och rulla tummarna för det. Idag är det sista ridlektionen för terminen, och eventuellt väntar en veckas ridläger nästa vecka. Imorgon ska vi har grillfest med ridgruppen och på lördag far jag och mamma och Skodan till Båstad för en släktträff full med otroligt glada människor. Det väntas finbesök ända från Australien där en falang av den Olssonska skaran har bosatt sig. Denna aussie har visst inte varit i Sverige sedan 1975. För att riktigt bevisa hur ursvenska vi är, serveras det därför sill å päror till middag. Det är fina grejer det. I love!

Mitt bidrag består av kanelbullar, vilka jag med mycken möda försökte baka igår. Enligt grundreceptet står det typ: ta fram goda grejer att hälla i en skål, blanda, platta, smeta och rulla. Stoppa sedan in de smarriga klumparna i en UGN, vilket jag följde till punkt och pricka. Tror ni inte ugnhelvetet ger upp då!? Error 06 fick jag veta att den led av. Vad det innebär framgick inte av bruksanvisningen, men jag tippar på överhettning. Den fick slag i alla fall och ville inte ugna sig ett dugg. Där stod jag klockan tio på kvällen med hela köket fullt av deg men ingenstans att göra den ätbar. Efter en halvtimme och ivrigt flirtande med grannen som gick med på att låna ut sin ugn lyckades jag dock skaka liv i liket igen. Det gick alldeles utmärkt tills nästa plåt var i ugnen. Efter blod, svett och ett stort glas rödvin lyckades vi dock klämma fram 43 st imperfekta godingar att servera till kaffet på lördag. Den som inte högljutt utropar glädjeyttringar i samband med inmundigandet kommer jag att ta ett personligt samtal med å det bestämdaste. Oohhanden, Mmmmanden och smackanden mottages också tacksamt.
Nu ska jag avsluta min lunchrast och gå tillbaka till arbetet för att vila upp mig ett par timmar till innan jag måste återvända hem för att ta tag i den krigsskådeplats köket förvandlats till under framkrystandet av ovan nämnda delikatesser.
Jag ska aldrig erbjuda mig att baka bullar igen!
Ta ta, for now!

me no like you no more...

110521

Igår var jag i Malmö och svirade med Marie och Abigail på Thank God It's Friday! Fantastikt ställe må jag säga. Vi gjorde slag i saken och angrep drinklistan med iver. Stora bringare bars in och fördelades i sällskapet; Strawberry Mojito, Tropical Mai Tai, Frozen Strawberry Daquiri... Mmmm..... Fast som de mogna människor vi är avrundade vi kvällen seriöst med en runda biljard och språngmarsch till tåget. Mycket mycket najs kväll! Idag har ändå största delen av dagen spenderats i sängen med en bok.

Nu måste jag marinera kött för om en halvtimme ska jag och sambon till Ynde där Jossa och Fredrik har bjudit in till grillkväll. Fantastiskt! I looove grillat, och Jossa och Fredrik också såklart!

110518

Vojne vojne. Idag har det varit en tidig morgon. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot onsdagarna. Fördelen med dessa är att jag slutar 13.30, vilket inte hör till vanligheterna annars. Nackdelen är att jag för att kunna sluta ovan nämnda tid måste börja jobba 6.30. Alla som känner mig vet ju hur bra det passar in för mig... Det är som ett lik jag släpar mig de få metrarna över gatan och liksom öser mig in på jobbet likt en degig massa. Dock vaknar man till liv ganska fort. Barn har den effekten.

Dessa dagar brukar jag fira genom att vid avslutat arbete släpa mig tillbaka över gatan, ramla i säng och sova tills sambon kommer hem. Fina grejer det. Idag blir dock ingen sådan dag. Direkt efter jobbet ska jag på anställningsintervju inför hösten, därefter måste jag förbereda inför den naturvetenskapsdag vi har på jobbet imorgon. Jag har dessutom LOVAT sambon att jag ska följa med till gymmet idag. Suck, tvi, blä och fy hundan. Jag vet att jag egentligen borde flytta dit helt och hållet, men jag tror att min hjärna har blivit förfettad tillsammans med resten av kroppen, för jag har blivit totalt oförmögen att fatta ett enda beslut som möjligen skulle kunna påverka mig positivt. I vilket fall har jag överlåtit dessa beslut på sambon, som med höga förväntningar agerar samvete. Tyvärr går det att muta honom med biscottis, så helt vattentät är inte planen.

Efter gymmet blir det sushibuffé på Modesto, för att sedan avsluta dygnet tillsammans med Captain Jack Sparrow i biobörkret. Det är det jag ser framemot. 2 timmar och 20 minuter med världens bästa Johnny Depp och en påse... morotsstavar?

Nu ska jag ut i solskenet och leka. Adios!

Drömman

110508

Idag har det varit klubbtävling i hoppning på Krk, och jag var med. Såklart. Inte för att jag hoppar några jättehinder, men ändå. Det är ruggigt kul! Sambon var på plats och förevigade det hela, och även mamma gjorde ett gästbesök dagen till ära. En andraplacering och blå rosett blev det i första klassen, 70 cm, med 31 hundradelar från idealtiden tror jag, och en fjärdeplats fast precis utanför placering i 80 cm med 1.22 sek från idealtiden. Jag är jättenöjd!

Även i övrigt har det varit en riktig toppenhelg. I fredags kollade vi på första Twilightfilmen på SVT så på förmiddagen på lördagen fick sambon cykla in till stan och hyra det två andra delarna. Sen filmfrossade vi! Ojoj, jag längtar till nästa del kommer på bio. Mamma Mia... Dagen avslutades med grillning i Tivoliparken och sen party hos Ebbe för vidare utgång till Harrys. Vilken kanonkväll! Vi var på ett strålande humör hela gänget och när klockan närmade sig halv två smög jag och Erica oss hemåt. Männen lämnade vi kvar eftersom de verkligen var i sitt esse. 05.08 skramlade det i nyckelhålet och en extremfrusen sambo ramlade in och stapplade in i duschen för att värma sig. Snutten har varit helt slut idag, så att han cyklade till stallet för att titta på mig värdesätter jag verkligen. Att han sen låg och snarkade medan Marie och jag hade grillunch här hemma är väl priset han fick betala...

(Här har jag försökt lägga upp en film från tävlingen, men det FUNKAR INTE!)

PS. Jag funderar på att göra om lite i bloggen. Göra den lite ljusare och så. Vad tror ni om det?

110428

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Solen skiner! Är inte detta helt fantastiskt? Visst, det är lite kyliga vinda stundtals, men ändå, jag går med bara fötter och har solglasögon på näsan och det måste ändå ses som fantastisk väderlek. Fräknarna på näsan förökar sig konstant, vilket lämnar mig lite fräschare, lite snyggare. Det uppskattas. Snygghet är annars inte vad jag förknippar mig själv med, så det känns bra. Stackars sambon får svara på frågor som seeer du inte, de är ju jäääättemånga nu?! varpå han mumlar fram jo älskling, du är jättefin, kan vi äta nu? Själv står jag i hallen och speglar mig i min nyfunna skönhet. Är inte det att ha vårkänslor så säg. Nu måste jag bara fixa lite grejer att plantera på balkongen också. Eller ja, jag hade köpt penséer, men de dog. De gör visst de när de inte får gräva ner fötterna i myllan, utan tvingas stå på en balkong i en plastpåse i gassande solsken lite för länge. Jaja, jag är bra för BNP.

110403

Det finns en något absurd känsla i att sitta och leta hotell inför en resa. Lite som om det inte är på riktigt. Tusenlapparna som blinkar förbi påminner svagt om dem man jobbar ihop, fast ändå inte. Just nu letar vi hotell i New York. Det är inte billigt vill jag lova. Absolut svindyrt. Jag är dock övertygad om att det kommer att vara värt varenda krona. Bröllop och en av världens bästa städer i ett och samma. Kan det bli fel bara? Som vi tänker nu är vi lite inne på The Pod, som är ett fräscht ställe, centralt, fast vi kommer i så fall att bo i våningssäng med delat badrum. Det blir ett betydligt billigare alternativ än att bo i ett dubbelrum på ett lika fräscht hotell. Vi får väl spara dubbelsängarna till våra bongalows på standen i Mexico. Mmm... Holbox...

