061231

Så var den här. Den sista dagen på året. Nyårsafton 2006. Kräver någon form av eftertanke, men jag vet inte hur än. Det ger sig.

2006 har varit ett ovanligt händelserikt år som inleddes med opponering på C-uppsatsen om "Läs- och skrivinlärning med datorn som pedagogiskt redskap" och därefter lärarexamen som togs den 19 Januari. En stor dag. En dag för smörgåstårta. En torsdag. Fick i samband med examen gå på examensmiddag på slottet. En som jag inte själv anordnat. Går knappast att beskriva känslan av att tillsammans med vännerna sitta i fina klänningar och äta rätter jag knappt kunde uttala och faktiskt vara lärare. Inte längre på väg, utan framme. Så framme man nu kan bli. Färdig blir man aldrig. Vackra tal med svåra ord som framtid och inspiration från personer som på olika sätt guidat oss på vår resa. En och annan tår fälldes, det ska erkännas.

Vad hände sen då? Jag hade sedan tidigare insett mitt behov av Kunskap och pluggade därför vidare en termin till - matematik och svenska. Fick lära mig fler svåra ord. Det har blivit många sådana under de sammanlagt fyra år utbildningen varade. Det svåraste är nog homunculus in homunculus. Fast det kanske räknas som ett begrepp. Fråga Marton, han vet. Vi grät. Igen.

Sommaren fylldes av många långa timmar i min kära truck. Stapla pallar, destinera ordrar, byta plast, återställa märkliga fel, och svettas i gasolugnen. Och slå ris. Såklart. Otaliga var de stunder när musiken var det enda som höll mig vaken. Jag tackar min lyckliga stjärna för stereon och AC:n i trucken. Utan dem hade jobbet varit olidligt, trots att jag har världens bästa arbetskamrater, världens bästa arbetsuppgifter, och världens bästa friveckor. Mindre bra är förmiddagsskiften. De är obarmhärtiga. Men vad gör man inte. Jag skrattar desto högre den 25:e.

Sommaren var även den roligaste partysommar jag har haft i hela mitt liv. Klackarna i taket mer än vad som är hälsosamt för hjärtat, men desto mer vårdande för själen. Beachen frekventerades flitigt under solljusa lediga timmar och baren under de mer solfattiga. I glada vänners lag lyckades vi få till en utmärkt balans som skulle göra Bindefeldt grön av avundsjuka. Definitivt en sommar som kommer gå till historien som en av de bästa. Dessutom

Början på hösten blev mer allvarlig. Istället för att få CSN insatt på kontot tillhör jag numera de återbetalandes skara. Japp. 1800 kronor var tredje månad. Då är det klart om 25 år eller nåt. Det är också en form av trygghet. Ingen annan inkomst fanns heller att finna i Sverige. Det är inte så lönsamt att vara student. Man går mest minus. Åtminstone på det ekonomiska planet. Inte heller blir man A-kasseberättigad.

Det fanns inte många jobb att söka när höstterminen skulle rulla igång, än färre att få. När det stod klart att jag skulle bli arbetslös beslutade jag istället att åka till Australien. Det är ett av de mest livsomvälvande beslut jag har fattat i hela mitt liv. Jag flyttade ifrån min lägenhet, magasinerade allt, köpte en kamera och reste till Australien för att stanna där i åtta månader. Har varit här i nära fyra av dem nu och jag har sett massor och upplevt massor. Kameran har jag inte kvar, men jag får en ny i Februari.

Födelsedagen i Oktober firades på Sydney Wildlife World där jag såg massa djur av Australiskt ursprung. Flera av dem har jag sett i det vilda också bland annat echidna, cassowary och wallaby. På kvällen blev det såklart party. Nästkusinen Josse var här och gjorde tillvaron lite bättre. Några dagar senare reste vi till Tasmanien ihop. tror det är en av världens vackraste öar. Den har allt, enligt mitt tycke.

Enligt svensk tradition firade vi julafton och inte juldagen som de annars gör här nere. Grillfest på taket med köttbullar, gräddsås och lingonsylt. Senare blev det lax. Tomten kom men var julklappslös. Det var ändå härligt. Festen avslutades med att alla vi 12 Kristianstadsbor sjöng svenska julsånger så det ekade bland skyskraporna. Det var ett riktigt Kodak moment.

Det var nog allt. Årets sista dag har börjat märkligare än man kan föreställa sig. Juldagens scenario har rullat upp sig igen. Denna gången är det bara Anna och Niroshani som drabbas, men det är helt sjukt. Klockan är fyra på morgonen på nyårsafton och det är dags att kasta ut någon. Jackson är den absolut sjukaste människa jag har träffat i hela mitt liv. Det finns inte ett friskt ben i honom och jag ryser av obehag varje gång jag ser honom. Räliga människa!

Vill avsluta med att önska alla ett riktigt Gott Nytt År. Jag saknar er mer än vad ni tror. Om några få timmar börjar väntandet på fyrverkerierna över Operahuset.

Tacka ja.

Massa nyårskramar från en flicka i ett alldeles för stort land.