070306

Perth, WA

Så var jag i Perth i staten Western Australia. Måste bara berätta hur bra service det var på flyget hit. Helt plötsligt kom de och delade ut glass! Mumma! De var dötrevliga. Vädret kan ingen klaga på. Idag är det 40 grader. Hett i hettan som vi säger. Kom till Perth sent i lördags kväll, närmare midnatt. Och som på alla hostel lördagsnätter var folk apfulla. Jag undrade i mitt stilla sinne vart jag hade hamnat. Sedan dess har det bara blivit bättre. Träffade Anna och Nirre som jag bodde med i Sydney på söndagen. Jag tvingade med dem ut och turista. Vi åkte till en sjö i närheten, Lake Monger, som är känt för att det finns svarta svanar där. De finns till och med i statens, eller var det stadens, flagga. De var otroligt vackra. Som vita, fast svarta liksom. Med min vanliga tur med svanar var det en som nästan började jaga oss. Svanar är inte så bra med folk. Men ingen kan anklaga dem för att inte vara människokännare. Jag hatar folkilskna svanar hur vackra de än må vara. Väl ur den inre krigszonen slog vi oss ner i parken och tittade på solnedgången. Så trevligt så. Det var kul att träffa brudarna igen. Det var ju riktigt längesen nu.

Igår var det helgdag, Labour Day, i Perth vilket jag inte hade en aning om innan jag reste hit. Det är inte så att helgdagar är gemensamma i hela landet, utan de varierar från stat till stat. De firar inte ens Drottning Elizabeths födelsedag på samma dag. Hur skumt är inte det? I vilket fall som helst. Det jag skulle ha gjort under måndagen falerade liksom. Försökte få tag på Easyrider, den researrangör jag skulle resa uppför kusten med, med start från idag, men det var stört omöjligt. Fick lämna ett meddelande på telefonsvararen och hoppas på det bästa. Allt har löst sig och jag sitter just nu på deras kontor och skriver. Nytt avresedatum blir alltså på torsdag istället.

Eftersom hela stan var stängd bestämde vi oss för att ytterligare utmana och eventuellt gynna turistnäringen. Vi begav oss med färja till ön Rottnest Island som ligger 19 km utanför kusten. Det första som mötte oss när vi steg iland var två pelikaner (pelipaner som jag råkar kalla dem hela tiden) uppflugna på varsin lyktstolpe. Helt coola satt de där och relaxade. Fatta hur stora de är. Vi inledde sedan med ett kort besök på öns museum där vi fick lära oss lite allmännyttigt. Bland annat att det ligger två vrak utanför ön. De hade en gammal dykarhjälm som de plockat upp. Att de kunde dyka med dem alltså. Ofattbart. Vidare gjorde vi det som de flesta åker dit för. Vi hyrde varsin cykel. Haha. Jag har sällan haft så roligt. Jag skrattade högt. Det var flera år sedan jag att på en cykel. Jag minns inte det som så roligt att cykla, men man lever och lär. Och om jag blev toppad när jag fick en cykel skulle ni sett Anna när hon kom i vattnet. Hon blev helt vild. Vi cyklade till stranden The Basin där vattnet var kallt men ack så underbart. Med ovan nämnda temperatur kanske ni förstår känslan. Efter att ha chillat en stund begav vi oss tillbaka till Thompson Bay som orten hette. På vägen dit stannade vi till när vi hittade den djurart som ön förmodligen är mest känd för, Quokkas, små pungdjur som ser ut som en blandning mellan minikängurur och gigantiska råttor. Det är på grund av dessa som ön har fått sitt namn - en holländsk variant av rats nest = Rottnest. De var helt otroligt söta när de hoppade runt på bakbenen. Man kunde komma ganska nära dem innan de blev rädda. Så goa. Innan färjan gick tillbaka lyckades jag äntligen köpa ny bikini, något som jag letat efter hur länge som helst.

Tillbaka på hostelet Billabong resort träffade jag två svenska tjejer. Det visade sig att de var läkarstudenter som var här för att närvara vid en konferens. Berättade att min nästkusin Sofia också pluggar till läkare och har varit ordförande i någon form av sådan organisation. Det visade sig då att de kände henne och att den ena av dem hade avlöst hennes mandatperiod. Fatta vilken liten värld vi lever i. Så Sofia, om du läser här så hälsar Maria och Rebecka så gott till dig.

Måste bara avsluta med att berätta en kul grej som Nirre berättade igår. En familj hon känner hade varit på Australia Zoo, ni vet Steve Irwins zoo, och haft sin femårige son med sig. Helt plötsligt hade de inte hittat honom längre och fick ju givetvis panik. Med hjälp från personal lyckades de så småningom lokalisera honom så de kunde åka hem. I bilen var pojken mycket tyst och föräldrarna var rädda att han hade blivit antastad på något sätt. När de kom hem gick han rakt upp till sitt rum och stängde dörren. Föräldrarna visste inte riktigt vad de skulle göra, men bestämde sig i alla fall för att lämna honom i fred en stund. När de lite senare gick och kollade till honom satt han på golvet med en pingvin! Han hade snott en pingvin! Stoppat den i ryggsäcken, och det var givetvis därför han hade varit så tystlåten. De fick något skamsna ringa till djurparken och berätta att de hade en av deras pingviner hemma så de fick komma och hämta dem. Haha. Kom inte och säg att barn inte är företagsamma. Shit, vad jag skrattade när hon berättade det. Så jäkla kul.

Nu ska jag ut på stan och göra en läkarundersökning inför dykkursen och sedan köpa en snorkel. De är dyra, men det får minsann bli en ändå. Vill ha min egen. Gillar inte att dregla i grupp.

Vet inte när nästa uppdatering kommer, men håll utkik. Mot ännu varmare breddgrader. Puh!

Puss.