110328

Det har varit stiltje, det kanske ni märkt. Och det kanske är så att bloggen, trots allt, kanske speglar mig lite, för när jag ser tillbaka på den senaste tiden kan jag se att det faktiskt varit lite stiltje inom mig också. Lite tom, lite tråkig, lite ouppdaterad. Fast ibland är det väl så. Det har hänt saker på jobbet som gör att axlarna sjunker otäckt nära jorden, och jag börjar fundera alldeles för mycket. Det är säkert bra att fundera, men inte allt för mycket. När det sedan blir oprovocerat motstånd i löjliga frågor, suckar jag djupt och äntrar denna form av stiltje.

Bland annat håller jag och sambon på att planera höstens resa till New York, Mexico och Cuba, vilket min chef (som jag med största sannolikhet inte kommer att arbeta för då eftersom mitt vik går ut i juni) har blivit både informerad om och godkänt, visserligen bara i fikarummet, men ändå. Jag behöver ta min semester till hösten, och det har hon sagt ok till. När vi sedan sitter i möte och diskuterar sommarens semestrar får jag höra att "du vet att jag kan sätta stopp för detta va?" Suck. Ja, såklart, men varför? Jo, det är ju så att man ska ta ut minst 3 av sina 5 veckor under juni - augusti, om inte synnerliga skäl föreligger, vilket jag tidigare fått höra att min resa kan klassas som. Dessutom så kan man inte veta hur min nästa chef kommer att ställa sig till detta, så då kanske man inte borde godkänna det. Suck. Igen. Och i detta läget står jag nu.

Jag drömmer vidare om bländvita stränder, vajande palmer, härlig storstadspuls och ett fantastiskt bröllop. Det ska bli verklighet! Jag lovar. Och förhoppningsvis kan denna fantastiska vårsol skaka liv i en frusen själ.

110222

Sitter i köket sådär lite lagom skuldtyngd. Det finns många saker jag borde göra utom just det. Jag borde diska saker att fylla skåpen med. Jag borde stryka och sy upp gardiner. Jag borde städa den där jäkla spisen så den kan läggas ut på blocket. Jag borde måla stolar och bord. Jag borde vika tvätt, hänga tvätt, tvätta tvätt. Jag borde duscha. Ändå känner jag mig på sådär väldigt bra humör där jag sitter, på den nymonterade ikeapallen med laptopen i knät, och lyssnar på olidligt bra musik på spotify, och tar igen alla de bloggar jag inte läst medan jag varit sängliggandes i två dagar. Jag har till och med fått stanna hemma från jobbet. De vill visst inte ha magsjuka. För det är vad jag har haft.

Efter en mycket trevlig kväll i Lund i lördags, hoppade jag och sambon på sista tåget hem istället för att övernatta som planerat. Jag har nog sällan varit så trött. Jag kom på mig själv med att tänka "jaha, såhär är det alltså att bli gammal - klockan är elva och jag är redo att gå och lägga mig". Jag lyckades ändå hålla mig vaken fram till ett när tåget gick, sen sov vi som stockar hela vägen hem. Den nattens promenad hem från tågstationen kan vara det vidrigaste jag har varit med om. Det kändes som om jag var fånge i ett terroristläger, där de hindrade mig från att sova. Och hade det inte varit så förbannat kallt hade jag kunnat lagt mig rakt ner på gatan och somnat där. Och stackars sambon som också frös så han skakade började minnas sedan länge förträngda skräckupplevelser från lumpen där de fick springa kilometer efter kilometer kylda av iskallt vatten, uppsläpade mitt i natten. Och hur de stod tillsammans i skogarna nattetid i sina sovsäckar, hårt tryckta intill varandra för att ingen kunde sova på grund av kylan, och med inget annat annat än en tepåse att dela på.

Hem kom vi i alla fall till slut, och darrande av köld kröp vi ner i sängen med två överlyckliga katter på magen. Säg den lycka som varar för evigt. Vid femtiden vaknade jag och mådde gräsligt. Sen var det dags. Hela söndagen låg jag sen och huttrade under täcken och filtar med nära på 40 graders feber. Då var det synd om mig. Tyckte jag. Alice ville fortfarande ligga på mattes mage som hon ju alltid gör, och kunde inte alls förstå de plågor matte genomled. I måndags var jag i alla fall bättre, om än helt utslagen, så imorgon väntar abetet igen. Tyvärr har min magsäck krympt till en valnöts storlek, så det där med att äta går fortfarande sådär, men det kommer väl.

Nu dök sambon upp bakom min axel med trötta ögon. "Jag mår inte så bra" mumlar han och tittar på mig. Jaha. Idag blir det väl min tur att köra och handla proviva och bananer. Limpmackor har vi kvar.

110217

Jodåsåatteh... Nu har man ett kök. Det är inte fy skam vill jag lova. Tror knappt att det är sant faktiskt. Igår var vi på Ikea och gjorde de sista (peppar peppar) kompletteringarna. Det blev en sån där dekorlist som det kallas, en sån som sitter under väggskåpen för att man inte ska se alla eluttag och grejer som gömmer sig där under. Vi hade inte tänkt ha någon från början eftersom vi ville att spottarna skulle synas, men vi fick ge oss. Elgrejer är inte snygga, även om spottarna var det. Vi behövde 230 cm. Tror ni inte så att de säljs i förpackningar om 220 cm? Vi blev tvungna att köpa två, vilket är mer än tillräckligt smärtsamt för vår köksbudget, vilken sprängdes för flera veckor sedan. Kök är dyrt. Jättedyrt. Nu är det, förutom listen och lite latex, bara inredning kvar. Fick tag i gardin igår, och halkskydd till lådorna, så nu ska här diskas i ett ännu högre tempo. Allt ska in, och hälften ska bort. Det går sådär.

Själv sitter jag här med ett stort tryckförband på vänsterarmen. Idag har jag varit och plockat ut min p-stav, som gjort sitt i tre år. De varar ju så länge, vilket är helt fantastiskt. Den här gången har jag dock inte satt in någon ny. Ska prova någon sorts plåster istället i tre månader, annars får det bli pillerknapring för mig med om kvällarna. Känns lite skrämmande faktiskt. Hoppas dessa plåster funkar bra som fanken nu.

Nä, nu måste jag springa upp en våning och påbörja dagens arbete. Godmorgon gangstrar!

110204

Shit, nu rullar det på framåt. Jag och sambon har slitit hund de senaste dagarna, spacklat och slipat, målat och slitit vårt hår i förtvivlan, men det har gett resultat. Kanske inte exakt det resultat vi suktat efter, men tro det eller ej, det hänger ett kök på våra väggar! (peppar peppar, ta i trä...) Jag hoppas innerligt att det här kommer att gå vägen. Idag har vi Ebbe och Chrille här som hjälper oss. Medan jag var på jobbet har det varit full aktivitet här hemma. Just nu är de på lunch, och jag har slutat för dagen och sitter hemma och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Vi skulle egentligen ha tapetserat fonden i eftermiddag, ´men sambon ska på whiskyprovning, så vi får göra det imorgon istället. Ett par väggar till ska målas, och sen liknar det faktiskt ett rum igen. Idag kommer vitvarorna också förstås, inte en dag för tidigt. Snarare en vecka för sent mot utlovat, men idag ska de alltså hit. Detta ser jag med stor förtröstan framemot. Sedan ska elektrikern göra sitt, och svärfar koppla in blandare och avlopp, sen är det ganska klart. Ja, förutom att resten av lägenheten ska rivas upp och få nytt golv med. Gud, giv mig krafter!

PS. Utlovad bildkavalkad kommer. Promise!

110202

Trött, tröttare, tröttast. Idag började jag 6.30, vilket inte alls känns bra såhär fram emot halv tio-snåret. Nu går nämligen köksprojektet på högvarv där hemma. Ja, just nu står det still, eftersom vi är på jobbet. Nu arbetar spacklet istället på att torka. Vi spacklade nämligen första lagret igår, därav denna trötthet. Det är helt sjukt hur mycket det kan bli att spackla! Eftersom alla skivor inte är helt perfekt limmade heller (dock inte vårt fel) ska spacklingen kombineras med att hitta skruvar att fästa på ställen där de lätt kan gömmas bakom ett tjusigt lager spackel. Inte det lättaste, och till sambons stora frustrering hann jag med en panikgråtattack på toaletten också innan vi kunde avsluta för dagen. Nu känns det bättre, och ikväll ska vi slipa och spackla igen. Innan fredag morgon, när Ebbe och Chrille kommer tillbaka, ska vi dessutom ha hunnit slipa ytterligare en gång, samt målat och tapetserat. Har absolut inte den blekaste aning om hur vi ska hinna med, men jag vet ju vad jag ska göra på torsdag natt. Sugen på att hjälpa till?

