101123

Har precis landat hemma efter ännu en tiotimmars arbetsdag. Det blir en hel del sådana nu för tiden. Lyssnar på min nya julplaylist i spotify och bara njuter. Tänk, denna vecka är det första advent. Som jag har väntat, men ändå inte. Detta år har bara rusat fram. Vart tog det vägen? När man var liten pratade alltid de vuxna om att tiden gick så fort, men jag tyckte alltid att den sniglade sig fram. varje månad var som ett helt år, men någonstans förändrades det. Nu är det snarare så att ett år känns som en månad. Ironiskt nog ville man att tiden skulle gå fortare då så man blev äldra, nu kan man inte bormsa den nog. Äldre är faktiskt inget jag alls känner för att bli. Hur ska man orka? Hur ska man hinna med allt på bara ett enda fjuttigt litet liv? När blev det viktigare för mig att ta hand om andras barn än att skaffa egna? När jag var 20 bestämde jag mig för att jag skulle ha barn innan jag fyllde 25 - en plan jag gladeligen ruckade på när jag närmade mig. Nu är jag 28 och börjar tänka att 35 inte är en helt orimlig ålder. Är det ren egoism? Jag vill inte släppa kontrollen. Är rädd för vad som skulle kunna hända. Det går ju bra såhär, så why change a winning concept? Ändå möts man av frågor, gliringar och stora ögon som stirrar på mina fettvalkar i hopp om att det kanske gömmer sig något där inne. Det gör det inte. Jag är bara tjock.

Oj, vad djupt det här blev. Det är väl alla kärleksbudskap i jullåtarna misstänker jag. Jaja, det var ju egentligen köket jag tänkte skriva om... Imorgon ska vi köra till Ikea igen för att kolla vissa grejer. Vi ska kolla skåp- och låginredning. Vi ska kolla bänkskiva och diskho. Diskoho var det enda vi hade bestämt från början, men efter ett besök hos Lina och B-O i tisdags är det nu det vi inte kan bestämma längre. Tack... ;) Någon gång den här veckan ska vi också kolla på kakel ordentligt. Vi har gjort en första gallring, och har valt ut en vit glasmosaik med rektangulära plattor om 2,5x10 cm. Den var verkligen jättefin, men vi ska kolla runt lite till. Sen måste vi ju välja tapet till den andra väggen också. Sen ska vi kolla på blandare någonstans (hjälp var säljer de sådana) och golv. Golv ska vi ju också ha, men det tror jag att vi skulle kolla på Ikea imorgon. Mmmm... Pengarna bara sprutar iväg. Men fint blir det! Ja, jag försöker övertyga mig själv också...Ungefär den här sorten tänker vi, fast vitt med vit fog. Vad tror ni om det?

101119

Shit, vad tiden rusar alltså. Jag fattar ingenting! Helt plötsligt är det nästan första advent, och det känns som om det bara var en månad sen det slutade snöa sist. Jaja, då blir det väl förhoppningsvis sommar lika fort igen. Tyvärr brukar ju vinterhalvåret vara fyra gånger så lång som den andra halvan.

Värderingen gick mycket bra i alla fall. Sandra som var här verkade tycka om vår lägenhet och tyckte att en köksrenovering var ett mycket klokt drag om vi vill få lägenheten såld i framtiden. Hon tyckte dessutom att våra idéer lät bra, och det är ju alltid kul. Hon har ju sett en och annan lägenhet och borde veta vad hon pratar om.

