070226

Måste inleda med att berätta om en rolig grej jag såg idag. På väg in till stan mötte jag vad jag förmodar var en domare (en sån i domstol). Anledningen till min tolkning var att han hade en sån där vit lockig peruk på huvudet. Oj, vilka problem jag hade med att hålla mig för skratt. Fick reda på att det faktiskt är så de ser ut i verkligheten och inte bara på film. Trodde att det var förlegat, men icke.

I vilket fall som helst har jag återvänt till civilisationen efter två veckor i Kambodja. Det har varit en helt fantastisk resa även om det har varit svårt att se vissa saker. Fattigdomen i Kambodja är enorm och de tillhör visst de 30 fattigaste länderna i världen. Medelinkomsten är 1 US$/dag. Det är inte mycket det. Att ha en inkomst över huvudtaget kräver att man har ett jobb, och det är minsann inte alla förunnat. Tusentals personer är lemlästade efter att ha kommit för nära landminor. Man räknar med att det än idag finns 4-6 miljoner oröjda landminor i Kambodja. Dessa människor försörjer sig på tiggeri. Det gör även tusentals barn. En del ingår i organiserade grupper där vuxna utnyttjar dem och tar de pengar de lyckas få in. För att barnen ska orka blir de ofta drogade och tilldelade ett litet barn att ha på armen så det ska se extra synd ut om dem. Vi hade en tjej utanför vårt hotell i Phnom Penh som stod där dygnet runt. Hon var 12 år och var ibland så hög att hon inte ens kunde fokusera blicken. Det hjälper inte att ge dessa barn pengar, även om hjärtat skriker när man går förbi. Det man kan göra är att ge dem mat så de får något i magen. Den får de åtminstone behålla själva. Att se tacksamheten i dessa barns ögon var något jag aldrig kommer att glömma.

Kambodja hade dock mycket fantastiskt att erbjuda också. Vi inledde resan i Siem Reap där vi pland annat besökte fyra tempel varav det ena var det berömda Angkor Wat, världens största religiösa byggnad. Det var underbart vackert och en nästan magisk känsla att gå runt bland dessa gamla stenruiner där folk levt sina liv. Alla tempel hade fantastiska dekorationer utkarvade i stenen. De berättade historier om allt från det vardaliga livet till religösa berättelser. Vi besökte också templet Ta Prohm där filmen Tomb Raider med Angelina Jolie spleades in. Jajjemen. Andra berömda filminspelningsplatsen i mitt liv. Den första var Matmata i Tunisen där Star Wars spelades in. Jag och den "tekniske researrangören" Nimalan som var med på resan gillade Angkor Wat så mycket att vi morgonen efter tog en Tuktuk dit och kollade på soluppgången. Det var tidigt men väl värt det.

Vi besökte även en SOS barnby i Siem Reap. Vilket härligt ställe och vilka härliga ungar. Det var som att komma in i en oas mitt i allt det hemska utanför. De hade ett späckat schema under hela dagen. De tvättade sina egna kläder i baljor, skötte om trädgårdarna, odlade örter och en del grönsaker, tränade karate, hade bönestunder och läste läxor. 140 barn och ungdomar bodde i byn som hade tillhörande skola och yrkesträning för de lite äldre. Det var en härlig känsla att se att det faktiskt hjälper. Pengarna kommer fram och bistånd gör nytta. Det var ett hus i byn som var skänkt av svenska företaget Lindex AB. Lite kul.

Nere i huvudstaden Phnom Penh besökte vi en annan by, en vanlig så att säga. Det som dock var speciellt med denna byn var att de hade gått samman i en kommun med åtta byar för att bekämpa drogberoendet bland invånarna. När projektet inleddes fanns det 19 officiella drogbrukare, men nu var alla rena. De hade byggt upp ett nätverk för att hjälpa varandra med allt möjligt och hade med hjälp från SIDA Sverige även startat en fond varifrån invånarna kunde ta mikrolån med 2% ränta om de böhövde göra någon investering eller om skörden slog fel så de kunde köpa nytt utsäde. Kommunens nästa gemensamma investering var att bygga en smedja. Detta skulle kosta 1000 US$. Tillsammans hjälptes vi åt och samlade in drygt 10% och överlämnade. De blev så otroligt tacksamma och visste inte riktigt hur de skulle kunna tacka oss. Det kändes bra att kunna hjälpa till på något sätt.

Vi var och hälsade på hos Friends gatubarnsprojekt i Phnom Penh där de hjälper utsatta barn och ungdomar att komma bort från ett liv på gatan. Med krav på drogfrihet (de har drogavvänjning för de som behöver det) erbjuder de utbildning och yrkesträning för alla. De hade snickar-, metall-, skönhet-, bilmek- och restaurangutbildning för att ta några exempel. Dessa ungdomar drev två restauranger som en del av utbildningen. Vi åt på båda och de serverade mycket god mat.

