060928

Titta, vad man kan hitta om man anstränger sig lite. Här är hela det inlägg som skulle kommit tidigare. Tacka ja.

Idag är det Annas födelsedag. Hon fyller 25, så vi ska ut och fira lite ikväll på ett ställe som heter Spectrum. Jag har aldrig varit där, men Stoffe och Anna säger att det är bra så jag få lita på dem. Tror att det blir kul. Det är skönt att inte vara sjuk längre. Bara hosta kvar och det kan jag leva med. Till och med Svante har visat oanade livstecken de senaste dagarna. De där tomma, glanslösa ögonen har ersatts av en något mer vital uppsyn. Istället har Anna åkt på halsont nu. Jaja, det ska väl gå runt tills alla har haft det. Sen jäklar. Sydney, here we come!

Det blev ingen fiskdag i förrgår. Stoffe och Svante läste om en konstutställning i tidningen som verkade intressant och eftersom det var sista dagen för den i förrgår så valde vi att gå dit istället. Sagt och gjort. Upp på Oxford Street och leta. Efter ett tag hittade vi rätt och möttes till vår stora förvåning av ett rum, inte större än 15 kvadrat, med ungefär 6 "konstverk" i. Dessa ämnade belysa hur reklam, logotyper och andra yttre faktorer påverkar våra dagliga val och vårt tänkande. Hrmm... Är tveksam till att de tre konstnärerna uppfyllt sitt mål. Kreationerna var inte mer avancerade än att vem som helst med en gnutta fantasi kunde ha tillverkat dem. Ta till exempel den omkullvälta pappershögen med stämpeltryck på. Fiffigt. Det var åtminstone kul att vi tog initiativet att gå på något kulturellt. Var också uppe på en bio där det är Rysk filmfestival i veckan. Inte riktigt min grej, men Stoffe ville gå verkade det som. Ska bli kul att se vad han tycker sen.

Istället tog vi en dag i firrarnas tecken igår och gick till Sydney Aquarium. Jag är helsåld. Det var det bästa jag har gjort här. Vill även i sammanhanget passa på att presentera den nyaste medlemmen i det Olssonska hushållet. Särny Säl. Han flyttade in hos mig igår. En förträfflig vän och en sälsynt, sälskaplig säl. Han kommer att smälta in bra i gänget.

På akvariet fanns det verkligen alla tänkbara och otänkbara varelser. Dock ej sill. Det fanns tjocka, vita äckliga ålar, en saltvattenskrokodil, en pyttealligator, en krabba som var säkert 30 cm bred, genomskinliga fiskar, neonfärgade fiskar, sälar, vithajar, och två gigantiska stingrockor. Om jag sträcker ut armarna rakt ut så räcker det inte från fingertopp till fingertopp. De var helt sjukt stora och bara seglade rakt över huvudet på en. Helt fantastiskt. Kan ni fatta att jag har varit en halvmeter från ett gäng vithajar? Jag fattar det knappt. Det fanns en tokstor fisk också, Barramundi, som var cool. Den vi såg var kanske 1m lång, men den kunde bli 180 cm. Det som var tufft var att alla barramundis föddes som hanar, men när de nådde en viss storlek blev de honor istället. Dessutom såg den helt arg ut. Dessutom fanns det pingviner där. Små, söta förvirrade pingviner. En hade bara en vinge och en annan stod och lutade sig. Att just stå och luta sig har bilvit ett uttryck här. När man inte har något att göra och står och hänger någonstans står man helt enkelt och lutar sig. Därför kan man fråga "vad gjorde du igår?" och få svaret "stod och lutade mig". Att pingvinen stod och lutade sig var därför ganska kul. Jag fattade under besöket på S. Aquarium beslutet att ta dykcert. Hoppas att det går att lösa. Jag vill verkligen ut och dyka vid korallrevet. Det vore helt underbart. Hoppas certet inte kostar en hel förmögenhet, för då får jag satsa på att hitta ett i flingpaketet istället.

När vi skulle gå hem gick Stoffe i förväg medan jag och Svante stannade kvar i Darling Harbour och käkade på Subway. Vi satte oss nere på kajkanten och helt plötsligt satt vi mitt uppe i en tv-sändning. Jag menar MITT uppe i. Det var livesändningen av vädret för channel 10. Killen som presenterade vädret verkade vara något av en kändis för folk stannade, tittade och hälsade, och där satt vi, en halvmeter från honom mitt i sändning. Hade den där vita soldämpargrejen mitt över huvudet. Vi blev tillsagda att vi hemskt gärna fick sitta kvar bara vi inte var uppe och gick mitt i sändning. Han undrade vad vi gjorde i Australien och hur länge vi skulle stanna och så och gissade dessutom att vi var från Irland. Hur trevlig som helst. Efter sändningen tackade han oss för att "vi inte hade fattat ett dugg av vad som helt plötsligt hände, men att vi ändå satt kvar". Kul grej.

Det börjar bli allt mer aktuellt att skaffa lägenhet nu. Eftersom Martina är i Canberra är det två sängar som ingen av oss bor i. Därför flyttade det idag in två killar i vårt rum. Har ingen aning om vart de kommer ifrån, men det är inte så kul. Man kan knappast känna sig särskilt avslappnad med främlingar i rummet. Det blir inget "hem" då. De andra verkar också tycka att det är jobbigt nu, så vi ska kolla runt och se vad vi kan hitta. Kommer förmodligen få betala lite mer, men det är det värt. Som det är nu lämnar man värdesaker och pass och hela köret i ett rum som andra har tillgång till. Den enda säkerhet man har är att alla är i samma situation. Det går inte att bära med sig allt. Det vore skönt att bo någonstans mer privat. Och med bättre duschar. Fast peppar, peppar. I det ärendet har jag anat ljuset i tunneln. Jag har varit inne och duschat på herrarnas. Det är inte jämförbart. Det går att skölja ur schampot där utan problem. Helt fantastiskt. Tyvärr blir duschtiderna något begränsade och Stoffe eller Svante får agera agenter och förundersöka innan man vet om det är grönt. Jag har köpt flip flops nu i alla fall så att jag kan duscha utan att klökas. Tacka ja.

En liten uppdatering från mig i Sydney. See ya!