060723

Jag är ett UFO. Seglar på små moln. Har huvet i det blå. Säg vad ni vill.

Som det ser ut nu kommer jag att åka till Australien om mindre än två månader. Vem skrattar då??

060706

Jag är kär.

På riktigt. Jag har varit på Robbie Williams-konsert och nu kan jag dö lycklig. Upplevelsen låter sig knappt beskrivas i ord. Jag har haft några dagar på mig att smälta det nu så jag ska ändå göra ett försök. Men jag vill aldrig glömma. Jag vill stå kvar där i folkhavet, berusad i själen, för alltid.

Färden upp till Göteborg utspelade sig under några plågsamt stekheta timmar i min gamla bil. Medtagen av två dagars ganska intensivt partajande satt jag förvånansvärt bekvämt i passagerarsätet. Resan präglades av jakten på mat. Man blir hungrig efter fester som polisen avslutar, men det är en annan story. Kul var det i alla fall. Det här är berättelsen om mig och Robbie.

Efter ett fåtal misslyckade försök att stilla hungern på väg upp hamnade vi slutligen på Gyllene Måsen i Göteborg. Inget ställe med vita linnedukar direkt, utan ett hederligt gammalt McDonalds. Det fick duga. Mätta och belåtna kom vi vid 18.30-snåret in på Ullevi. Ståplats. Massa folk. Något besviken försökte jag klura ut hur man skulle bete sig för att komma längst fram. Insåg det hopplösa i projektet när jag såg KÖN. Den kö, i vilken man skulle ställa sig för att komma dit, såg ut att ringla tre varv runt Ullevi. Minst. Den var enorm. Istället fick det bli en plats bakom första fållan vid staketet. Ångesten började smyga sig på. Varför hade jag inte varit där tidigare? Varför? VARFÖR? Skickade i ett försök att inte låta det bekomma mig iväg ett sms till en av mina närmsta vänner som jag tyvärr inte träffar så ofta, men som möjligtvis skulle ha följt med mig dit. Fick svar direkt och sen ringde han upp och undrade var jag var. På Ullevi, det är ju Robbie Williams idag, svarade jag såklart. Jo, men var, ville han veta. Jag fattade ingenting. Vad spelade det för roll vart jag var på Ullevi när vi inte ens var i samma stad. Jo, hoppsan. Tji, fick jag. Efter en kort stunds utredande av missförstånd visade det sig att han genom en mindre slump också var där. Denna lycka! Vi lyckades lokalisera varandra, och trots att han hade sittplats lyckades vi komma fram till varandra med bara ett lågt staket emellan. Det är konstigt hur så små saker kan göra en så lycklig. Basement Jaxx, förbandet, fladdrade förbi lite dimmigt i bakgrunden medan vi stod och pratade. Detta är kanske en av anledningarna till mina euforiska upplevelser av konserten. Han alltså. Inte Basement Jaxx. Vem vet. Som tidigare konstaterat.

Vi insåg ändå att vi skulle bli tvungna att återgå till verkligheten om vi skulle få se någon Robbie så jag letade upp min kollega som jag var där med, medan han gick tillbaka till sina vänner. Vid det här laget hade vi plats ganska långt bak och ute vid sidan. Eftersom jag aldrig har stått så långt bak på en konsert, tänkte jag banne mig inte göra det nu heller. Jag övergav min kollega som trivdes bra där bak och började arbeta mig inåt skocken. När jag kommit en bit in hamnade jag vid tre amazoner, två tjejer och en kille. Sjukt långa alla tre. Jag såg hur väggen skulle växa upp framför mig. Suck. Jag dog en liten smula. Jag hörde dock hur de började diskutera hur de skulle komma längre fram och jag insåg att om jag skulle se något där var jag tvungen att haka på. De visade sig vara urtrevliga. Från Växjö. Tillsammans banade vi oss ungefär tre meter fram så att det var ca. en meter kvar till staketet i mitten. Plötsligt rasade staketet en bit bort och folk började välla in i mittfållan. Efter viss tvekan om huruvida de skulle lyckas stänga hålet snabbt eller inte bestämde vi oss för att sticka dit. Det visade sig att det var så pass mycket plats över i mittfållan att man faktiskt släppte in fler folk där. Så länge vi skötte oss vill säga. Vi fyra samarbetade lite med vakterna och fick komma in. Jag var där. Äntligen. Fyra meter från scenen och en hel hög med meter från där jag från början stod och våndades. Gott om plats var det dessutom. Vi kunde stå och dansa och digga bäst vi ville. Skönt.