In i spackeldimman...

100129

Sakta men säkert smyger det framåt i köksprojektet. Oftast känns det som det inte händer ett dugg, eller möjligen att det går baklänges. Idag är första gången som vi tillför något istället för att bara plocka bort. Fast visst har vi plockat bort också, i själva verket mycket mer än det andra. Nu är i alla fall allt jag kan komma på rivet. Det är bara spisen kvar som ska bort. Den ska städas ordentligt och sen läggas ut på blocket. Det är förresten världens bästa spis, om det är någon här som är i behov av en sådan.

I övrigt är som sagt allt rivet. Kakelfix är bortknackat (som det satt!), spik är utdragna, skåpen är antingen demolerade eller sparade och det som skulle till tippen har hamnat där. Sedan har det varit otroligt mycket förberedande arbete. "Förbereda" betyder "bära" har jag fått lära mig. Det är inte kul. Vi har burit golv och gipsskivor. Och en masonitskiva, men den kan inte jag ta cred för. Färg också. Och murbruk, tapeter och verktyg. Eftersom vi ska lägga nytt golv i hela lägenhetenhar vi burit foam också. Foam är bra. Det väger lagom.

Nu har vi i alla fall kommit så långt att taket ska målas imorgon, det är förberett för det nya golvet, avloppet är framdraget, vi har dragit kabelslang under trossbotten så att vi kan få ström till diskmaskinen, fläkten, belysning och eluttagen. Tänk, vi ska få eluttag! Är inte det underbart?! Riktiga, fina eluttag som man kan sticka riktiga, fina kontakter i och få ström. Som jag har längtat. Nästa vecka är det dags. Då gäller det på riktigt. Förhoppningsvis blir allt klart då, men jag har mina tvivel. Fast jag sitter här och håller tummarna lite försiktigt. Sämre än vad det är just nu kan det i alla fall inte bli.

Jag lovar att bjuda på lite bilder snart, men nu måste jag gå och skölja av byggdammet som ligger som en extra hud. Blä!

100127

Jag hänger inte riktigt med märker jag. Senast skrev jag att jag skulle återkomma med nytt inlägg "imorgon". Det är strax en månad sen. Jaja, som tur är tror jag inte att det är så många som väntar med spänd förväntan på mina inlägg. Jag känner till tre personer som läser: mamma, ClaraBella, och Jossa. Ibland Erica och Jeppe, men för alla gäller samma sak. Ni vet redan allt som står här, för det har jag oftast berättat. Inte så att jag säger "nu har jag skrivit detta och detta i min blogg" utan mer för att det jag skräver här är oftast sånt jag vill dela med mig av, och då har jag redan berättat det för er. Så jag fortsätter att skriva meningslösheter rakt ut i etern, utan egentlig mottagare, och utan särskilt innehåll. Som detta. Totalt meningslöst. Men det kanske speglar mig bra.

I vilket fall så har ja ginte enbart pillat naveln den gångna månaden. Vi har ju trots allt kommit en bra bit med köket, sambon och jag. Det nya har anlänt och skruvats ihop. Jag har haft mig en dust med Ikea per telefon. Inser att priset är ganska väl kopplat till att det inte finns pengar över till serviceinriktad personal. Skitstövlar! Hur som. Vi har även rivit det gamla köket, och har nu nakna, kala putsväggar som stirrar fientligt på oss. Det stora problemet är elen, men det ska förhoppningsvis lösa sig snart. Förhoppningsvis. Annars får vi väl vispa grädde på toaletten i fortsättningen.

Jag är ganska duktig på att fotografera processen, och som vanligt är det bara jag som tycker det är viktigt. Det innebär att i vanlig ordning är det jag som håller i kameran, så att det på alla bilder är sambon som ser ut som slitvargen. Det är han visserligen också, men på något sätt blir det bortglömt att jag också arbetar. Därför tvingar jag honom ibland att fotografera mig med till exempel skruvdragaren, vilket han också gör, under ljudliga suckar och protester. Jaja, bevis ska ju finnas och kommer så småningom att hamna här. Håll ut!

Nu är min lunchrast slut och jag måste hasta tillbaka till allvaret. Tjingeling!

101231

Ännu ett år är till ända. Det är helt sjukt. Året avslutas i mycket trevligt sällskap i mycket glada vänners lag. Vi har middag hemma hos oss, och just nu har vi tagit oss igenom fördrink, förrätt och huvudrätt. Efterrätt och ostbricka väntar. Det ser jag fram emot. Vi har mumsiga saker på menyn idag.

Imorgon kommer det ett ordentligt nyårsinlägg, men tills dess får ni håll till godo med ett...

Gott Nytt År!

101208

Ikväll är huset full av karlar. Sambon har whiskeyprovning, och stämningen är på topp. Själv håller jag på och packar inför morgondagens Londonresa. Jag och mamma ska dit och göra stan osäker såhär inför jul. Förhoppningsvis hinner jag köpa de flesta julklapparna där. Särskilt till mig, haha! =) Jag ska åtminstone fösöka köpa en klänning till nyår. Känner att jag behöver något nytt. Jag har visserligen en klänning här hemma, som jag skulle kunna ha, men då behöver jag sy om den lite. Den är alldeles för lång, och så skulle jag vilja ha lite tyll som sticker ut i nederkanten. Vi får väl se efter helgen. En nya väska står också högt upp på listan, en svart i skinn som man kan få plats med lite grejer i.

Idag har jag varit på audition till en kör, Kristianstads gospelkör. Jag hade missförstått det hela lite, och hade väntat mig att det faktiskt skulle vara en kör med där, men ack vad jag misstog mig. Man fick gå in en och en till körledarna och deras piano. Där inne fick man sjunga Bä bä vita lamm så de kunde kolla hur bra man var på att hålla stämma. De började ganska snällt och lade fina stämmor till, sen ökade de. Andra gången sjöng de riktigt illa till, och tredje gången stod ena körledaren upp och vrålade sången helt galet falskt rakt mot mig. Där skulle jag stå och fösöka hålla tonen, men det gick. Jag fick faktiskt beröm efteråt. De sa att jag definitivt platsade i kören, och att de skulle kolla upp hur många platser det fanns för tillfället att tillsätta. De ska höra av sig inom en vecka. Det hade verkligen varit superkul att få sjunga igen. Jag saknar det helt sjukt mycket. Jag har tappat.

Nej, nu ska jag återgå till serviceyrket som idag består i att servera varma mackor till sällskapet. Sen är det sängen, och sen London.

Ta ta for now!

101129

Första advent avklarad, och det med feber. Och bio. Inte att förglömma, det var trots allt det som livade upp dagen lite. Var och kollade på Harry P i Bromölla, och visst, jag tycker att ni borde gå och se den, men om ni har planer på det - friska upp minnet genom att kolla på de andra filmerna först. Det behövs. Jag som är lite rookie på HP hade lite svårt att få det att hänga ihop i början, men det gav sig. Filmen var bra i alla fall, och det gjorde en söndag lite piggare.

Vi fick även upp adventsljusstakarna igår, det hade jag knappt trott. Har förhoppningsvis lyckats kattsäkra dem också med klibb. Eskil har som sagt slagit in på den kriminella banan och har blivit huligan. Ibland vore det lättare att sätta fast honom med klibb någonstans, men det är nog inte så poppis, varken hos Eskil eller hos djurskyddsnämnden. Alice hade nog stått och hejat på förstås.

Tyskland i lördags gick bra, trots allt. Det var ruskigt mycket snö på vägen genom både Sverige, men framför allt Danmark. Det tog sin lilla tid att ta sig ner. Men ner kom vi, och shoppat har vi, så nu klarar vi oss ett tag framöver. Men man blir verkligen helt slut efteråt. Och fattig.

Nu är min frukostrast slut, så nu ska jag på med thermostassen och ut och leka i snön. Inte fel. Inte fel alls....

Nu så...

Det gick! Ungefär såhär har vi tänkt det i den versionen där det har gått att flytta diskhon. Ni får har överseende med att handtagen sitter helt offpist, men det är faktiskt Ikeas fel. Självklart ska de gå hela vägen upp istället för att hänga ner på diskbänken. Nu måste jag skunda mig om jag ska hinna till tåget i tid!