Därmed har köksplanerna tagit fart på allvar, och vi (läs mest jag) spenderar nästintill varje vaken minut med att leta vitvaror, planera skåp, och framför allt kompromissa, vilket vi inte är särskilt bra på. Vi har tänkt att det ska bli ett svart högblankt kök från Ikea, vilket säkert alla redan vet eftersom jag inte pratar om något annat nuförtiden, men vitvarorna tänkte vi köpa från Bosch. Eller ja, inte direkt från Bosch, men från antingen Elgiganten som jag faktiskt tycker är jätteduktiga, eller från Gränsbygdens Köpcentrum i Markaryd som håller sig med mycket låga priser. Eller allt är ju relativt, vitvaror är inte billigt. Alls. Inatt drömde jag till och med om kök. I drömmen hade jag glömt sätta skåp på en vägg, och när jag tittade på väggen hittade jag en massa grejer, bland annat en diskmaskin - en sån som finns i storkök, fast i en mindre variant. I den stod en hel vit gammal hederlig mikroservis. Han som bodde här innan oss hade haft fest precis innan han flyttade, och hade inte tömt diskmaskinen, så där hade disken stått i tre år. jag hittade en tvättstuga också med ytterligare en diskmaskin, den gamla spisen samt både tvättmaskin och torktumlare. Hittade också en svart sopsäck i den första diskmaskinen med massvis av dildosar i. Uppenbarligen hade han som bodde här innan arbetat med att sälja just sådana, och passande nog hade vi Ebbe och Kristina på besök som fick med sig ett gäng hem. Alltid trevligt att kunna dela med sig, haha. Sjuk dröm!

I verkligheten har vi tänkt såhär. Just nu. Tror vi. Kanske. Förmodligen.

Så här ser listan ut i nuffror:

Fläkt: DHI645FSD

Ugn: HBA341460S med tillbehör HZ329027 och HEZ338356

Spishäll: PIE645Q14E

Diskmaskin: SMV59T00SK

Kyl: KIR24A51

Frys: GID18A50

101110

Om 41 minuter ska en mäklare komma hit för att värdera lägeneten. Shit, jag är verkligen nervös nu. Är vårt hem en skamfläck, eller värd miljoner?! Ja, miljoner lär det ju knappast handla om, men oavsettt vad det blir kommer det att påverka framtiden avsevärt. Nytt kök hägrar, en sisådär tre år senare än planerat, men ändå! Nytt kök - here I come!

39 kvar...

101103

Jag har hamnat i en tröttsvacka. Jag sover, sover och sover. Inget av det jag hade tänkt göra blir av. Till exempel att bjuda till kalas. Jag har ju fyllt år och brukar alltid bjuda till kalas. Nu kan jag bara inte komma till skott, vilket nu bara är helt ångestladdat. Nu har det gått så lång tid att det börjar kännas patetiskt att bjuda över huvud taget, men jag vill ju träffa alla. Nej, i veckan ska jag ta tag i mig. Ska bara sova lite först...

En anledning till att jag jag känner mig mer än lovligt trött kan vara att jag började nytt jobb i veckan. Nytt jobb = ett behov av att vara positiv, på hugget, och att ta in all information, helst utan att någon har berättat det. det är en skitsvår balans att vara intresserad och nyfiken utan att bli frågvis. Har förstått att en av mina nya kollegor inte uppskattar att man frågar om saker, något hon med hela sin kropp markerat mycket tydligt. Jag frågar min andra istället, jag vill ju lära mig så fort som möjligt. En sak är säker i alla fall - jag saknar mina gamla kollegor mer än vad jag trodde var möjligt. Hur kan en arbetsplats ha den effekten på någon?

En sak som faktiskt, trots ovan nämnda trötthet, går framåt är köksplanerna. Vi håller på och kokar ihop (märk ordvitsen) ett nytt kök här hemma. Har varit på Ikea och kollat in grejer, men har nu fastnat i vitvaruträsket. Tror dock att vi har beslutat oss för att inte köpa dem på Ikea, men man hinner ju ändra sig 30 gånger till innan det blir dags på allvar. Har läst en del tester och på olika forum, men folks erfarenheter är verkligen spridda. Några är supernöjda, medan andra inte skulle ta i dem med tång. Det enda vi faktsikt hade bestämt var diskho och skåpsluckor, samt lite allmän planering av köket som var de olika sakerna ska finnas. Ikväll var jag då inne och letade info på nätet och fann att Ikeas diskoar uppenbarligen var det sämta man kunde tänka sog, och att det gick att buckla dem med tumnageln! Tumnageln! Jaha, då börjar man helt plötsligt att riva upp redan fattade beslut. Skit med. Men vi har valt lucka i alla fall. Alltid något.