Slutligen. Där var han. Robbie Williams. Detta fenomen. En livskraft och glädje som jag aldrig tidigare har sett hos någon annan. Det tog ungefär 8 sekunder sen var jag knäsvag. Hit efter hit avfyrade han och de borrade sig rakt in i hjärtat. Att det kan vara så annorlunda att höra en låt live, jämfört med på stereo. Till min stora förvåning hade han med den låt som alla recensenter sedan sågat Me and my shadow från hans swing-album. Min favoritlåt med honom. Där jag stod verkade det bara vara jag som hade hört den förr. Jag njöt varenda sekund. En av konsertens absoluta höjdpunkter. Stämsång och humor blandat i en skön mix. Efter det blev det dags för karaoke. Till låten Strong rullades texten på skärmarna i bakgrunden och publiken fick tvådelad tävla om vilken sida som var bäst. Kul inslag. Det var inte bara en konsert som vilken annan konsert som helst. Det var föreställning. Show. Jag vet ingen annan artist som är så fenomenal på mellansnack som Robbie. Allt ifrån uppmärk-sammande av den icke biljettbetalande luftballongen som åkte ovanför till slående lika Elvisimitationer och fotbollskickartävling. (Det finns säkert ett bättre ord, men vad bryr jag mig. Jag spelar inte fotboll.) Visst, det var kanske lite mycket nakenkopplingar ibland, men vad gör det? Det var hans show. Han sade till viss del den sanning som ingen annan vågar säga. Jag såg det som självironi. Han vet vilken skruvad värld och situation han lever i. ”Gå till mitt hotell och fråga efter Robbie Williams. De visar er raka vägen till mitt rum.” Säkert. Förmodligen.

En annan av konsertens höjdpunkter var den gamla hiten Back for good från tiden i Take That på 90-talet. Flash back. Sommar, klassresa, lycka. En av världens bästa låtar. Otvivelakigt. Tanken på att han skulle köra den hade inte ens föresvävat mig. Denne man.

Come undone/Walk on the wild side, Feel, Let me entertain you och Angels på ett enda bräde och jag höll på att dö. Kan man bli så lycklig att man bara dör? Sådär rakt upp och ner alltså. Hade det gått hade jag nog gjort det. Benen skakade, hjärtat värkte och själen jublade. Det var bara han och jag där. Ensamma i evigheten. Magi. Jag kan fortfarande drömma mig tillbaka och hamna precis där. Där, där tid och rum är oväsentligt.

Efter konserten kunde jag knappt stå upp. Alltför lite sömn i kombination med mycket party och bara Gyllene Måsen i magen började göra sig påmint. Det fick trots detta bli ännu ett besök på ovan nämnda gormetservering i Kållered. Jag tror aldrig att det har varit så många människor där samtidigt förr. Helt galet.

Efter en, för oss, odramatisk hemresa (det var en seriekrock utanför Frillesås som vi körde förbi en stund senare, men inte var inblandade i) var det dags att gå till jobbet 6.00. Som tur var hann jag stanna till hemma i tre minuter så jag kunde rycka med mig koffeintabletterna till jobbet. Försökte få en kvarts sömn på jobbets parkering, men det var dömt att misslyckas. Det var bara att ge upp och gå in.

Men lycklig, det var jag!

060629

Vadå frivecka? Trodde att det skulle innebära viss ledighet, men ack vad en flicka kan ta fel. Tycker inte att jag har haft någon som helst tid över. Visserligen är det bara torsdag än, men det ser krisartat ut resten av veckan. Även om det bara är lajbans nästan jämt är det skönt att få vara hemma och bara få finnas också. Veckans resterande dagar kommer att fyllas av följande: partaj imorgon som jag organiserar, systerdotterns (den enda än sålänge) konfirmation på lördag och Robbie Williams på Ullevi på söndag. Efter konsterten blir det att skynda hem och åka raka vägen till jobbet. Kanske hinner jag inom lägenheten och vända, men det är bäst att ta jobbväskan med sig. Snart är det jag och Robbie och bara vi. Ingen annan. De andra 40.000 där existerar bara i periferien. På söndag är det han och jag.

