070208

Så börjar det ordna sig i alla fall. Tvätten är ren, torr och vikt. Jag har till och med strykt idag. Tror det är första gången på typ tre år med undantag för gardiner. Ambitionen är i topp tillsammans med humöret. Buffyboxen och lite andra grejer är hemskickade. För $ 120 fick jag 5 kg försäkrat och hemskickat på 7-10 dagar. Rena rama rånet! Alternativet var att skicka med båt, men då tar det tre månader. På tre månader hinner mer hända med mitt stackars paket än på en vecka. Hoppas jag. Nu blir det till att leva på den förfinade formen av mjöl och vatten som i kulinariska kulturer omnämns som pasta. Mmm... Pasta...

Jag upptäckte att min förmåga att packa lätt har förbättrats avsevärt. Kanske för att jag bara har en tiondel av min garderob med mig att välja från, men det tänker jag inte låtsas om. Min omifallattkanskedetblirkalltitropikerna-avdelning består av två tunna tröjor istället för forna tiders två par jeans, extra skor och vinterjacka. Visst, två par jeans kommer faktiskt att forslas med, men i det enda syftet att fortsätta sin resa tillsammans med mamma mot kallare breddgrader. Så jag låtsas att det inte räknas. Förnekelse är väl det första stadiet på väg mot evig lycka eller hur var det?

Nu ska jag tvagas och pyntas. Ikväll ska jag på dejt. På dejt med min kärlek. Sydney.