101126

Fullspäckad vecka! Tur att det finns vila på jobbet man kan försåka norpa åt sig... Vi brukar göra så att den som stänger har liggvilan, men idag hade vi vikarie så då fick jag ta den istället, och visst känns det lite lyxigt att ligga och vila till avslappningsmusik en halvtimme precis innan man går hem. Jag som skulle gå hem och sova idag, men det behövde jag inte nu. Den halvtimmen sparade jag in ett par timmar på. Härligt!

Idag ska jag till de forna hemtrakterna och gå på julmarknad. Det är alltid så mysigt i slottslängorna. Förra året, eller om det var förra året igen köpte jag min fina vätte där. Dyr var han, men så mysig så där han sitter i bokhyllan och håller ett vakande öga över oss. Man får ju hoppas att han kan se ut genom mössan. Han har gått hem hos huliganerna också. De tycker mest att det är mysigt att tugga på och sprätta i skägget, vilket de såklart inte får, och det vet de om. Ett tag fick jag plocka katter ur bokhyllan dagligen. Nu hoppar de ner när de får syn på en, med en sådär ruskigt skuldmedveten blick. Sötingarna!

Imorgon väntas det Tüskland för oss. Dags att fylla på depåerna. Snälla mamma lånar ut sin bil. Vi får ju inte komma in om vi har dubbdäck på, och att promenera dit känns inte aktuellt i dagsläget. Därför är vi tacksamma. Det ska bli mycket trevligt med en liten utflykt. Svärfar så också med, och han brukar kunna liva upp det lite. =)

I onsdags var vi förresten på Ikea igen, så nu känns det ganska klart med hur det kommer att bli. Vi ska bara kolla huruvida det går att placera diskhoskåpet längre från avloppet än vi tänkt oss från början. Det skulle göra själva köket mycket mer lättarbetat, även om det skulle innebära att vi fick mindre sammanhållen diskbänksyta. Dock skulle den ändå bli större än vad vi har idag, så jag tror inte att det skulle bli ett jätteaber. Diskussioner pågår alltså fortfarande. Vi letar även hyllplan att ha på högra väggen. De vi hittade på Ikea var för smala eller för korta, eller fel färg, så vi ska kolla på andra ställen. Förhoppningen är att det ska byggas i Januari.

Nu ska jag försöka fixa en bild att visa på.

101123

Har precis landat hemma efter ännu en tiotimmars arbetsdag. Det blir en hel del sådana nu för tiden. Lyssnar på min nya julplaylist i spotify och bara njuter. Tänk, denna vecka är det första advent. Som jag har väntat, men ändå inte. Detta år har bara rusat fram. Vart tog det vägen? När man var liten pratade alltid de vuxna om att tiden gick så fort, men jag tyckte alltid att den sniglade sig fram. varje månad var som ett helt år, men någonstans förändrades det. Nu är det snarare så att ett år känns som en månad. Ironiskt nog ville man att tiden skulle gå fortare då så man blev äldra, nu kan man inte bormsa den nog. Äldre är faktiskt inget jag alls känner för att bli. Hur ska man orka? Hur ska man hinna med allt på bara ett enda fjuttigt litet liv? När blev det viktigare för mig att ta hand om andras barn än att skaffa egna? När jag var 20 bestämde jag mig för att jag skulle ha barn innan jag fyllde 25 - en plan jag gladeligen ruckade på när jag närmade mig. Nu är jag 28 och börjar tänka att 35 inte är en helt orimlig ålder. Är det ren egoism? Jag vill inte släppa kontrollen. Är rädd för vad som skulle kunna hända. Det går ju bra såhär, så why change a winning concept? Ändå möts man av frågor, gliringar och stora ögon som stirrar på mina fettvalkar i hopp om att det kanske gömmer sig något där inne. Det gör det inte. Jag är bara tjock.

Oj, vad djupt det här blev. Det är väl alla kärleksbudskap i jullåtarna misstänker jag. Jaja, det var ju egentligen köket jag tänkte skriva om... Imorgon ska vi köra till Ikea igen för att kolla vissa grejer. Vi ska kolla skåp- och låginredning. Vi ska kolla bänkskiva och diskho. Diskoho var det enda vi hade bestämt från början, men efter ett besök hos Lina och B-O i tisdags är det nu det vi inte kan bestämma längre. Tack... ;) Någon gång den här veckan ska vi också kolla på kakel ordentligt. Vi har gjort en första gallring, och har valt ut en vit glasmosaik med rektangulära plattor om 2,5x10 cm. Den var verkligen jättefin, men vi ska kolla runt lite till. Sen måste vi ju välja tapet till den andra väggen också. Sen ska vi kolla på blandare någonstans (hjälp var säljer de sådana) och golv. Golv ska vi ju också ha, men det tror jag att vi skulle kolla på Ikea imorgon. Mmmm... Pengarna bara sprutar iväg. Men fint blir det! Ja, jag försöker övertyga mig själv också...Ungefär den här sorten tänker vi, fast vitt med vit fog. Vad tror ni om det?

101119

Shit, vad tiden rusar alltså. Jag fattar ingenting! Helt plötsligt är det nästan första advent, och det känns som om det bara var en månad sen det slutade snöa sist. Jaja, då blir det väl förhoppningsvis sommar lika fort igen. Tyvärr brukar ju vinterhalvåret vara fyra gånger så lång som den andra halvan.

Värderingen gick mycket bra i alla fall. Sandra som var här verkade tycka om vår lägenhet och tyckte att en köksrenovering var ett mycket klokt drag om vi vill få lägenheten såld i framtiden. Hon tyckte dessutom att våra idéer lät bra, och det är ju alltid kul. Hon har ju sett en och annan lägenhet och borde veta vad hon pratar om.

Därmed har köksplanerna tagit fart på allvar, och vi (läs mest jag) spenderar nästintill varje vaken minut med att leta vitvaror, planera skåp, och framför allt kompromissa, vilket vi inte är särskilt bra på. Vi har tänkt att det ska bli ett svart högblankt kök från Ikea, vilket säkert alla redan vet eftersom jag inte pratar om något annat nuförtiden, men vitvarorna tänkte vi köpa från Bosch. Eller ja, inte direkt från Bosch, men från antingen Elgiganten som jag faktiskt tycker är jätteduktiga, eller från Gränsbygdens Köpcentrum i Markaryd som håller sig med mycket låga priser. Eller allt är ju relativt, vitvaror är inte billigt. Alls. Inatt drömde jag till och med om kök. I drömmen hade jag glömt sätta skåp på en vägg, och när jag tittade på väggen hittade jag en massa grejer, bland annat en diskmaskin - en sån som finns i storkök, fast i en mindre variant. I den stod en hel vit gammal hederlig mikroservis. Han som bodde här innan oss hade haft fest precis innan han flyttade, och hade inte tömt diskmaskinen, så där hade disken stått i tre år. jag hittade en tvättstuga också med ytterligare en diskmaskin, den gamla spisen samt både tvättmaskin och torktumlare. Hittade också en svart sopsäck i den första diskmaskinen med massvis av dildosar i. Uppenbarligen hade han som bodde här innan arbetat med att sälja just sådana, och passande nog hade vi Ebbe och Kristina på besök som fick med sig ett gäng hem. Alltid trevligt att kunna dela med sig, haha. Sjuk dröm!

I verkligheten har vi tänkt såhär. Just nu. Tror vi. Kanske. Förmodligen.

Så här ser listan ut i nuffror:

Fläkt: DHI645FSD

Ugn: HBA341460S med tillbehör HZ329027 och HEZ338356

Spishäll: PIE645Q14E

Diskmaskin: SMV59T00SK

Kyl: KIR24A51

Frys: GID18A50

101110

Om 41 minuter ska en mäklare komma hit för att värdera lägeneten. Shit, jag är verkligen nervös nu. Är vårt hem en skamfläck, eller värd miljoner?! Ja, miljoner lär det ju knappast handla om, men oavsettt vad det blir kommer det att påverka framtiden avsevärt. Nytt kök hägrar, en sisådär tre år senare än planerat, men ändå! Nytt kök - here I come!

39 kvar...