Har idag bevistat ett så kallat släktkalas. Det är alltid trevligt och maten är god. Nästan alltid. Åtminstone den hemlagade. Den är alltid toppen. Idag var det smörgåstårta. Det är mindre bra. Man kan ju tycka att jag efter 23 år skulle ha lärt mig att jag inte kan äta det. Min kropp protesterar högljutt. Majonäs är inte min grej. Ska det vara ska det vara med leverpastej i. Inte i majonäsen alltså. I smörgåstårtan. Då går det bättre. Tur att det finns te att dricka för att vårda kroppen lite. Att dricka te är även som spa för själen som blir lite omvårdad. För den som av en händelse råkar hamna på ett fik som serverar chai latte kan jag starkt rekommendera denna gudadryck. Det är som en vanlig latte, fast gjord på te istället för kaffe och smakar himmelskt. Lite kardemumma-aktigt. Mums! Utan te vore livet lite tristare.

Ett uppdrag som alltmer hänger över mig, bokstavligt talat hänger, är en garderobsrensning. Det är med stor skräck och vånda jag öppnar garderoben, som för övrigt knappt går att stänga. Hur kan det bli så mycket kläder? Jag har ju ändå ingenting att ha på mig. Det är en märklig ekvation. Går inte kläderna ut av sig själva om man lägger dem underst i garderoben och inte använder dem på väääääldigt länge? Den bubblan har åtmistone jag levt lyckligt i. Det är alltid så hårt att tvingas komma till insikt. En annan lösning är förstås att flytta till större lägenhet och därmed större garderob. Då får kanske skorna plats också och det vore ju himla bra.

Dammsugning väntar. Grannarna kanske vaknar. Mohahaha....

Dagens glass: Jordgubbar med jääättekall mjölk till. Det är åtminstone det mest glassliknande jag har fått i mig idag.

Mjölken var faktiskt jättekall.

060624

Då var det åter en sådan där dag när det är dag mitt i natten. Eller åtminstone är det då jag är vaken. Och jobbar. Lite i alla fall. En midsommarhelg inlåst bland papper, truckar och galna människor kan leda till de mest märkliga saker. Vid halv fyra-snåret urartade det hela i vattenkrig. Jag fick vatten i skorna. Det var inte bra. Bara klafsigt. Pojkar är fega.

Det känns nästan dumt att inte ha något att göra när man tjänar tre gånger så mycket som vanligt. Man vill ju göra sig förtjänt av lönen. Men å andra sidan är det inte jag som avgör det. Jag kan knappast hjälpa att pappret är slut och att det blir städstopp för att sverigechefen ska komma på besök. Varför putsa trappräcken??

Midsommarfirandet i fredags blev kort men mycket trevligt. I glada vänners lag åts det både sill och dansades kring stången. Det vill säga jag dansade och mina vänner såg glada ut. Det bjuder jag på. Jag kan inte med rent samvete åka till ett ordentligt midsommarfirande utan att dansa ringlekar. Jag är ju trots allt lärare. Det ligger i min natur. Den dagen jag tappar leksinnet bör jag byta yrke. Kanske bli truckförare på heltid. Eller? Nja... Kanske inte ändå.

Har idag köpt biljetter till Robbie Williamskonserten i Göteborg nästa söndag. Wee! Me like. Jag säger som vanligt; I'll do him. Twice. Mumma! Mer rapporter om konserten senare.

På väg hem från jobbet mötte jag flera som såg ut att vara på väg hem efter många timmars hårt nattrumlande. På fredag är det min tur. Firmafest. Förhoppningsvis.

Nu är det läggdags. Klockan är 6.43. Bara tolv timmar kvar att jobba den här helgen.

Over and out.

Dagens glass: Ingen idag heller! Detta börjar spåra ur fullständigt. Måste ta tag i det nu. Men det blev åtminstone både fruktsallad och jordgubbar fram på småtimmarna.