När vi kom ner till Sihanouk Ville vid kusten var det mest sol och bad som gällde. Vi hade kurs på förmiddagarna och playan på eftermiddagarna. På stranden var det massa goa ungar som sålde armband och andra smycken. Många av armbanden knöt de själva. En del kunde prata lite svenska för det var här turisterna fanns. Det märktes tydligt att Sverige är ett av de första länderna som chartrar dit för i mina ögon kryllade det av svenskar. En tjej, Sreylak, var sjukt go. Med världens största leende raggade hon kunder till sin mamma som var en av de många kvinnor som erbjöd massage på stranden. Massage blev det flera gånger. Oj, vad skönt! Fast den bästa massagen, och den som gjorde ondast, fick jag i Siem Reap på ett ställe som bara hade blinda massörer. De kan känna kroppen på ett helt annat sätt en vad en seende kan. Där det gjorde ondast var där hon masserade mest vilket var bra men något smärtsamt. En annan liten tjej på 8 år skulle knyta ett armband till mamma så hon gjorde om min solsäng till sitt högkvarter. När hon skulle springa och bada emellanåt dumpade hon sina saker hos mig medan hon var borta. När hon kom tillbaka tog hon min handduk och torkade sig på. Det ghorde absolut ingenting. Tänk vilket förtroende de har. Det mäks att de inte har hunnit bli trötta på turister ännu. Ibland lade de sig hos en och ville kramas. Haha. Tänk er det på Mallorca eller något. Skulle aldrig hända.

Fick så småningom lämna magsjukans land. Klarade mig endast de första fyra dagarna, sen var det kört. Reste till Kuala Lumpur i Malaysia. KL är en underbar stad med massvis av shopping. Jag har aldrig tidigare trott att jag skulle bli så glad över att se ett Mc Donalds. Jag ska aldrig mer äta ris! Första kvällen i KL var de andra också där. Vi bodde på ett lyxigt hotell som hette Istana. Var runt och checkade läget lite och åkte bland annat till Chinatown där de säljer bra märkeskopior billigt. Om man kan pruta vill säga. En grej som de begär 360 kronor för kan man få för 40 om man tar en stund på sig. Köpte ett par solglasögon från "Chanel". Morgonen efter reste de andra tillbaka till Sverige medan jag tog ett par timmar till i sängen efter att ha vinkat av dem. Bytte till ett annat hotell i närheten som var lite billigare. Fatta hur skönt det var att för första gången på nära 6 månader ha sitt eget rum med egen tv och eget badrum. Jag skämdes nästan för att jag inte ville gå ut. Tog mig i alla fall samman och släpade mig ut för lite shopping. Blev en ny mp3spelare (iPod nano 8Gb), extra minneskort och batteri till min splajdans nya kamera, och en och annan märkeskopia till i Chinatown. Jag hade hur kul som helst när jag gick omkring där ensam. Vilken toppenkväll alltså. Mindre toppen var det att gå förbi restaurangen som låg på väg till hotellet där de hade fönster till köket ut mot gatan. En kock stod och hackade grodor med köttyta. Enda problemet var att grodorna levde och försökte hoppa av skärbrädan. Jag ska ALDRIG äta grodor!! Det var så äckligt! Man ska inte behöva jaga maten man lagar. Det är fel. När den ligger på skärbrädan föredrar jag att den är utan hjärtslag. Isch.

I lördagskväll gick i alla fall planet till Sydney efter en timmes taxifärd som var förenad med livsfara. Det ösregnade och vindrutetorkarna var av årsmodell 1863. Inte heller hastighetsmätaren fungerade. Den pendlade mellan 160-180, men jag skulle tippa på att färden gick i drygt 100 medan omgivningen flöt förbi i en dimmig intetsägande massa. Jag tror jag höll andan nästan hela vägen. Jag överlevde i alla fall både taxiresan och flyget och landade i Sydney välbehållen i går morse. Det var underbart att träffa nästan alla igen. Ni vet vem som var mindre mysig. Innan dagen var över hade jag hunnit få tre utskällningar. Haha. Mmm... vad jag tycker om honom.... Var ute och käkade trerätters middag med Sarah och Cissi på restaurangen Cissi jobbar på i Little Italy. Ikväll har jag lovat att steka känguru till Sarah, Cissi och Louise. Vi får väl se hur det går.

Nu måste jag ila. Spisen kallar.

Vi hörs snart. Nu vet ni i alla fall att jag lever. Om ni undrade.