101103

Jag har hamnat i en tröttsvacka. Jag sover, sover och sover. Inget av det jag hade tänkt göra blir av. Till exempel att bjuda till kalas. Jag har ju fyllt år och brukar alltid bjuda till kalas. Nu kan jag bara inte komma till skott, vilket nu bara är helt ångestladdat. Nu har det gått så lång tid att det börjar kännas patetiskt att bjuda över huvud taget, men jag vill ju träffa alla. Nej, i veckan ska jag ta tag i mig. Ska bara sova lite först...

En anledning till att jag jag känner mig mer än lovligt trött kan vara att jag började nytt jobb i veckan. Nytt jobb = ett behov av att vara positiv, på hugget, och att ta in all information, helst utan att någon har berättat det. det är en skitsvår balans att vara intresserad och nyfiken utan att bli frågvis. Har förstått att en av mina nya kollegor inte uppskattar att man frågar om saker, något hon med hela sin kropp markerat mycket tydligt. Jag frågar min andra istället, jag vill ju lära mig så fort som möjligt. En sak är säker i alla fall - jag saknar mina gamla kollegor mer än vad jag trodde var möjligt. Hur kan en arbetsplats ha den effekten på någon?

En sak som faktiskt, trots ovan nämnda trötthet, går framåt är köksplanerna. Vi håller på och kokar ihop (märk ordvitsen) ett nytt kök här hemma. Har varit på Ikea och kollat in grejer, men har nu fastnat i vitvaruträsket. Tror dock att vi har beslutat oss för att inte köpa dem på Ikea, men man hinner ju ändra sig 30 gånger till innan det blir dags på allvar. Har läst en del tester och på olika forum, men folks erfarenheter är verkligen spridda. Några är supernöjda, medan andra inte skulle ta i dem med tång. Det enda vi faktsikt hade bestämt var diskho och skåpsluckor, samt lite allmän planering av köket som var de olika sakerna ska finnas. Ikväll var jag då inne och letade info på nätet och fann att Ikeas diskoar uppenbarligen var det sämta man kunde tänka sog, och att det gick att buckla dem med tumnageln! Tumnageln! Jaha, då börjar man helt plötsligt att riva upp redan fattade beslut. Skit med. Men vi har valt lucka i alla fall. Alltid något.

101010

Jag måste säga att jag tycker att dagens datum är lite coolt. Jag gillar mönster, och 101010 är lite häftigt. Lite töntigt, jag vet, men så får det vara. Att det sen bli 42 binärt, och att alla som har läst The hitchhiker's guide to the galaxy vet ju att just 42 är svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting. Så today is the day. Lite tufft sådär.

Inte för att allt med den här dagen har varit av godo. Efter en helg som blev betydligt hårdare än väntat har jag varit mycket passiv idag. Trots det har jag varit i stallet och jobbat på klubbtävlingen där, men det var inte med mina starkaste nerver vill jag lova. Kioskens varma mackor har räddat livet på mig många gånger förut, men denna dag har inte varit från denna världen. Nu ska det bli skönt att just den delen av dagen är över. Imorgon väntar jobb igen, och det är väl skönt att man får vila upp sig en vecka mellan helgerna. På fredag ska jag till Köpenhamn för en liten återträff med Mia och Iain som jag reste med på västkusten i Australien. Har inte träffat dem sedan dess, så det ska verkligen bli roligt. Mia bor i Köpenhamn, men det har ändå aldrig blivit av att vi träffats. Iain bor i England och ska åka över för en knapp vecka. Det ska bli riktigt skoj!

Nu väntar sängen, och det ska bli min räddning. Ljuva måndag, vi ska ha det så fint ihop, du och jag...

101006

Idag känns det lite bättre. Känner mig fortfarande otroligt sviken, men så får det väl vara. Inte mycket jag kan göra åt saken.

Idag är det i alla fall min lediga dag och den kom precis rätt. Dels behövde jag smälta det som hände igår, dels behöver jag ladda ordentligt inför mina sista arbetsveckor. Nu ska jag köra igång med utvecklingssamtalen. 20 samtal på tre veckor + IUP-skrivning inför alla dessa. Jag håller i hatten, för här kommer det inte att bli många lediga minuter över vill jag lova. Men det gör inget. Det är bara roligt.

Nu ska jag till gymmet. Det låter bättre att säga det än att säga sjukgymnasten som det faktiskt handlar om. Gymmet låter som att jag gör det lite mer av fri vilja, och att det är lite tuffare. I själva verket ska Mats dra och böja och sträcka min arm, som fortfarande vägrar bli rak. Han pratar om fysiologiska läkningsprocesser, men jag vill ju ha tillbaka full rörlighet i min arm nu! Tålamod har aldrig varit min grej. Men skam den som ger sig, för att ta till en gammal men ack så användbar klyscha.

Nu måste jag skynda mig för annars kommer jag för sent. Jag tog lite längre sovmorgon än vad jag egentligen hade tid till. Och sen har ju inte detta knapprandet hjälpt till.

Ilfart.

101005

Ibland blir man bara så ledsen. Idag är en sådan dag. Det är lite synd, för själva dagen har egentligen varit en toppendag, som alla andra arbetsdagar är numera. Vi har haft studiedag och arbetat med matriser, vilket jag tycker är jättespännande. Jag har dessutom haft möjlighet att i lugn och ro sitta och prata med en av mina kollegor, något som jag sätter mycket stort värde på. Under tiden kommer rektorn och berättar att det går att få besked om sin nya lön. Nu är ju jag anställd av en annan rektor, och när jag körde hem för dagen körde jag inom min forna arbetsplats för att kolla om chefen var där, så även jag kunde få besked. Inte för att jag närde några stora förhoppningar, men ändå.

Hon var inte där, men när jag kom hem låg det ett brev på dörrmattan. Som ett hårt slag i magen fick jag reda på vad jag är värd. Det visade sig vara inte ett piss. Jag ligger nu ännu närmre nya ingångslönen än vad jag gjorde den förra. Jag har sällan känt mig varken så ouppskattad eller besviken. Det känns som om jag är den absolut siste de vill ha på sin arbetsplats och att jag bara är en belastning som de vill bli av med så fort som möjligt. Men varför ska man bli förvånad? Jag har ju redan fått veta att jag har samarbetsproblem och sociala svårigheter. Det här var ju bara ett bevis på det. Att jag sen inte arbetat där sen i mars, och att jag endast har arbetat där i tre månader innan dess spelar visst ingen roll. Att jag sen står upp för det jag tycker är rätt är visst bara korkat. Att jag tycker att man borde följa lagen är ett jävla påfund från min sida. Men jag sväljer. Tack så mycket, det var snällt att ni ville anställa mig. Jag är sååå tacksam. Nästa månad kommer jag tillbaka, och då är jag så himla sugen på att göra ett bra jobb. Förmodligen.

Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är att jag har lyckats vara på två arbetsplatser sedan dess där jag stormtrivts. Ställen där jag känt mig väl emottagen, väl bemött, omtyckt och behövd. Ställen där jag har motiverats att göra mitt yttersta för att det uppskattas. Ställen där man pratar med mig med värme istället för avsmak. Ställen med likasinnade. Jag har behövt det. Jag började nämligen tro på att det var mig det var fel på. Att jag faktiskt var socialt inkompetent. Att mina åsikter var helt uppåt väggarna, och att jag helt enkelt gjorde bäst i att hålla käften. Jag slutade tro på mig själv, och jag har varit ute på den tunna isen alltför många gånger. Om jag går ut där igen kommer jag att braka igenom, och jag är osäker på om jag skulle ta mig upp igen. Men mina fina kollegor ledde tillbaka mig in på fastlandet förra gången, och det kommer jag att vara evigt tacksam för. All min respekt går till er, för att ni är helt fantastiska!

Just nu ska jag bara sitta här. Och gråta, och känna mig sviken. Sen ska jag tänka på hur jag ska göra det bästa av mina sista 14 arbetsdagar tillsammans med världens bästa människor. Ikväll ska jag somna lycklig, om är lite tillknycklad i själen.

101002

Höst. Det låter ganska mysigt när man hör det. Jag tänker på varma halsdukar, hög luft, solsken, lövhögar att sparka i, fina blomsterarrangemang och såklart födelsedagen. Det är så jag tänker på det, och så jag minns det. När man tittar ut genom fönstret och ser bara mörker och dis, känns det bättre att uppleva hösten på avstånd, från soffan. När jag tänker på hösten tänker jag också på julen. Den börjar ju snart, så fort födelsedagen är avverkad går det med stormsteg framåt. Advent med lussebullar och tända ljus. Luciasånger, snöbollar och julgran. Adventsljusstakar och julklappsshopping. Jag älskar alltihop! Som någon klok sa - Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul!