060619

Det sägs att hoppet är det sista som överger människan och det ligger nog mer än en del sanning i det. Imorgon infinner sig veckans lediga dag och jag hoppas. Jag hoppas på fint väder. Nej. Jag hoppas på kanonväder, för jag ska till stranden. Så är det sagt och så borde det få bli. Sist jag skulle dit blev det ju inte så. Varför har jag i skrivande stund glömt. Men imorgon! Då gäller det. Oj, vad skönt det ska bli. Isklampen är redan i frysen. Får inte glömma att ladda mp3-spelaren innan jag lägger mig bara. Jag tillhör den skara som inte kan läsa på stranden. Jag blir bländad av sidorna i boken även om jag har solisar. Fast jag lider inte av att lyssna på musik. Musik är livet. Musiken är det som färgar livet och imorgon kommer det att vara knallrosa.

En hel ledig dag. Är inte van vid det. Nästa vecka en en hel vecka ledigt, men då är jag trött efter allt arbete denna veckan för nu jobbar vi nästan i två veckor på en enda vecka. Men det blir en senare fråga. Nu tänker jag enbart på morgondagen. Känns konstigt att inte ha något som absolut måste läsas imorgon. Något om barns sätt att analysera och skapa sitt språk till exempel. Eller om huruvida manliga pedagoger är bra att ha i skolan för att de ska göra manliga saker eller om de ska vara där för att inte göra det och visa barnen att det inte finns något särsklt manligt eller kvinnligt. Man kanske ska anställa manliga kvinnliga pedagoger och kvinnliga manliga dito i skolorna istället. Genus är knepigt. Det finns så mycket av det överallt. Och så lite perspektiv. Det som är mest upprörande är att folk inte är medvetna. Själv blir jag förtvivlad när jag får en killgubbe till mitt tjejnamn på en spelsajt på nätet.

Jag inser ironin.

Dagens glass: Ingen idag heller. Det börjar gå utför. Imorgon ska jag!

060618

Så. Ännu en helg har smugit förbi knappt märkbar. Det är klart, jobbar man blir det mindre ledigt. Det är logiskt. Märkligt nog har man inte mer pengar. Inte jag i alla fall. De flesta gick åt till bensin på hemvägen. Att tanka har blivit hutlöst dyrt. Eftersom jag arbetar extra på mack - av det gamla slaget - vet jag att det inte bara är jag som tycker det. Kunderna brukar dock bli förvånade när de laddar utanför och är beredda att ge mig en ordentlig utskällning för de astronomiska priserna, som givetvis är mitt fel, och jag bara håller med dem. De flesta verkar tro att bensinstationen är de stora bovarna som gör grova pengar. Knappast. Varför har då alla stationer förvandlats till restaurang/stormarknad/ videobutik? På bensin blir man fattig. Alla utom pappa USA. Jag har nyss hällt 10% av min månadsinkomst i tanken. Det är billigare med rent guld. Synd att bilen hackar så jäkligt då bara...

I övrigt flyter allt på i stilla mak. Har idag planterat tomatplantor. Det är bra. Det luktar sommar på balkongen. Gula pärontomater ska det vara. De är ljuvliga! Eftersom jag bor i ett studentområde tittar de övriga boende bara konstigt på mig. Kan man odla saker? Växer inte tomater i disken på ICA? Att få se hur de växer lite grann för varje dag som går ger en otrolig kick. Förutsatt att man vattnar dem då alltså. Jag får dåligt samvete de dagar jag glömmer. Känns som att döda någon och det är ju aldrig snällt.

Den numera ickebefintliga visdomstanden ställer fortfarande till trubbel. Ska det göra såhär ont såhär länge? Jag har tröttnat. Kom tillbaka! Jag lovar att aldrig mer dra ut dig...

Dagens glass: Tip Top (det var 03.30 i morse så det räknas) Som vanligt orkade jag halva.

060614

Eller kanske det är den femtonde? Klockan är i alla fall 06.52 och jag har nyss kommit hem från jobbet. Som den starkt ansvarstagande person jag har tvingats bli, har jag i åtta mörka timmar suttit i min truck och utfört viktigt arbete - jag har staplat pallar. Jaha, hon är en sån , tänker du. En sån som jobbar på fabrik. Kunde hon inte fått något bättre jobb? För upplysnings skull vill jag bara berätta att det är världens bästa sommarjobb. AC och CD, fri planering och ibland helslappa dagar. Dessutom tjänar jag pengar. Inte CSN, utan riktiga pengar. Sådana som man inte måste köpa mat för. Det är bra. Tyvärr är jag inte ledig på midsommar, men det gör egentligen inte så mycket. Jag skrattar hela vägen till banken!

