060619

Det sägs att hoppet är det sista som överger människan och det ligger nog mer än en del sanning i det. Imorgon infinner sig veckans lediga dag och jag hoppas. Jag hoppas på fint väder. Nej. Jag hoppas på kanonväder, för jag ska till stranden. Så är det sagt och så borde det få bli. Sist jag skulle dit blev det ju inte så. Varför har jag i skrivande stund glömt. Men imorgon! Då gäller det. Oj, vad skönt det ska bli. Isklampen är redan i frysen. Får inte glömma att ladda mp3-spelaren innan jag lägger mig bara. Jag tillhör den skara som inte kan läsa på stranden. Jag blir bländad av sidorna i boken även om jag har solisar. Fast jag lider inte av att lyssna på musik. Musik är livet. Musiken är det som färgar livet och imorgon kommer det att vara knallrosa.

En hel ledig dag. Är inte van vid det. Nästa vecka en en hel vecka ledigt, men då är jag trött efter allt arbete denna veckan för nu jobbar vi nästan i två veckor på en enda vecka. Men det blir en senare fråga. Nu tänker jag enbart på morgondagen. Känns konstigt att inte ha något som absolut måste läsas imorgon. Något om barns sätt att analysera och skapa sitt språk till exempel. Eller om huruvida manliga pedagoger är bra att ha i skolan för att de ska göra manliga saker eller om de ska vara där för att inte göra det och visa barnen att det inte finns något särsklt manligt eller kvinnligt. Man kanske ska anställa manliga kvinnliga pedagoger och kvinnliga manliga dito i skolorna istället. Genus är knepigt. Det finns så mycket av det överallt. Och så lite perspektiv. Det som är mest upprörande är att folk inte är medvetna. Själv blir jag förtvivlad när jag får en killgubbe till mitt tjejnamn på en spelsajt på nätet.

Jag inser ironin.

Dagens glass: Ingen idag heller. Det börjar gå utför. Imorgon ska jag!