061019

Ja, jisses Amalia. Det var fem dagar sedan jag skrev sist, men det känns som en evighet sen. Här kommer uppdateringen...

Tyvärr blev det inte stranden som planerat på söndagen. Det regnade. Nackdelen är, förutom att jag frös, att regnet inte kommer vidare in i landet eftersom det är berg ivägen. Torkan kvarstår därför. Istället för stranden tog vi därför den andra turen med dubbeldäckaren som ingick i den första biljetten, 1,5 timmar kring Bondi. Förutom regnet och blåsten var den bra. Fick bland annat se Fox Studios där de spelar in film och tv, Centennial Park som är en ofantligt stor park och såklart Bondi Beach fast där har jag ju varit tidigare. Blev under omständigheterna ändå en bra dag.

På måndagen skulle jag inte börja jobba förrän klockan 14. Eller det trodde jag i alla fall. Eftersom jag hade förmiddagen ledig gick jag ner på stan och bort till Select för att kolla om det fanns något mer jobb i veckan. Det visade sig att det inte alls var den måndgen jag skulle jobba utan nästa måndag istället. De bad om ursäkt för att de hade sagt fel och undrade om jag var ledig under dagen för annat jobb. Uppenbarligen var jag ju det så jag fick kasta mig på en buss och åka ut till vad jag uppfattat som rikemansförorten Northbridge. Den som egentligen skulle vara där hade inte dykt upp. Där var jag alltså helt plötsligt på en kristen angelikansk privat förskola med barn 3-5 år (underbart). När jag kom dit var det "chapel" vilket kanske kan likas vid kyrkans barntimme eller något. Jag vet inte. En man, som jag tror var präst, pratade med inlevelse om självkontroll och ömhet och sedan sjöng de upp-poppade sånger om att Gud är som hönsmamman och håller alla sina "chicks" under vingarna. Jag bara stirrade. Så fruktansvärt förbjudet i svensk kommunal skola som det bara kan bli och därför har jag aldrig varit med om något liknande. Det som var nästan än mer fascinerande var att det var ett helt golv fullt med barn och inga slogs. Fantastiskt. Dock är jag tveksam till om jag tycker att det är rätt att indoktrinera barn i religioner. I velket fall som helst var det ett toppenställe att jobba på. Barnen kallade mig "Miss Maddie" vilket var hur sött som helst. Madeleine är ganska svårt att säga, därav förkortningen. Klickade hur bra som helst med personalen och chefen också och de ordnade därför så att jag fick komma tillbaka två dagar till, så jag var där måndag till onsdag. De sa att de absolut ska önska om att mig i fortsättningen när de tar in vikarier. Jag blev jätteglad. Ungarna var hur goa som helst, särskilt en kille, Ben, som gav mig en stor blöt puss på kinden innan jag gíck hem i onsdags. Det som också var underbart med stället var att man fick ha jeans och sandaler och inte behövde ha hatt. (En keps med en känguru på har inhandlats.) Hoppas verkligen att jag får komma tillbaka dit.

I tisdags kollade jag mailen på jobbet och hade fått ett brev från min nästkusin Josse som har varit i Australien i åtta månader. Hon skulle komma till Sydney samma dag så jag ringde upp henne och berättade vart mitt hostel låg och sen checkade hon in i mitt rum. Tokroligt. På kvällen var vi nere i Hyde Park och åt. Tidningen The Sydney Morning Herald har Food Month där i Oktober med massa mattält. Åt smarrig glass också. Igår var vi och promenerade en runda på stan på kvällen. Visade det Mc Donalds som ligger på Geroge Street som inte är riktigt som andra Mc Donalds. Det har nämligen guldornament och kristallkronor och grejer. Helt galet flådigt.

Idag har jag varit ledig och vi hade tur med vädret och tog därför färjan ut till Manly Beach. Pressade en hel del och hoppade i vågor som sägert var två meter höga. Kom inte ihåg att det kunde vara så roligt att bada. Tyvärr belv det kanske lite för mycket av det goda för jag har bränt mig lite i ansiktet. Jaja, det är också bränna! Åt lyxglass från Royal Copenhagen, vilka nog är en av de godaste glassarna jag har ätit någonsin. Oavsett vilken smak man tar bara smälter de i munnen. Tyvärr rinner dollarna bort i samma takt. När vi kom hem käkade vi sushi och sedan skulle vi tvätta, vilket förhindrades av att tvätteriet stängde femton minuter innan vi kom dit. Bugger. Gick upp till sjukhuset för att få min kvalsterallergispruta som det blivit dags för nu. Alltså: jag har varit här i 6 veckor. Träffade en sköterska eller något som undrade om den röda färgen var på grund av solen. När jag lite skamset erkände kallade hon mig "stupid, stupid girl" och slog lite på mig med en bunte papper. Hehe. Hon var störtskön. Fick vänta hur länge som helst på att få komma in, men det löste sig så småningom utmärkt. Fick en spruta med 0,8 ml precis som ordinerat, även om de var något förvirrade. Sköterskan som gav sprutan ville ge mig 0,8 av någon annan enhet från någon diabetesspruta, men det lyckades jag avstyra. Vissserligen hade nog medlet räckt i flera år då, men det hade nog inte haft önskad effekt.

På kvällen träffade vi en svensk kille, Pelle, som flyttade in på hostelet idag. Jag och Josse hade bestämt att vi skulle gå på Hard Rock Café och äta och han hängde på. Mycket trevlig. Hade varit på Fiji och Nya Zeeland och ska vidare upp till Cairns på lördag.

Imorgon ska jag jobba på det stället i Millers Point som jag trodde att jag skulle jobba på i måndags. På kvällen ska jag till Bondi och parta med Josse och hennes vänner från Irland. Ska bli kul. På lördag fyller jag år! Kom får en stund sen till insikten om att det blir mycket lite paketöppnande i år. Både jul och födelsedag försvinner ju. Det är väl kanske priset för de upplevelser man får här istället. De väger upp.

Har även fått upplåsningskoden från Telenor så nu kan jag skaffa ett Australiskt telefonnummer. Great!

There you go! A short update from Down Under.

PS. Creepy Italian Guy som jag kallar honom heter visst Mauro och inte Milou. Han har ljusgul badrock med luva på när han ska duscha. Jag håller distansen...