060912

Jag är kvar. Jag har inte gått under jorden eller regnat bort, även om det sista varit ganska aktuellt. Mitt nyinhandlade paraply är utslitet och skorna blöta. I likhet med allt annat som är blött då alltså. Jag, Stoffe och Svante var seriösa och hade tvättkväll igår. Inte ens torktumlarna biter på blötan. Efter en hel natts tumling fick vi ändå hänga upp kläderna på rummet. Vi bor 6 personer på 12 kvadrat. Inte så mycket svängrum som skulle kunna vara önskvärt. Vi får hoppas att det löser sig. Idag ska vi i alla fall gå och kolla på några andra hostels och se hur de är. Extra fokus ska läggas på att studera duscharna. Duschar med tryck och varmvatten är underskattat. Ta vara på varenda minut o ni lyckliga ovetande stackare...

Har skrivit klart mitt CV på engelska nu och det verkar finnas en hel del lärartjänster ocg förskollärartjänster att söka. Har registrerat mig på en sida på Internet och hade tänkt leta upp en arbetsförmedling också och prata med någon där. Fick igår även reda på att det finns ett ställe där de varje tisdag intervjuar personer som vill arbeta som au pair. En tjej från Nordirland som bor på vårt rum, Louise, skulle gå dit idag, men jag vöntar till nösta vecka. Vill ge mig sjöv en möjlighet att kolla upp andra möjligheter med. Annars kanske man sitter där som au pair hux flux utan att ens ha varit på en enda skola och det skulle inte könnas så bra. Har öven kommit på att det hade varit roligt att jobba i skoaffär ett par månader. Det finns tokmånga skoaffärer här och jag är kär i allihop. Mmm... skor... Torra, nya skor....

Har träffat fyra skottar på hostelet som åker till Brisbane på onsdag. Vi ska sticka bort till ett ställe ikväll som heter the Gaff. Det ska visst vara ett bra uteställe. Har inte varit ute och partat en enda gång ännu. Lugna hemmakvällar på rummet är ju lagom kul i längden. Bara det inte hade regnat så förbenat. Det går rykten hör om att det aldrig någonsin har regnat på det här sättet i Sydney tidigare. Otippat att jag är här då. Jag tog ju till och med mig regn till Sahara när jag var där förra året. Världens största öken. Och jag frös.

Annars är det inte så mycket nytt. Det är ganska svårt att organisera matlagning på hostelet. Alla vi äter typ olika saker så alla får laga sin egen mat. Dessutom är maten dyr här, för att inte tala om bananerna. Du kan köpa en banan för ungefär 15-20kr. EN banan. Jag som äter så mycket frukt hemma. Jag kan ju inte offra hela reskassan på att köpa frukt, även om det kanske är värt det. Har inte vågat mig på bananerna ännu. Tänk om de är så goda att man måste fortsätta köpa dem och inte kan sluta. Man får skaffa ett extra jobb bara för att finansiera sitt bananbehov. Förutsatt att man får ett första jobb då alltså. Det är ju inte hugget i sten.

Det känns i alla fall lite bättre att vara här nu. Var ganska uppgiven första dagarna och ville hem. Men så är det väl. När man inte hittar från sängen (den kalla, stenhårda) till toa känner man sig inte så hemtam. Dessutom finns det ju en person som jag saknar massvis hemma. Det är jobbigare än regnet.

Förresten? Har syster fått bebis ännu? Jag tittade på bilderna på dig igår. Fina, fina magen!

Kom igen nu och skriv kommentarer till mig, eller maila. Jag är svältfödd.

Puss å Gull!