061127

Idag har varit en märklig dag. Det började med att jag inte kunde somna igår. Låg och vände och vred mig och kom inte till ro förrän klockan var över fem. När jag väl lyckades somna drömde jag om slemmiga gråsvarta blodiglar som satt överallt på mig och ville göra sig feta på mitt blod. Så jäkla äckligt! Vaknade i panik. Gick upp och tog det lite lungt och åt frukost. Tänkte sedan att jag skulle ringa runt lite och kolla så att alla bokningar var okej inför Jeppes ankomst. Det visade sig att den tur vi hade bokat till Fraser Island inte existerade! Hoppsan. Ringde till resebyrån som gjort bokningen och kollade. Jodå, jag hade rätt. den fanns inte. Problemet var att den tur hon hade sagt var två dagar och en natt i själva verket var tre dagar och två nätter, något som inte alls passade in i vårt redan pressade schema. Däremot kunde man uppgradera till guidad tur istället som var på två dagar. Det skulle kosta $ 150/person. Inte billigt. Efter lite förhandling slutade det med att resebyrån står för hälften av kostnaden och vi för den andra hälften. Det innebär att vi nu istället för att köra själva (tillsammans med 9 andra vill säga. Själv här har inte riktigt samma betydelse som hemma.) kommer vi nu att åka på en guidad tur istället. All mat kommer dessutom att ingå nu (ingen mat ingick tidigare) och så kommer vi att sova på en fast base camp istället för ja, vad vet jag inte. jag tycker att det var en okej kompromiss. Jag har dock inte fått tag i Jeppe än så jag vet inte vad han tycker. Fast han har gett mig fria händer. Hähä... Jeppe. Vi ska paddla konot runt hela Australien, bara så du vet...

Hungrig som en varg värmde jag resterna av gårdagens ganska smaklösa köttfärssås med lite pasta till innan jag och Niroshani gick ner till gymmet. Först fick vi stå och vänta på att uppvärmningsmaskinerna skulle bli lediga i säkert en kvart om det räckte, sen kunde vi äntligen köra igång. Nog tusan blev hela gymmet invaderat av japaner då. Efter att vi kört vårt pass hoppade vi i bikinin och sedermera i poolen för att varva ner. Niroshani gav upp ganska snart medan jag fortsatte en stund till. En liten stund senare blev poolen nästan tom, bara jag och en japan. (ordet japan representerar här alla sorts asiater). Jag förstår nu hur de kan få plats med så mycket folk i Kina och Japan. Begreppet "personlig sfär" verkade obekant för honom. Jag menar, vi hade hela poolen för oss själva och ändå skulle han vara i precis den kvadratmetern jag simmade i. Hela tiden. Kände mig lite jagad där ett tag. Det var ändå ganska lugnt och fridfullt att ha vattnet nästan för sig själv. Säg den lycka som varar för alltid. I hoppar tre nya japaner. Med simfötter. Den ena kan närmast jämföras med en drunkningsolycka. Det var något helt otroligt hur han såg ut. Det gick inte vara i samma halva av poolen utan att behöva frukta för sitt liv. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, vilket inte gjorde saken bättre. Ni skulle ha sett det alltså. Helt sjukt. Som tur var var jag nästan klar med mina 50 längder så jag kunde ta mig därifrån med livet i behåll. Hur det gick för de andra vet jag inte.

Väl uppe i lägenheten igen skulle jag efter tvagningen gå ut i köket och fixa en macka. Nähä. Inte det inte. Köket var ett enda stort katastrofområde. I vardagsrummet sitter Jackson helnöjd och spelar tv-spel. När jag undrar vad som hänt i köket fick jag svaret att han håller på att städa köket och i synnerhet ugnen. Ja, jisses. Jag begriper mig inte på honom. Fast det är klart, om han har kommit på ett smidigt sätt att städa köket som faktiskt inte innebär att man behöver vara där så ska väl inte jag klaga. Det är bara det att jag fortfarande inte har fått någon macka eftersom golvet är så äckligt att jag inte kan gå in där. Satte mig här vid datorn istället. Då har den, enligt honom, installerat om sig själv. Förmodligen. Funkar inte bättre nu än innan så oavsett vad som hänt med den gjorde det inte särskilt mycket nytta. Att jag är hungrig gjorde inte vår lilla dispyt bättre heller, men jag bad honom om ursäkt i alla fall. Han hade visst varit på väg att slänga ut en av de tyska tjejerna idag för att hon inte hade burit ut återvinningen när han sagt till henne. Eller rättare sagt när han röjt i hela lägenheten för att någon annan skulle säga till henne. Tur att jag var nere och simmade då.

Så här sitter jag nu, hungrig och upprörd, och väntar på att det ska bli möjligt att gå på köksgolvet igen. Han beskrev mig som en person med compulsive disorder. Sjukligt tvångsbeteende. Tack för den. Bara för att jag inte vill gå i andras skit eller titta på deras äckliga hår på golvet. Orkar inte med honom! Tur att de andra i lägenheten är toppen. Jag trivs här, men det hade varit bättre om inte Jackson hade bott här, det är vi alla eniga om.

En flickas tankar i natten. Om asiater, hunger och träskallar.