101010

Jag måste säga att jag tycker att dagens datum är lite coolt. Jag gillar mönster, och 101010 är lite häftigt. Lite töntigt, jag vet, men så får det vara. Att det sen bli 42 binärt, och att alla som har läst The hitchhiker's guide to the galaxy vet ju att just 42 är svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting. Så today is the day. Lite tufft sådär.

Inte för att allt med den här dagen har varit av godo. Efter en helg som blev betydligt hårdare än väntat har jag varit mycket passiv idag. Trots det har jag varit i stallet och jobbat på klubbtävlingen där, men det var inte med mina starkaste nerver vill jag lova. Kioskens varma mackor har räddat livet på mig många gånger förut, men denna dag har inte varit från denna världen. Nu ska det bli skönt att just den delen av dagen är över. Imorgon väntar jobb igen, och det är väl skönt att man får vila upp sig en vecka mellan helgerna. På fredag ska jag till Köpenhamn för en liten återträff med Mia och Iain som jag reste med på västkusten i Australien. Har inte träffat dem sedan dess, så det ska verkligen bli roligt. Mia bor i Köpenhamn, men det har ändå aldrig blivit av att vi träffats. Iain bor i England och ska åka över för en knapp vecka. Det ska bli riktigt skoj!

Nu väntar sängen, och det ska bli min räddning. Ljuva måndag, vi ska ha det så fint ihop, du och jag...

101006

Idag känns det lite bättre. Känner mig fortfarande otroligt sviken, men så får det väl vara. Inte mycket jag kan göra åt saken.

Idag är det i alla fall min lediga dag och den kom precis rätt. Dels behövde jag smälta det som hände igår, dels behöver jag ladda ordentligt inför mina sista arbetsveckor. Nu ska jag köra igång med utvecklingssamtalen. 20 samtal på tre veckor + IUP-skrivning inför alla dessa. Jag håller i hatten, för här kommer det inte att bli många lediga minuter över vill jag lova. Men det gör inget. Det är bara roligt.

Nu ska jag till gymmet. Det låter bättre att säga det än att säga sjukgymnasten som det faktiskt handlar om. Gymmet låter som att jag gör det lite mer av fri vilja, och att det är lite tuffare. I själva verket ska Mats dra och böja och sträcka min arm, som fortfarande vägrar bli rak. Han pratar om fysiologiska läkningsprocesser, men jag vill ju ha tillbaka full rörlighet i min arm nu! Tålamod har aldrig varit min grej. Men skam den som ger sig, för att ta till en gammal men ack så användbar klyscha.

Nu måste jag skynda mig för annars kommer jag för sent. Jag tog lite längre sovmorgon än vad jag egentligen hade tid till. Och sen har ju inte detta knapprandet hjälpt till.

Ilfart.

101005

Ibland blir man bara så ledsen. Idag är en sådan dag. Det är lite synd, för själva dagen har egentligen varit en toppendag, som alla andra arbetsdagar är numera. Vi har haft studiedag och arbetat med matriser, vilket jag tycker är jättespännande. Jag har dessutom haft möjlighet att i lugn och ro sitta och prata med en av mina kollegor, något som jag sätter mycket stort värde på. Under tiden kommer rektorn och berättar att det går att få besked om sin nya lön. Nu är ju jag anställd av en annan rektor, och när jag körde hem för dagen körde jag inom min forna arbetsplats för att kolla om chefen var där, så även jag kunde få besked. Inte för att jag närde några stora förhoppningar, men ändå.