Fast nu var vi ju som sagt inte där än. Igår hade vi jobbfest, och mina fantastiska kollegor, samt Abigail, Erica och Marie var hemma hos mig på sushiparty. Vi gjorde egen sushi, vilket jag tror var uppskattat av alla, även om vissa var mer tveksamt inställda till just själva ätendet. Vi hade roligt i alla fall. Mätta och belåtna kunde bi inte hålla oss i skinnet längre, utan det blev Sing Star för hela slanten. Och som vi sjöng. Hahaha. Grannarna måste ha trott att vi blivit helknäppa. Det tävlades i allt från MC Hammer till Abba och såklart Carola. Ingen fest utan Carola. Det var längesen jag hade så kul på en fest!

En som inte tyckte det var lika livat, utan roade sig på egen hand...

100909

Rak arm my ass! Idag har den varit i det närmaste obrukbar, svullen och dan. Dessutom har jag haft ont i nacken också. Som tur är börjar det ge med sig nu, mycket tack vare ännu en linimentsmassage, vetebot och sedan varm scarf runt halsen. Ikväll ska jag ta en Ipren, och sen hoppas på det bästa. Imorgon ska jag till gymmet igen, och sen på kvällen är det party. Det kanske kan rätta till det hela.

På tv handlar det om valet. Jag vet inte om det gör mig klokare, eller bara mer förvirrad. Som om Peter Settman skulle bidra till min politiska bildning. Är inte det humor, så säg...

100908

Shit vad tiden rusar fram. Jag hinner inte riktigt med. Igår var det sambons födelsedag och det firades med smaskig middag tillsammans med svärisarna och min mamma. Därefter stack vi hem till oss där jag bjöd på blåbärstårta. Riktigt god om jag får säga det själv. Dessutom blev den faktiskt jäkligt snygg med blåbär i en cirkel i mitten och sen silverkulor strödda över. Lite smålyxig sådär, trots att den bara var enkel.

Idag har jag i alla fall haft ledig dag, vilket har inneburit sovmorgon. Vissa hade kanske kallat det sovdag, men jag föredrar det första. Masade mig upp för ett besök hos mmin sjukgymnast Mats, där jag fick armcykla och lyfta vikter och greja. I över en timme plågades min stackars arm, men skam den som ger sig. Det gav resultat. Två tider till bokade nästa vecka, och däremellan ska jag även träna själv. Jag ska få en helt rak arm, tralalalalaaa...

Nu ska jag hoppa i säng för där väntar en linimentsmassage. Sexigt värre.

100905

Sitter framför datorn helt seg i hela huvudet. Var på 40-årsfest i Lund igår, och det har satt sina spår. En helt galen kväll vill jag lova. Trevligt småprat med släkten blandades hej vilt med ordenssällskap, jobberbjudanden, prisbelönta tårtor, frozen margarita, god mat (17 rätters buffé), ett par varv på dansgolvet, en förvirrad polack, en tokarg tanta och slutligen fish n chips vid halvtresnåret. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Otippad, helt crazy, men lyckad.

Dagen idag har spenderats halvliggande, först i Partiks soffa i Lund där resterna av maten intogs tillsammans ned två filmer, sedan i den egna där ytterligare en film samt kycklingsallad avnjöts.

Imorgon är det äntligen måndag och jag ska därmed bli gipsfri. Halleluja! Vem vet hur min stackars arm ser ut där under, men det spelar ingen roll. Imorgon är den åter min, bara min, och jag ska göra som jag vill med den. Mouhahaha....

100903

Tredje fredagen i rad jag sitter hemma och gör nothing, nada, zero. Skittrist. Jag roar mig med att spela Kungen. Jag börjar bli proffs nu. Men seriöst, det är inte kul alls.

Har många tankar som snurrar i huvudet just nu, och jag är inte helt säker på att det är bra. Kan man blunda för livet ibland? Låta någon annan göra valen? Slippa det onda i magen?

Det hade varit skönt.

100902

Idag har jag inte sträckt ut min arm på tre veckor. Det är ganska länge när man tänker på det. Inte rak en endaste gång. Ändå är det inte det jag ser mest fram emot på måndag, om jag nu mot förmodan kommer att kunna sträcka ut den då. Tänkte ändå försöka göra en liten sammanfattning av hur mitt liv har tett sig de senaste veckorna.

Saker jag kan göra med vänster arm och med gipsad höger dito (and damn proud of it):

• borsta tänder och hår, dock inte med samma borste. Eller det går säkert, men jag har valt att använda olika.
• äta. Har dock snälla kollegor som hjälpte mig att dela min kotlett en dag när jag tagit mig vatten över huvudet.
• köra bil. Jajjemen. Lite impad själv.
• prata i telefon när jag kör bil. Högst opassande, men det går. Eller jag menar.... jag tror att det skulle gå om jag skulle försöka, men eftersom jag är så laglydig skulle jag aaaaaldrig göra det. Promise.
• gå på toaletten, eller snarare aktiviteten som sker strax efteråt, föredragsvis innan man reser sig. Helt sjukt avancerat i början, men skam den som ger sig. Nu reagerar jag inte ens över det längre.
• duscha. Har utvecklat en helt egen strategi för både hårtvätt, peeling och rakhyvel. Lärde mig den hårda vägen så att säga... Kan även föna och platta håret till de inte mest fantastiska kreationer, men ändå.
• rida. Satt visserligen bara på hästen några få minuter, och det ska väl erkännas att jag inte gjorde något vidare bra jobb, men tillräckligt för att få träningsvärk. Beror nog tyvärr mer på min otränade kropp i övrigt, än på vänsterarmens glänsande.
• klä på mig. Inte alla plagg, och inte alltid alldeles ensam. Har valt mina kläder med omsorg. Det finns en anledning till varför jag har samma kläder hela tiden. Visserligen gillar jag dem, men det finns en anledning. Det känns bättre att klä på sig själv helt enkelt.
• skriva på datorn. Ganska fort dessutom.
• xxx =)
• gå på fest. Det är inte snyggt, men öppnar upp för konversation. Dessutom håller man glaset i ett stadigt grepp. Praktiskt.

Saker jag inte kan göra för tillfället, men förhoppingvis alldeles snart:

• klia mig på ryggen själv. Det innebär också att jag inte kan tvätta mig där. Jag tvättar håret många gånger isället och hoppas att schampot ska rinna ner och skölja bort det värsta. Ofräscht, men vad fan gör man.
• diska. Får liksom inte till vinkeln alls, och dessutom får ju inte gipset bli blött...
• bära tunga saker. Mmm... det saknar jag...
• laga bilen. Kan jag visserligen inte i vanliga fall heller, men ändå. Om jag inte skriver det kanske folk tror att jag helt plötsligt har den förmågan.
• cykla. Det är synd. Det saknar jag. Faktiskt.
• ha långärmat på mig. Ibland blir det jäkligt kallt om vänsterarmen. Jag är tacksam att det inte är December!
• rida. Face it. Jag har en gipsad arm...

Ja, det var väl typ det jag kommer på nu. Om fyra dagar är det dags. Då blir det party!

100831

Sista dagen i Augusti, och sommaren känns officiellt över. Idag har det visserligen varit kanonväder hela dagen, men på kvällarna blir det skitkallt. Inatt var första natten jag fick ta fram duntäcket. Skönt fysiskt, men jobbigt psykiskt. Jaja, man kan ju inte vara glad jämt.

Idag har jag varit och kollat på den häst jag kanske ska börja hjälpa till med framöver, Ganzy. Hon står i Viby, så det passar ju perfekt just nu. Vågade mig till och med upp på några få varv i skritt och trav, bara för att få känna lite. Trixigt med armen i gips, men det gick. Skam den som ger sig. Ska bli kul att få rida henne en gång på riktigt så man kan känna ordentligt. Hon är ett 20 år gammalt fuxsto, men enligt ägarens utsago är hon som en 3-åring. Lite stelare kanske, men fortfarande knäpp. Man får ju ge det en chans i alla fall.

Var också hemma hos Emma och Kalle och gosade med Gustav. Mycket mysig bebis, och mycket trevligt sällskap. Även om Emma inte kom förrän senare hade jag, Kalle och Johan en relaxad kväll.