I övrigt inte så mycket nytt. Visdomstanden har blivit utdragen, och som väntat var inte bedövningsmedlet av toppkvalité. Åtta sprutor blev det innan det gick. Men efter att tanden lämnat käken - då jäklar fungerade bedövningen. I sex timmar. Skönt. Sådär. Äter fortfarande värktabletter. Känns som att käken fått ett slag. Måtte det bli bättre imorgon. Annars blir det reklamation.

Har idag även förvandlats till rödtott igen. Det är bra. Synd att håret bleks på stranden. Det får bli bandana i solen. Det funkar det med. Fast det sägs ju att blondes have more fun, men jag är tveksam. Jag har nog roligare som mörkhårig. Men det kanske är omväxlingen som förnöjer. Så är det ju också sagt. Köpte även en ny plattång. Jag kommer att bli sjukt snygg. Skönheten kommer inte inifrån, den köps på salong. Titta bara på extreme makeover. Undra om de behöver betala något själva, eller hur budgeterar kanalen för bröstförstoringar? Går det under personalfest? Kanske personalförmåner. Istället för milersättning.

Om fyra timmar tänkte jag släpa mig ur sängen och åka till stranden. Jag säger som den gamla popdängan - det verkar bli en fin dag idag.

Dagens glass: Ingen (Katastrof!) Det blev fruktsallad vid tvåtiden istället.

060611

Det blev en dag på stranden. Årets första dopp infann sig i år något senare än brukligt. Jag har som tradition att bada den 1/6 oavsett väder, men i år blev det inte så. Skamligt. Istället blev det en tur till havet idag. Tänk att man hinner glömma hur härligt det är att höra vågorna rulla in i bakgrunden. Havets brusande och saltstänk i ögonen. Ljuvligt. Att det dessutom ger tillfälle att bättra på brännan något är bara bieffekter. Egentligen.

Att vara fräsch känns särskilt angeläget eftersom det är första dagen på jobbet imorgon. Har inte träffat grabbarna på ett år, och det har ju hunnit hända en del sen dess. inus åtta kilon ungefär. Klart att man vill visa sig från sin bästa sida. Jag kanske till och med kan charma tandläkaren som ska dra ut min ena visdomstand imorgon till att ge mig en extra spruta. Av någon anledning fungerar deras bedövningsmedel inte särskilt effektivt på mig, så så många sprutor som möjligt efterfrågas.

Läggdags. Väckning 06.30. Huga. Och värre blir det.

Dagens glass: Chokladdoppad kulglass - gräddnöt, polkagris (1 kula -2 smaker)

060609

Ordningen är återställd. Jag har fått tillbaka mitt feminina jag. Efter brevväxling med informationsavdelningen framgick att det tyvärr inte gick att ändra, utan att jag i så fall fick skapa ett nytt konto med ett annat namn. En timme senare var jag hux flux (ja, man får säga så fortfarande) flickig igen. Detta kan ju för den oinsatte verka som en bagatell i sammanhanget, men det är en principsak. Det ser dumt ut när en kille kallar sig maddiis. Det stämmer inte och så vill jag inte ha det.

I övrigt har det varit en mycket händelselös dag. Dagens utflykt bestod av en resa till ica för att kompletteringsshoppa knäckebröd och hasselnötter. Det är gott. Och nyttigt. Det goda brukar annars inte vara så nyttigt, men det nyttiga är desto oftare gott. Tänk på den!

Imorgon ska jag på 85-årskalas. Det är trevligt. Det är veckans tredje kalas. Jag blir urfattig av alla presenter. Visst är det kul att ge bort saker, men det är också trevligt att äta de två sista veckorna innan lön. CSN går inte ihop med sociala evenemang och vanligt hyfs. Det är tur att det är gratis mat på kalas! Hehe...

Dagens glass: Solero exotic

Hej Bullen...

Det var som sagt det här med datorer. Varför ger jag inte bara upp?? Den här gången kan jag dock skylla på egen ouppmärksamhet, men nu behöver jag hjälp!

I underhållningssyfte tänkte jag öppna ett konto på partypoker.com. Så gjorde jag och den förikryssade rutan för "male" kvarblev. Inte så troligt att maddiis är särskilt manlig. Inte till utseendet iaf.