Hon var inte där, men när jag kom hem låg det ett brev på dörrmattan. Som ett hårt slag i magen fick jag reda på vad jag är värd. Det visade sig vara inte ett piss. Jag ligger nu ännu närmre nya ingångslönen än vad jag gjorde den förra. Jag har sällan känt mig varken så ouppskattad eller besviken. Det känns som om jag är den absolut siste de vill ha på sin arbetsplats och att jag bara är en belastning som de vill bli av med så fort som möjligt. Men varför ska man bli förvånad? Jag har ju redan fått veta att jag har samarbetsproblem och sociala svårigheter. Det här var ju bara ett bevis på det. Att jag sen inte arbetat där sen i mars, och att jag endast har arbetat där i tre månader innan dess spelar visst ingen roll. Att jag sen står upp för det jag tycker är rätt är visst bara korkat. Att jag tycker att man borde följa lagen är ett jävla påfund från min sida. Men jag sväljer. Tack så mycket, det var snällt att ni ville anställa mig. Jag är sååå tacksam. Nästa månad kommer jag tillbaka, och då är jag så himla sugen på att göra ett bra jobb. Förmodligen.

Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är att jag har lyckats vara på två arbetsplatser sedan dess där jag stormtrivts. Ställen där jag känt mig väl emottagen, väl bemött, omtyckt och behövd. Ställen där jag har motiverats att göra mitt yttersta för att det uppskattas. Ställen där man pratar med mig med värme istället för avsmak. Ställen med likasinnade. Jag har behövt det. Jag började nämligen tro på att det var mig det var fel på. Att jag faktiskt var socialt inkompetent. Att mina åsikter var helt uppåt väggarna, och att jag helt enkelt gjorde bäst i att hålla käften. Jag slutade tro på mig själv, och jag har varit ute på den tunna isen alltför många gånger. Om jag går ut där igen kommer jag att braka igenom, och jag är osäker på om jag skulle ta mig upp igen. Men mina fina kollegor ledde tillbaka mig in på fastlandet förra gången, och det kommer jag att vara evigt tacksam för. All min respekt går till er, för att ni är helt fantastiska!

Just nu ska jag bara sitta här. Och gråta, och känna mig sviken. Sen ska jag tänka på hur jag ska göra det bästa av mina sista 14 arbetsdagar tillsammans med världens bästa människor. Ikväll ska jag somna lycklig, om är lite tillknycklad i själen.

101002

Höst. Det låter ganska mysigt när man hör det. Jag tänker på varma halsdukar, hög luft, solsken, lövhögar att sparka i, fina blomsterarrangemang och såklart födelsedagen. Det är så jag tänker på det, och så jag minns det. När man tittar ut genom fönstret och ser bara mörker och dis, känns det bättre att uppleva hösten på avstånd, från soffan. När jag tänker på hösten tänker jag också på julen. Den börjar ju snart, så fort födelsedagen är avverkad går det med stormsteg framåt. Advent med lussebullar och tända ljus. Luciasånger, snöbollar och julgran. Adventsljusstakar och julklappsshopping. Jag älskar alltihop! Som någon klok sa - Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul!

Fast nu var vi ju som sagt inte där än. Igår hade vi jobbfest, och mina fantastiska kollegor, samt Abigail, Erica och Marie var hemma hos mig på sushiparty. Vi gjorde egen sushi, vilket jag tror var uppskattat av alla, även om vissa var mer tveksamt inställda till just själva ätendet. Vi hade roligt i alla fall. Mätta och belåtna kunde bi inte hålla oss i skinnet längre, utan det blev Sing Star för hela slanten. Och som vi sjöng. Hahaha. Grannarna måste ha trott att vi blivit helknäppa. Det tävlades i allt från MC Hammer till Abba och såklart Carola. Ingen fest utan Carola. Det var längesen jag hade så kul på en fest!

En som inte tyckte det var lika livat, utan roade sig på egen hand...

100909

Rak arm my ass! Idag har den varit i det närmaste obrukbar, svullen och dan. Dessutom har jag haft ont i nacken också. Som tur är börjar det ge med sig nu, mycket tack vare ännu en linimentsmassage, vetebot och sedan varm scarf runt halsen. Ikväll ska jag ta en Ipren, och sen hoppas på det bästa. Imorgon ska jag till gymmet igen, och sen på kvällen är det party. Det kanske kan rätta till det hela.

