061114

Vet inte om jag har så mycket nytt att skriva sedan sist. Jo, två saker i alla fall. Igår, måndag, var jag och tre kompisar (Anders, Annika & Mikaela) från Stockholm på utflykt till Blue Mountains National Park som ligger utanför Sydney. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men tänk er som Grand Canyon, fast fullt av träd och vattenfall istället. Inte riktigt lika mycket canyon, men ni förstår principen. Bestämde oss för att inte ta en organiserad tur utan tog istället tåget dit, vilket tog två timmar, och åkte sedan en så kallad hop-on-hop-off-buss. Det är ett gäng bussar som går på en särskild rutt så man kan hoppa av när man vill, och hoppa på en annan buss lite senare på samma dagsbiljett. Det var bra för då kunde vi hoppa av vid en station, göra en bushwalk på ett par timmar och sedan hoppa på bussen igen när vi kom fram. Toppen. Tittade på ett vattenfall som hette Katoomba Cascades. Det var inte så mycket vatten i det just nu, så jag och Anders klättrade upp i det så vi var halvvägs till toppen. Det var inte jättehögt, men det är kul att ha klättrat mitt i ett vattenfall. Blev lite blöt om skorna. När vi kom ner nästan till botten av ravinen tog vi världens brantaste järnväg upp. Den användes ursprungligen till att frakta upp kol från gruvorna där nere till toppen på 1800-talet. Vi var tacksamma att vi gick neråt i två timmar istället för att ha gått uppåt. Fatta hur brant det var! Det stod något om 52 grader, men jag vet inte om det var hela utslaget, det flackaste stället eller det brantaste. I vilket fall som helst var det världens brantaste och det är alltid kul att ha åkt på den. Åkte vidare med bussen och hoppade nästa gång av vid Honeymoon Lookout, varifrån vi gick till bergsformationerna The Three Sisters som typ var som tre jätteraukar fast inte vid vattnet då som sagt utan i ravinen. Överallt fanns det massor av kakaduor. De är hur fina som helst, men de låter fruktansvärt. Härligt att se dem i sin rätta omgivning istället för mitt i stan där de närmast flygattackerar en och skriker en i örat när man är ute och går. Men fina är de. Efter massa vandring åkte vi sedermera hem till kväller. Trött som tusan. Somnade 20.30 och sov hela långa natten.

I fredags hände en annan kul grej. I slutet av denna vecka flyttar tjejerna från Frankrike och Korea ut och därför var här två nya tjejer och tittade på deras rum. De bor fyra i det rummet och jag och den brasilianska tjejen är bara två i vårt. I vilket fall som helst, när de satt här på soffan pratade jag lite med dem. Det visade sig att de också var svenskar, och från Skåne som de beskrev det. Jaha, var i Skåne undrade jag. Du har nog inte hört talas om det, men det är en stad som heter Kristianstad var svaret. Sjukt det. Av sju personer som kommer att bo i lägenheten kommer vi alltså att vara tre från Kristianstad. Lilla, lilla Kristianstad. Det är helt ofattbart. Det som är bra med att koreabruden flyttar ut är att jag får nyckel till hissen. Det som är bra med att frankrikebruden flyttar är att hon inte städar eller diskar efter sig. Någonsin.

Imorgon tänkte jag inte jobba. Ska lägga dagen på reseplanering. Behöver både fixa det sista inför resan i December och jaga billig resa till Kambodja i Februari. Ska försöka leta upp någon resebyrå och se vad de kan åstadkomma.

Pratade med en vän i Falun idag. Fatta att det är vinter där nu. Runt fem minusgrader sa han. Det är ju riktig vinter och inte skånsk mesvinter, och framförallt inte austalisk vår/sommar. Dessutom är det mörkt där uppe. Saknar mörkret. Här är det ljust ofta, ofta.

Mitt i natten nu. Sova lite. Eller titta på film. Jag älskar att ha tv på rummet och en rumskompis som aldrig är hemma!

Natti, natt!