Nu har problemet uppstått att jag inte kan ändra detta på något sätt. Jag kan inte heller radera kontot så jag kan skapa om det, vilket framstår som än mer märkligt. Jag är nöjd och tillfreds med min kvinnlighet! Inga påtvingade könsbyten här tack.

Snälla alla datanördar, hjälp mig!!

maddiis the male

060608

Detta ser ut att bara kunna sluta på ett sätt. Det var ju det där med datorer... Hrmm... Men jag gör ett försök.

Dagen idag har varit en mycket bra dag av flera orsaker. För det första var det den sista dagen i skolan idag. Någonsin. Japp! Nu är det klart. Fyra år av metareflektion, tematiskt arbete och kognitivistiska tankar har slutligen klarats av. Det känns lite märkligt. Helt plötsligt är det dags att bli vuxen. På riktigt alltså. Jaja, det där med att klara sig själv och betala räkningar och äta middag varje dag (nästan) har jag övat på i sju år och det har ju gått bra. Men att faktiskt skaffa sig ett riktigt jobb, sådana som det inte finns några inom läraryrket, innebär extra vuxenpoäng. Med ett riktigt jobb kan man inte tycka att sängen är så skön på morgonen att man faktiskt kan stanna hemma. Att tänka att "det är ju en dag imorgon också. Då är jag välkommen, trots att jag inte kommer idag" - det är äkta trygghet! På ett riktigt jobb är det inte så. Oavsett hur starkt solen sticker i ögonen på morgonkvisten kan man inte dra täcket över huvudet och somna om. Då är man inte välkommen dagen efter. Det är synd... Plötsligt känns inte mitt nyinskaffade bensinkort lika vuxet längre. Jag som var så stolt i tre hela veckor.

På tal om att bli vuxen har jag idag även varit på familjekalas hos en mycket gravid kvinna. På ultraljudet idag fick hon veta att hon var lite mer gravid än hon väntat sig. Inte bara en bebis, utan två (HJÄLP!!), kommer att se dagens ljus under hösten. Där kan man tala om stora kliv in i den ansvarstagande världen. Men visst är det härligt. En (nej, två) liten en med stora ögon och följsam blick som frenetiskt suger på närmsta tillhygge och härmar allt den ser. Varenda sekund går outtröttligt åt till att lära sig nya saker om sin omgivning. Det är underbart! Som Carola ur högtalarna en bra utekväll. Total eufori!

Min biologiska klocka har börjat pingla lite. Det känns konstigt. Jag som inte har fyllt 25 ännu. Med utgångspunkt i nuvarande civilstånd är det nog ändå inget problem. Inga bebisar här inte. Fast kunde jungfru Maria, så kan kanske jag. Det är tur att även min syster ska ha barn snart. Jag får stilla mitt begär och öva på lånade bebisar. Till hösten finns alltså 3 nya i familjen. Jag kommer att vara grym den dagen jag får egna barn!

Dagens glass: Carte d'Or light vaniljglass med chokladsås

060530

Det är synd om mig... Åtminstone lite. Jag har nämligen ont i halsen. Det kan tyckas ynkligt, men jag har en teori om att man mellan varje halsont glömmer bort hur det faktiskt känns. Jag blir lika förvånad varje gång. Dessutom tappar jag matlusten när jag har ont i halsen. Jag blir hungrig, tror jag, men kan inte bestämma mig för vad jag vill äta så då blir det inget. Dessutom gör det ont att svälja, vilket inte heller är så kul. Att dricka the och tänka positivt känns föga inspirerande när man inser att det onda bara har börjat. Inom loppet av tre dagar ligger man där rödnäst, igenkorkad, feberyr och med sprängande huvudvärk och tänker att det vore lycka att bara få ha ont i halsen.

Det som är bra med att bli sjuk är att ingen tycker att man är lat om man ligger nerbäddad hela dagen och kollar på TV. Det är heller ingen som klockan fyra på eftermiddagen ringer och väcker en och med förakt undrar om man sover mitt på dagen. Har man inget att göra? Är det så farligt? Det märkliga är att om man nu faktiskt råkar sova när någon ringer, så skulle man aldrig erkänna det. Inte ens om det var mitt i natten. "Jag skulle precis upp", "Jag har varit uppe länge", eller "Nejdå, jag är vaken, trorduattjagsovermittpådagen?" är svar som kommer innan man ens hunnit fundera över att erkänna. Det känns som att man har blivit påkommen med att göra något fult och förbjudet. Att sova mitt på dagen är i svensk kultur en av de sju dödssynderna. Det borde göras en film med Brad Pitt om det. Gärna två, för honom dör jag inte av att titta på.

