070128

Jag kan knappt förstå hur fort tiden har gått. Visst, September och Januari har inte försvunnit i samma rasande tempo som de andra månaderna, men ändå. Om vad som känns som bara ett kort andetag kommer jag att vara hemma igen. Lagom till att se knopparna spricka och slå ut. Lagom till att vinterjackan ska letas upp igen för att ganska snart bytas ut mot tunnare lager. Lagom till födelsedagar, midsommar och sommarjobb. Trots allt detta har jag inte hemlängtan längre. Under hela resan har det varit så mycket jag har tänkt på hemma, för det har varit en evighet tills jag får uppleva det igen. Klart att jag fortfarande saknar alla människor, men det är fortfarande annorlunda. Istället för att föreställa mig själv hemma bland dem önskar jag nu att alla var här. Jag vill visa allt. Sitta utanför operahuset i mörkret och filosofera. Lukta på rosorna i Royal Botanic Garden. Se de gigantiska fladdermössen som fyller himlen vid mörkrets inbrott. Gå på Paddy's Market, Coles, Woolworths, eller bara ut på pubrunda. Har insett att jag kommer aldrig att kunna förklara vad jag har varit med om när jag kommer hem. Vem som inte har varit här kan förstå? Förstå hur det är att dela rum med sunkiga irländare på ett sunkigt hostel, åka till jobbet före att köket har öppnat på morgonen och därför ha haft lunchen på kylning ut genom fönstret under natten, alla fantastiskt vackra platser man har varit på. Det är knappt att jag kan förstå det själv, så hur kan jag begära att någon annan ska? Det är skillnad på att höra om något och att ha varit där. Jag är evigt tacksam att Jeppe och Josse har varit här. Och alla som jag har träffat här nere såklart: Sara, Stoffe & co, Anna & Nirre. Någon som delat upplevelserna. Nog med nostalgi. Börjar bli överdrivet korny.

Imorgon åker Stoffe, Svante och Anna till Melbourne som jag sagt tidigare. Därför ska vi gå och avslutningssvulla på Pizza Hut idag, något som kan sägas har blivit vårt trademark, även om vi inte gjort det så många gånger. Men svenskar vet hur man svullar. Kan bara göra en paralell till julbord. Är det ät så mycket du vill så är det. Vi skåningar brukar ta dem på orden. Tur att Scorpan inte är med. De hade gått i konkurs.

Annars har jag lagt ganska mycket tid på att läsa de sista dagarna. Hittade en bok här när jag flyttade in, en engelsk bok på 900 sidor som heter the Dilemma. Började läsade den då, men tröttnade efter bara några sidor. Nu har jag läst 750 sidor eller nåt på fyra dar. Det är min sanna övertygelse att man kunde ha skrivit samma bok på 300 sidor och till och med gjort den lite bättre. Men den håller mig sysselsatt. Måste ha läst ut den tills jag flyttar härifrån. Den är för tung att släpa med sig.

På tal om sysselsättning gick det en svensk film till på tv för några dagar sen. Vet inte om jag skrivit det. Ondskan. Eller Evil som den hette här. Filmatiseringen av Jan Guillous bok som är en av mina absoluta favoritböcker, och förmodligen den bok jag läst flest gånger. Filmen var faktiskt riktigt bra, om än inte lika bra som boken. Textningen var också bättre än den förra filmen då de faktiskt skrev vad de sa och inte vad översättaren tyckte var roligt.

Dags att gå och göra något annat. Kanske läsa.

12 dagar kvar.