Imorgon ska jag till Hälsa & Helhet och göra en fotbehandling. Det har jag alltid velat göra, och nu är det dags. Mina fötter var inte helt nöjda med sandalsituationen i somras, men nu känns de lite lyckligare. Ska bli skönt när någon annan grejar ändå.

Insåg för övrigt att jag berättat om mitt gipsborttagardatum två gånger, men det får ni ta. Jag är lite efter. På måndag är det alltså dags, 6 dagar kvar.

Nu ska jag kolla på Angel. Det är fina grejer det. Natten!

100828

Det blev inga storslagna aktiviteter igår. Jag och sambon köpte kinamat, som för övrigt var skitäcklig, käkade chokladpudding med vispgrädde och kollade på X-men. Slappt värre. Imorse vaknade jag och var helt övertygad om att klockan var närmare middag, men när jag kollade på den stod den bara på kvart över åtta. Kan inte minnas när jag vaknade utvilade så dags senast. För säkerhets skull laddade jag med en timmes sömn till. Bara för att.

Nu ska jag försöka linda in min arm i gladpack så jag kan hoppa i duschen sen. Har aldrig gjort det själv innan, men det ska säkert gå. Ikväll väntar ju 30-årsfest för Abigail och Julian i Helsingborg. Det ska bli supernajs.

Har förresten fått tid för att ta bort gipset nu. Inte nu på måndag, men nästa måndag. Är lite besviken, för jag hade räknat med att bli av med det nu på torsdag. Nu blir det fyra dagar extra, vilket känns som nästan en månad. Man skulle kunna tro att man vänjer sig vid det ju längre man har det, och till viss del gör man väl det, men nu börjar jag bli dödligt trött på det. Säkert bidrar det också att jag har börjat tillåta mig själv att tänka att det är jobbigt. Då blir det jobbigt. Jaja, så är det.

10 dagar kvar.

100827

Mina planer grusades. Vi skulle haft middag med möte på ridklubben ikväll, men det blev inställt på grund av för få deltagande. Pinsamt. I vilket fall som helst innebär det att hela min fredagskväll nu är tom. Helt blanco. Vad gör jag då?

Jo, självklart det jag gör bäst. Jag sover. Gick och lade mig vid 16 och vaknade nu, 19.45. Ännu mer pinsamt. Nu vill jag hitta på något (läs party). Det är ju trots allt lönehelg.

Idag har jag fått tid för att ta bort gipset. Eftersom det inte fanns några tider när jag egentligen skulle tagit bort det har de förlängt tiden med nästan en vecka. Ja, i verkligheten är det fyra dagar, men nästa måndag istället för nu på torsdag känns som en hel vecka. Blä!

100826

Återigen har jag haft en superlång paus, men den här gången skyller jag på att jag har en gipsad arm. Uppenbarligen kan jag ju skriva, men det känns bättre att skylla på något.

Veckan på Gotland var fantastisk. Medeltidsveckan är verkligen en helt sjuk grej, och den passar mig som handen i handsken. Eller armen i gipset i det här fallet. En natt fick ju trots allt spenderas på akuten i Visby. Efter en misslyckad hjulning där jag halkade med högerhanden i det våta gräset hoppade min armbåge ur led. Obra. Det blev ambulans, lustgas, 10 000, morfin, stesolid och dr Saartus (eller dr Saatan som jag väljer att kalla honom). Dr S fick det stora uppdraget att dra min arm rätt igen, en mycket obehaglig upplevelse. Det var visst lättare sagt än gjort också, för det tog tre eller fyra försök. Jeppe och sambon blev utskickade ur rummet och Jeppe berättade efteråt att det lät som om de slaktade någon där inne. Jag har bara luddiga minnen från det, och det är väl tur det. Jag minns att jag skrek och att jag grät utan tårar. Sen somnade jag. Fast det förstod jag bara eftersom jag vaknade sen, till ett glatt "Välkommen tillbaka!". De höll mig nog ganska drogad.

Men nu är det två veckor sen och jag har bara en vecka kvar med gipset. Hurra! Jag börjar bli ruskigt trött på det. Fast sen är det sjukgymnastik som gäller. Man skulle kunna tro att jag är 80 år gammal. Tvi vale.

Samma dag jag kom hem från Visby började jag ett nytt jobb. Den här gången som lärare i en etta (Halleluja!), med bara 20 elever. Lyx, guld och räkmacka. Jag trivs fantastiskt bra, och det känns som om det är på tiden. Fast som vanligt så har alla goda ting en baksida. Tjänsten varar bara fram till höstlovet, sen är det no more fun for me.

Nu måste jag titta på Alice som leker med en lila mus så att det står härliga till. Hon är för go, fina katten...

100809

Borde sova, men det finns in te tid till det. Imorgon kör vi till Gotland och Medeltidsveckan, och jag har inte packat en enda pinal än. Någon som är förvånad. Ändå är jag lugn. Jag vet att jag kommer att hinna. Det gör jag alltid, även om marginalerna ibland är knappa. Ingen strategi jag rekommenderar för den stresskänslige. Om 13 timmar kör vi.

Innan dess ska jag ha...

packat, städat kattlådan, skrivit brev till kattvakterna, diskat, dammsugit, marinerat kycklingfile, tillverkat och stekt biffar, laddat kameran och mobilen, köpt skor, handlat frukostmat till veckan, shoppat bilbatteri, samt helst sovit i minst 8 timmar...

Som sagt, tajt, men det ska nog gå. Gotland - Here I come!

100806

Jag borde... har blivit mitt livsmotto, och jag kan meddela att det inte är ett särskilt uppiggande sådant. Tyvärr är väl det följden av att vara lat. Allt det man borde ha gjort, samlas på hög, både på diskbänken och i samvetet. Faktum är att jag inte vet vilket som är värst - att faktiskt göra det, eller att ha det gnagande på egot. För gnager, det gör det.

Har åtminstone börjat, och det är det som är det svåra. Sen är det lättare att fortsätta. Ska intala mig det nu.

100805

Det blev en våldsamt lång sovmorgon även idag. Vet inte varför jag inte vaknar. Skumt. I natt drömde jag i alla fall om prins Carl-Philip, världens snyggaste man! (Galet snygg!) Det var en mycket trevlig dröm. Vi var ute och promenerade i skogen och det fanns en sjö i närheten. Vi pratade om allt möjligt, nu kommer jag knappot ihåg om vad, men det var typ om hur han kände inför att vara prins och sådant. Sen höll vi lite armkrok. Haha... Jag vaknade på mycket bra humör i alla fall, och lite småkär.

Idag har jag försökt ragga folk till Barnens dag i helgen. Vi har ponnyridning i Tivoliparken både lördag och söndag, och jag hatar verkligen att behöva ringa runt till medlemmarna för att fråga om de har möjlighet att hjälpa till. Jag känner mig så påträngande. Det måste göras i alla fall, men jag konstaterar samtidigt att telefonförsäljare - det kommer jag aldrig att bli.

Ikväll ska vi till Bishops Arms och käka middag. Det ska bli mycket trevligt. De har verklligen supergod mat där, och trevlig personal. Världens skönaste norrman jobbar där. Han har bott i Sydney, precis som jag, men han bodde upp i Kings Cross. Haha. När det blir party ska han bjudas in, det har vi bestämt.

Imorgon ska jag förbereda inför medeltidsveckan. Jag och Jeppe har redan varit och handlat. Vi ska ju låna pappas husbil, och för att hålla kostnaderna nere har vi tänkt käka så mycket som möjligt där. För att det inte ska bli så kladdigt tänkte vi förbereda maten här hemma, så det bara är att värma den där. Dessutom ska jag både tvätta och stryka medeltidskläderna som legat nerknölade i en kasse i 2 år. Hoppas de passar, risken finns ju att de har krympt ett par storlekar under dessa åren...

Rys med mig...

100804

Sommaren är här (och snart förbi), och därmed semestern. Bloggen har verkligen inte fått högsta prioritet denna sommar. Fast det är väl så det ska vara. Istället har jag fastnat på nytt. Denna gång i att spela helt meningslösa spel, både klassiska Windowsspel, typ Spindelharpan, Kungen & Harpan, men också totalt intetsägande spel på Internet a la Bygg din egen bondgård. Där springer jag som en tok och odlar majs, vattnar sockerbetor och matar höns. Idioti.