Nu är det dags för nattens fjärde kopp the, innan sängen kallar. Fast jag är inte så trött ännu, för idag har jag sovit på soffan utan att någon kom på det!

Shhh... Berätta det inte för någon...

060527

I'm back!

Man kan ju faktiskt se det som att jag var borta ett tag, för här har jag bevisligen inte varit. Några veckors praktik skapar mental frånvaro om nätterna eftersom det kräver total närvaro om dagarna. Man kan inte få båda. Det går inte. Det är inte bra för omdömet. Eller humöret... Nu är det nästan natt och jag är här.

Igår natt var jag i Halland och gjorde pilgrimsvandring. Det gör jag inte så ofta. Aldrig faktiskt. Man skulle rentav kunna se det som en slumpartad händelse, men det var intressant. Och mörkt. Det är det ofta på natten. Det har jag sett på Discovery.

Det är i mörkret tankarna kan vandra fritt. Då sover vanligtvis denna delen av världen och mina tankar får lite större svängrum. Där trivs de. Då kan de finna vilka stigar som helst. Att följa en tankebana baklänges är intressant. Det kunde jag och en kompis ägna många timmar åt förr i tiden. Jag har konstaterat, ytterst ovetenskapligt, att de flesta nya tankar skapas genom associationer. Åtminstone mina. Ett spontant exempel: glass leder till sommaren som leder till stranden vilket i sin tur leder till tanken på solbruna pojkar som spelar volleyboll eller på annat sätt är hurtiga i sanden och där är lyckan total. För den som inte nöjer sig med att tänka på sommarpojkar fotsätter förmodligen associationsbanan ett tag till, men just nu är jag ganska tillfreds med den tanken. Snart är det faktiskt sommar... Jag ska bli brunare i år än förra året. Det innebär ungefär att jag kommer att bli lika brun som vaniljglass.

På sommaren får man äta glass. En om dagen är maddiis ordination, annars blir jag på tvären. Spirello ska det vara, fast den heter väl inte så längre. Tip Top går också bra, men den är så stooor! Jag orkar bara halva. Man kan inte köpa halva glassar i den här stan. Det är inte bra för BNP. Vem var det som sa att storleken inte spelar någon roll? Den personen orkade nog äta mycket glass. Mer än mig.

Alltså: En flickas tankar i natten. Nu har jag varit här en stund och tänkt. Om tio månader ska jag vara borta igen - i Thailand och Kambodja. Där är man vaken på dagen fast det egentligen är natt. Det är kanske så jag måste göra för att klara båda?

Vem vet? Jo, Någon!

Mög... Jag hade precis skrivit en hel låååååång text i nattliga tankars tecken. Otippat att den försvann spårlöst ur datorn.

Det finns inte någon som kan försöka slå i mig att datorer är döda ting utan eget liv. Bullshit. De är Djävulens verktyg till att göra mänskligheten psykiskt instabil. Tack.

Vassego. En flickas tankar i natten... om datorer. *suck*

060503

Så... Nu är det alltså dags. En flickas tankar i natten. Vem kan vara intresserad av det? Det är ju knappt att jag bryr mig själv alla gånger. Blir bara förvirrad.

Varför ska då just Du läsa mina tankar? Kanske för att Du liksom jag har lite för lite att göra om nätterna och är inte tillräckligt klipsk för att gå och lägga sig? Vem vet...

Egentligen alltså? Man säger ofta så, att Vem vet. Undrar vem Vem är, men hon måste vara smart, så mycket som hon måste veta. Eller är Vem en han? Vet män mer än kvinnor? Eller vet kvinnor mer än män? Om man slår ut det på hela jordens befolkning alltså. Är det då ett kön som i genomsnitt vet lite mer än det andra? Kanske är det så att vi vet precis lika mycket, men att vi vet lite för lite för att förstå det. Vi alltså, inte Vem. Vem vet ju allt. Men om ett kön vet mer än det andra kanske Vem representerar hela det könet. De som vet.

Ja, Vem vet? Inte jag. Uppenbarligen...