På tv handlar det om valet. Jag vet inte om det gör mig klokare, eller bara mer förvirrad. Som om Peter Settman skulle bidra till min politiska bildning. Är inte det humor, så säg...

100908

Shit vad tiden rusar fram. Jag hinner inte riktigt med. Igår var det sambons födelsedag och det firades med smaskig middag tillsammans med svärisarna och min mamma. Därefter stack vi hem till oss där jag bjöd på blåbärstårta. Riktigt god om jag får säga det själv. Dessutom blev den faktiskt jäkligt snygg med blåbär i en cirkel i mitten och sen silverkulor strödda över. Lite smålyxig sådär, trots att den bara var enkel.

Idag har jag i alla fall haft ledig dag, vilket har inneburit sovmorgon. Vissa hade kanske kallat det sovdag, men jag föredrar det första. Masade mig upp för ett besök hos mmin sjukgymnast Mats, där jag fick armcykla och lyfta vikter och greja. I över en timme plågades min stackars arm, men skam den som ger sig. Det gav resultat. Två tider till bokade nästa vecka, och däremellan ska jag även träna själv. Jag ska få en helt rak arm, tralalalalaaa...

Nu ska jag hoppa i säng för där väntar en linimentsmassage. Sexigt värre.

100905

Sitter framför datorn helt seg i hela huvudet. Var på 40-årsfest i Lund igår, och det har satt sina spår. En helt galen kväll vill jag lova. Trevligt småprat med släkten blandades hej vilt med ordenssällskap, jobberbjudanden, prisbelönta tårtor, frozen margarita, god mat (17 rätters buffé), ett par varv på dansgolvet, en förvirrad polack, en tokarg tanta och slutligen fish n chips vid halvtresnåret. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Otippad, helt crazy, men lyckad.

Dagen idag har spenderats halvliggande, först i Partiks soffa i Lund där resterna av maten intogs tillsammans ned två filmer, sedan i den egna där ytterligare en film samt kycklingsallad avnjöts.

Imorgon är det äntligen måndag och jag ska därmed bli gipsfri. Halleluja! Vem vet hur min stackars arm ser ut där under, men det spelar ingen roll. Imorgon är den åter min, bara min, och jag ska göra som jag vill med den. Mouhahaha....

100903

Tredje fredagen i rad jag sitter hemma och gör nothing, nada, zero. Skittrist. Jag roar mig med att spela Kungen. Jag börjar bli proffs nu. Men seriöst, det är inte kul alls.

Har många tankar som snurrar i huvudet just nu, och jag är inte helt säker på att det är bra. Kan man blunda för livet ibland? Låta någon annan göra valen? Slippa det onda i magen?

Det hade varit skönt.

100902

Idag har jag inte sträckt ut min arm på tre veckor. Det är ganska länge när man tänker på det. Inte rak en endaste gång. Ändå är det inte det jag ser mest fram emot på måndag, om jag nu mot förmodan kommer att kunna sträcka ut den då. Tänkte ändå försöka göra en liten sammanfattning av hur mitt liv har tett sig de senaste veckorna.

Saker jag kan göra med vänster arm och med gipsad höger dito (and damn proud of it):