Därför känns det lite bra att jag har hittat på lite saker emellanåt. Idag var jag till exempel hos Lina och B-O. Leila (Nilsson) bakade smarriga pizzor från sin nya kokbok och jag och Lina bakade chokladfondanter. Lovely! När vi körde hem var jag fortfarande helt sprickmätt. Då vet man att det varit gott...

Tur är att vi faktiskt har varit lite duktiga på sistone. Vi har minsann varit ute och powerwalkat flera gånger, och fler ska det bli. Jag var och provade ut nya skor på Runner Store, som skulle vara extra bra för just mina fötter, men prislappen på dessa skönheter skulle landa på 1800 kr, så jag traskar snällt vidare i mina gamla. Tror dock att det är dags för ny sula i dem. Det sägs ju att ett par skor varar i max 2 år, och jag har väl haft mina i 8, om det räcker. Jaja, jag får väl stå mitt kast senare i livet....

Nu ska jag kolla klart på Sex and the city - världens bästa serie. Nästa år är det jag som gör New York osäkert! Jossa och Fredrik har äntligen beslutat sig för var bröllopet ska gå av stapeln, så i Oktober nästa år är det New York som gäller. Det är bara till att hålla hååååårt i slantarna fram tills dess. Det kommer det att vara värt! Bröllop och NY - perfect combo!

100724

Jag fastnar. Det är så jag funkar. Den här helgen har jag varit fast i en blogg, och nu har jag läst ikapp mig. 4 års inlägg tar sin lilla tid, men det är som en bra bok som man inte kan lägga ifrån sig. Då är det bara att ta sig igenom tills man kommer ut på andra sidan, lite svettigt andfådd och med en konstig känsla i kroppen, som om det tog slut för snabbt. Som om en vänskap upphört utan att man riktigt förstod vad som hände. Det går över fort, och sen fastnar jag i nästa. Det finns många saker att fastna i.

Något som jag däremot inte fastnar i är min nuvarande ljudbok. Jag som fortfarande är superduktig och cyklar till jobbet varje dag, har lyssnat på ett tiotal böcker sen vi var på Kreta, men denna vill sig inte. Jag fattar inte vad som händer, kommer inte ihåg vilka personer som presenterats, och håller dessutom på att reta ihjäl mig på uppläsaren som med samma enformiga röst läser på barnboksvis. Bamse känns äckligt nära, och jag gillar Bamse. Dessutom andas karlen så högt att det fladdrar i trumhinnorna på en annan. Mycket onajs. Jag har mina planer på att inte lyssna klart. Hade jag bara kommit ihåg så mycket som vad boken heter hade jag berättat det, men här är det blankt. Ickeintryck.

Vad gäller Eskils brist på respekt för husregeln mot urinering på allmän plats är statusen den samma. Därför har vi beslutat att om vi ska ha kattungar här hemma får det bli nu. Jag har ju ända sen jag varit liten haft drömmen om kattungar, och när vi nu har världens bästaste katter här hemma har väl aldrig förutsättningarna sett lika lovande ut. Därför har Alice, som spelar en väsentlig roll i dramat, nu slutat med sina p-piller. Tanken är att de ska bli lite kärvänliga så småningom och voila - kattungar. Därefter får Eskil ta en tur till veterinären. Det är min övertygelse om att de hade blivit världens finaste kattföräldrar, med världens vackraste bebisar. Men först ska det bli kärlek i luften här hemma. Och ja, jag är medveten om min romantisering av verkligheten...

100720

Idag gick en era i graven. Jag har skrotat min älskade FOA. I exakt 7 år har vi varit varit tillsammans, men FOA is no more. Det var med stor sorg i hjärtat jag tog emot pengarna och sa ett sista farväl. Larvigt tänker ni, och det gjorde de på skroten också inklusive sambon, men ni kan inte förstå. FOA var så mycket mer än bara en bil. Hon var min. Hon var frihet. Hon var självständighet. Det betydde så otroligt mycket för mig då, det var vad jag behövde.

Jag och FOA har varit på många äventyr tillsammans och jag är evigt tacksam att denna röda, rostiga, underbara bil har varit min. Tack!

Har mist forna dagars glans...

100704

Ännu en relaxad dag som delvis har spenderats på stranden. Passade också på att ta en snabb grillsession med kycklingfilé som jag marinerade igår. Grillad kycklingfilé är fantastiskt gott. Hade nästan glömt det.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Imorgon ska jag till Lund och träffa Kattamisse ThessieBessie som jag jobbade ihop med på Nymölla. Vi har inte setts på evigheter så det ska bli trevligt. Innan dess ska jag klämma in en lunch med Scorpan. Vi har inte setts på ungefär lika länge.

Nu hör jag sängen ropa. Dags att säga godnatt.

100703

Idag har varit en riktig slappedag. Har verkligen inte gjort många knop, utan har spenderat största delen av dagen framför datorn. Har dock lyckats klämma in en stund på playan. Det är så avkopplande att bara ligga där och lyssna på vågorna. Blev en liten tupplur också minsann. Skönt, skönt. Tänkte ta mig en tur dit imorgon med.

Nu ska jag gå och plocka fram jordgubbarna. När katten är borta dansar råttorna på bordet!

100702

Semester! Denna veckan är min, bara min, och det ska bli übernajs.

Stackars Eskil får det kanske inte så najs. Han har ju sedan ett par månader tillbaka börjat kissa något ohyggligt inomhus. Ja, han kissar ju alltid inomhus, men nu har han lämnat lådan till förmån för allt annat. Favorittoaletten är sängen. Dit smiter han så fort han får chansen. Äckelkatt! Annars funkar kläder och handdukar också. Det luktar så jäkla illa så man nära på vänder i dörren när man kommer hem numera. Det är inte så man blir sugen på att bjuda hem någon direkt. "Hej och välkoma hem till oss. Det luktar lite kattpiss, men det är väl ok? Ska vi sätta oss till bordet?" Knappast. Vi ska försöka göra allt vi kan för att det ska sluta, men går det inte får vi väl kastrera honom. Piss också.

Ikväll ska vi ha lite party med torsdagsridgruppen. Vi ska grilla hemma hos Martina i Öllsjö. Det ska bli mycket trevligt. Skönt att komma ifrån pisslukten ett tag. Nu kallar duschen, men först ska här saneras. Urk!

Han var smart när han var liten. Första toalettbesöket på Almvägen.

100701

Så var dagen här, och inte vilken dag som helst. Idag fyller Jeppe år. Massor av grattis till dig, och jag hoppas att du får en fantastisk dag!

Just nu sitter jag i soffan och bara njuter. Har nyss kommit hem från Emma och Kalle där jag avnjutit en fantastisk lunch i solskenet. Det bjöds på paj, sallad och vitlöksbröd - en höjdare i mina smaklökar. Emma är verkligen en riktig tjockis nu. Idag är det exakt en månad till beräknad födsel. Det ska bli så spännande...

Nästa vecka är jag sugen på att tälta ett par nätter. Är det någon som kan tipsa om bra tältplatser där man både kan grilla och bada och som inte ligger på en camping? I fjol spenderades en natt i Vilshult och det var trevligt, men jag misstänker att det finns fler trevliga ställen i trakterna. Då var Eskil med. Det var på den gamla goda tiden innan han fick börja dela med sig av uppmärksamheten här hemma. Alice flyttade inte in förrän senare. Eskil tyckte det var så mysigt att vara ute en hel dag, men ju mörkare det blev på kvällen, desto närmre kröp han. Till slut låg han i mitt knä och njöt av värmen från elden. En riktig vildmarkskatt minsann.

Idag ska jag försöka byta hjul på mina inlines. De används för lite. Motion är vad denna latsissa behöver, och det i mängder. Mina kläder passar inte längre och det är onajs. Mycket onajs.

100628

Så var årets midsommar förbi, och vilken midsommar det var. Helt underbar! Det var längesen jag hade en så rolig midsommarhelg. Midsommarafton, såväl som midsommardagen spenderades i Åhus. Den förstnämnda med traditionella attribut såsom sill, nubbe och jordgubbar, den senare med minigolfmatch och pizza vid bryggan. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Den här känlan ska jag bära med mig länge, länge.

Nu väntar endast 4 dagars jobb till innan jag har en veckas semester. Har inte riktigt bestämt vad som ska hända då, men eventuellt ska vi tälta ett par nätter. Det beror lite på vädret, eller ganska mycket egentligen. Jag är inte typen som tältar i regn...

Nu ska jag lyssna på ljudbok.