061221

Örnen har landat. Är tillbaka i Sydney nu efter en minst sagt äventyrsfull resa. Sedan vi lämnat Airlie Beach kom vi till Hervey Bay där vi spenderade en natt innan det var dags att åka på en tvådagarstur till Fraser Island, världens största sandö. Hela ön är alltså gjord av sand. Vi åkte med någon form av terrängbuss. Man måste ha fyrhjulsdrift för att ta sig fram eftersom det inte finns några asfalterade vägar. Man kör runt i 40 cm djup sand på vägar som inte är 30 cm bredare än bussen. Spännande. "Motorvägen" är stranden som har olika många filer beroende på om det är högvatten eller inte. Var runt och tittade på lite grejer, bland annat ett skepp som förlist där och sedan sjunkit genom sanden flera våningar så att det nu bara var lite mer än relingen som syntes. På kvällen skulle vi käka middag och göra oss hemmastadda på den delen av ön som var vår nightcamp. Javisst, vi blev tilldelade ett tält. Med trägolv och två hotellsängar! Fanns fläkt och belysning också. Vi kallade det för vårt Hotält. Det är inte så svårt att bo i ödemarken som jag trodde...

Följande dag var vi med om den mest spännade bussfärd jag varit med om i hela mitt liv. Vi gjorde vad som skulle ha varit en halvtimmesfärd på ovan beskrivna vägar på 15 minuter. En kvinna fick en väska i huvudet, men den var som tur var inte tung. Vår guide beskrev det hela som "det är ingen fara så länge träden slår mot rutorna. Det är när de kommer in i bussen det börjar bli jobbigt." Jag och Jeppe sjöng Indiana Jones.

Samma dag som vi kom tillbaka från Fraser Island tog vi bussen ner till Brisbane varifrån vi flög till Alice Springs som ligger mitt i Australien, mitt i öknen. Vad händer då, för andra gången i mitt liv när jag öknar? Jo, det regnar. Otippat. Det var likadant i Sahara. What's up med det liksom? Det är inte rätt. Intressant, men inte rätt. Efter en kväll på ett hostel som hette Annie's Place med en värd med namnet Kitty Cat var det morgonen efter dags för vår tur till Red Centre. Första dagen åkte vi till Kings Canyon och dagen efter var det dags för Kata Tjuta, som är miljoner år gamla berg. Jeppe minns aldrig vad de heter så han kallar dem för Kama Sutra. Inte riktigt samma kanske, man jag förstår vad han menar. Gick en walk där som hette "Valley of Winds" som var jättefin. Var coolt att gå mellan stenar som var 550 meter höga. På kvällen var vi och tittade på solnedgpngen över Uluru, Ayers Rock. Tyvärr var det molnigt så det blev inte så rött som vi hade hoppats. När vi kom till campen sent sent var det dags för ett nytt hotält. Fräsigt värre. Alla var döhungriga. Det hade gått 8,5 timmar sedan förra måltiden och asiaterna satt och skrek FOOD i bussen till vår något speciella guide. Hon var kontrollfreak av högsta rang och tålde inte att någon ifrågasatte henne. Hon hade även en ny guide med sig på upplärning. Han fick inte så mycket gjort. Han var bättre när inte hon var med. Då vågade han säga något. Det gjorde han knappt annars.

Fortsättning får följa en annan gång. Nu stänger Internet.

PS. Vi har varit på julkonsert i Operahuset idag. Det var fantastiskt! Jul, jul, soliga jul!