• borsta tänder och hår, dock inte med samma borste. Eller det går säkert, men jag har valt att använda olika.
• äta. Har dock snälla kollegor som hjälpte mig att dela min kotlett en dag när jag tagit mig vatten över huvudet.
• köra bil. Jajjemen. Lite impad själv.
• prata i telefon när jag kör bil. Högst opassande, men det går. Eller jag menar.... jag tror att det skulle gå om jag skulle försöka, men eftersom jag är så laglydig skulle jag aaaaaldrig göra det. Promise.
• gå på toaletten, eller snarare aktiviteten som sker strax efteråt, föredragsvis innan man reser sig. Helt sjukt avancerat i början, men skam den som ger sig. Nu reagerar jag inte ens över det längre.
• duscha. Har utvecklat en helt egen strategi för både hårtvätt, peeling och rakhyvel. Lärde mig den hårda vägen så att säga... Kan även föna och platta håret till de inte mest fantastiska kreationer, men ändå.
• rida. Satt visserligen bara på hästen några få minuter, och det ska väl erkännas att jag inte gjorde något vidare bra jobb, men tillräckligt för att få träningsvärk. Beror nog tyvärr mer på min otränade kropp i övrigt, än på vänsterarmens glänsande.
• klä på mig. Inte alla plagg, och inte alltid alldeles ensam. Har valt mina kläder med omsorg. Det finns en anledning till varför jag har samma kläder hela tiden. Visserligen gillar jag dem, men det finns en anledning. Det känns bättre att klä på sig själv helt enkelt.
• skriva på datorn. Ganska fort dessutom.
• xxx =)
• gå på fest. Det är inte snyggt, men öppnar upp för konversation. Dessutom håller man glaset i ett stadigt grepp. Praktiskt.

Saker jag inte kan göra för tillfället, men förhoppingvis alldeles snart:

• klia mig på ryggen själv. Det innebär också att jag inte kan tvätta mig där. Jag tvättar håret många gånger isället och hoppas att schampot ska rinna ner och skölja bort det värsta. Ofräscht, men vad fan gör man.
• diska. Får liksom inte till vinkeln alls, och dessutom får ju inte gipset bli blött...
• bära tunga saker. Mmm... det saknar jag...
• laga bilen. Kan jag visserligen inte i vanliga fall heller, men ändå. Om jag inte skriver det kanske folk tror att jag helt plötsligt har den förmågan.
• cykla. Det är synd. Det saknar jag. Faktiskt.
• ha långärmat på mig. Ibland blir det jäkligt kallt om vänsterarmen. Jag är tacksam att det inte är December!
• rida. Face it. Jag har en gipsad arm...

Ja, det var väl typ det jag kommer på nu. Om fyra dagar är det dags. Då blir det party!

100831

Sista dagen i Augusti, och sommaren känns officiellt över. Idag har det visserligen varit kanonväder hela dagen, men på kvällarna blir det skitkallt. Inatt var första natten jag fick ta fram duntäcket. Skönt fysiskt, men jobbigt psykiskt. Jaja, man kan ju inte vara glad jämt.

Idag har jag varit och kollat på den häst jag kanske ska börja hjälpa till med framöver, Ganzy. Hon står i Viby, så det passar ju perfekt just nu. Vågade mig till och med upp på några få varv i skritt och trav, bara för att få känna lite. Trixigt med armen i gips, men det gick. Skam den som ger sig. Ska bli kul att få rida henne en gång på riktigt så man kan känna ordentligt. Hon är ett 20 år gammalt fuxsto, men enligt ägarens utsago är hon som en 3-åring. Lite stelare kanske, men fortfarande knäpp. Man får ju ge det en chans i alla fall.

Var också hemma hos Emma och Kalle och gosade med Gustav. Mycket mysig bebis, och mycket trevligt sällskap. Även om Emma inte kom förrän senare hade jag, Kalle och Johan en relaxad kväll.

Imorgon ska jag till Hälsa & Helhet och göra en fotbehandling. Det har jag alltid velat göra, och nu är det dags. Mina fötter var inte helt nöjda med sandalsituationen i somras, men nu känns de lite lyckligare. Ska bli skönt när någon annan grejar ändå.

Insåg för övrigt att jag berättat om mitt gipsborttagardatum två gånger, men det får ni ta. Jag är lite efter. På måndag är det alltså dags, 6 dagar kvar.

Nu ska jag kolla på Angel. Det är fina grejer det. Natten!

