070126

Ja, då var det Australia Day idag, nationaldagen. "Då blir det väl fest igen" som pappa sa. Ja. Såklart. Om en stund. Har emigrerat till ett Global Gossip för att få en stund Internet och för att få vara ensam. Sjukt att det kan kännas som om man är ensam i ett rum med 30 personer i. I vilket fall.

Äcklet är en idiot för tillfället och har tagit det som sitt livsuppdrag att göra mitt liv så miserabelt som det bara går. Till hans stora förtret går det inte särskilt bra, vilket gör honom om möjligt ännu surare. Jag bara ler numera. Ett exempel: Igår var det en långtråkigt tv-shopsreklam på tv, så jag tänkte sätta på musik istället. Det fick jag inte för honom eftersom han satt på sin balkong och sade sig lyssna på reklamen (i själva verket avskyr han reklam och mutar alltid tv:n när det är reklampaus). Efter en stund sa han ändå att ok, jag fick sätta på musik istället, men jag fick inte lyssna på svensk musik för det gick honom på nerverna och han kunde inte stå ut med det. Inte heller fick jag titta på Buffy. Valde Red Hot Chili Peppers och han satt och diggade. Fem minuter senare var jag tvungen att sänka volymen till ett minimum för att han störde sig på det och två minuter efter det var jag tvungen att stänga av musiken helt. Jag bytte över till tv:n igen istället, men den fick inte heller vara igång så det var bara till att stänga av. Där satt jag alltså, fortfarande på toppenhumör, i en lägenhet utan fönster och utan något som helst ljud på som en annan straffånge. Gjorde en kopp te och en knäckemacka i brist på andra aktiviteter och gick och sjöng för mig själv. Om blickar kunde döda hade jag inte suttit här och skrivit nu. Han insåg väl själv hur korkat det hade varit om han hade sagt till mig att vara tyst också. Allt detta besvär bara för att begränsa mig och ta bort allt som jag kan tänkas sysselsätta mig med. Jag bara väntar på att han ska ta bort telefonen. Han har för övrigt tagit massa dagar på sig för att fixa datorn som ballat ur totalt. Idag var den äntligen klar så jag kunde få använda den. Jo, hoppsan. Den funkade inte ett skit. När han kom tillbaka med sig otrevliga kompis sa jag som det var, att den fortfarande inte var helt hundra. Då vände han sig bara till sin kompis och sa "I told you so", som om det vore mitt fel att den inte funkade, något som han för övrigt har sagt rakt ut tidigare. Att det var aldrig några problem med den innan jag flyttade in. Han har minne som en guldfisk. Datorn var katastrofal när jag flyttade in. Jag bara vände och gick. Så här sitter jag nu på Global Gossip istället och njuter av friheten och kravlösheten. Och ler.

Fyrverkeriföreställningen Crackers? jag och Stoffe var på i söndags var toppenfräsig. Publiken stod i en rund inhägnad och i mitten och runt om var själva fyrverkerierna. Det var som en show med massa olika sorters pjäser. Saker som snurrade, brann, sköts upp. Hela tiden hände det något nytt som man förundrades över. Det var helt fantastiskt vackert. Och öronbedövande. Det visade sig också vara en av världens mest kända fyrverkerishower som hålls årligen i samband med Sydney Festival.

I måndags väntade en positiv överraskning. Jag hade fått paket. Överlycklig och spänd av förväntan och utan den minsta aning om vem det skulle kunna vara från rusade jag ner till receptionen och hämtade ut det. Säg den lycka som vara för alltid. Det var inte till mig, utan till Sara. Det var dock skickat till mig eftersom hon varit på Fiji i nästan två veckor. Hon kom hem igår och öppnade det. Djungelvrål och ett helt berg Lakrisal. Jag fick två rullar som plåster på såren för att jag trott det var till mig. Hon är för rar. Som motprestation bjöd jag på delikat förtäring a la hemlagade köttbullar, gräddsås, lingonsylt och kokt potatis och kokta grönsaker. Gudomligt för ledsna smaklökar. Hon var också nöjd. Åt till och med två köttbullar trots sin status som vegetarian. Fast hon äter bacon och fläskfilé. Man skulle kunna säga att hon är selektiv vegetarian. Skön stil!

Ikväll ska vi som sagt ut och göra stan osäker. Det är sista chansen innan Stoffe, Anna och Svante reser till Melbourne på måndag. Sen träffar jag inte dem mer förrän i Sverige. Kanske hinner Stoffe och Svante hälsa på en helg när jag kommer till Perth på västkusten. De ska plocka vindruvor på en vingård en bit därifrån. Så idag är alltså slutet på ännu en era. Det har blivit några sådana här nere nu.

Hipp häpp. Ut och fäktas med asiaterna. Och äcklet.

Insåg förtvivlat att mina tidigare beräkningar var felaktiga. Idag är det 14 dagar kvar. Och minuterna segar sig fram...