100828

Det blev inga storslagna aktiviteter igår. Jag och sambon köpte kinamat, som för övrigt var skitäcklig, käkade chokladpudding med vispgrädde och kollade på X-men. Slappt värre. Imorse vaknade jag och var helt övertygad om att klockan var närmare middag, men när jag kollade på den stod den bara på kvart över åtta. Kan inte minnas när jag vaknade utvilade så dags senast. För säkerhets skull laddade jag med en timmes sömn till. Bara för att.

Nu ska jag försöka linda in min arm i gladpack så jag kan hoppa i duschen sen. Har aldrig gjort det själv innan, men det ska säkert gå. Ikväll väntar ju 30-årsfest för Abigail och Julian i Helsingborg. Det ska bli supernajs.

Har förresten fått tid för att ta bort gipset nu. Inte nu på måndag, men nästa måndag. Är lite besviken, för jag hade räknat med att bli av med det nu på torsdag. Nu blir det fyra dagar extra, vilket känns som nästan en månad. Man skulle kunna tro att man vänjer sig vid det ju längre man har det, och till viss del gör man väl det, men nu börjar jag bli dödligt trött på det. Säkert bidrar det också att jag har börjat tillåta mig själv att tänka att det är jobbigt. Då blir det jobbigt. Jaja, så är det.

10 dagar kvar.

100827

Mina planer grusades. Vi skulle haft middag med möte på ridklubben ikväll, men det blev inställt på grund av för få deltagande. Pinsamt. I vilket fall som helst innebär det att hela min fredagskväll nu är tom. Helt blanco. Vad gör jag då?

Jo, självklart det jag gör bäst. Jag sover. Gick och lade mig vid 16 och vaknade nu, 19.45. Ännu mer pinsamt. Nu vill jag hitta på något (läs party). Det är ju trots allt lönehelg.

Idag har jag fått tid för att ta bort gipset. Eftersom det inte fanns några tider när jag egentligen skulle tagit bort det har de förlängt tiden med nästan en vecka. Ja, i verkligheten är det fyra dagar, men nästa måndag istället för nu på torsdag känns som en hel vecka. Blä!

100826

Återigen har jag haft en superlång paus, men den här gången skyller jag på att jag har en gipsad arm. Uppenbarligen kan jag ju skriva, men det känns bättre att skylla på något.

Veckan på Gotland var fantastisk. Medeltidsveckan är verkligen en helt sjuk grej, och den passar mig som handen i handsken. Eller armen i gipset i det här fallet. En natt fick ju trots allt spenderas på akuten i Visby. Efter en misslyckad hjulning där jag halkade med högerhanden i det våta gräset hoppade min armbåge ur led. Obra. Det blev ambulans, lustgas, 10 000, morfin, stesolid och dr Saartus (eller dr Saatan som jag väljer att kalla honom). Dr S fick det stora uppdraget att dra min arm rätt igen, en mycket obehaglig upplevelse. Det var visst lättare sagt än gjort också, för det tog tre eller fyra försök. Jeppe och sambon blev utskickade ur rummet och Jeppe berättade efteråt att det lät som om de slaktade någon där inne. Jag har bara luddiga minnen från det, och det är väl tur det. Jag minns att jag skrek och att jag grät utan tårar. Sen somnade jag. Fast det förstod jag bara eftersom jag vaknade sen, till ett glatt "Välkommen tillbaka!". De höll mig nog ganska drogad.

Men nu är det två veckor sen och jag har bara en vecka kvar med gipset. Hurra! Jag börjar bli ruskigt trött på det. Fast sen är det sjukgymnastik som gäller. Man skulle kunna tro att jag är 80 år gammal. Tvi vale.

Samma dag jag kom hem från Visby började jag ett nytt jobb. Den här gången som lärare i en etta (Halleluja!), med bara 20 elever. Lyx, guld och räkmacka. Jag trivs fantastiskt bra, och det känns som om det är på tiden. Fast som vanligt så har alla goda ting en baksida. Tjänsten varar bara fram till höstlovet, sen är det no more fun for me.

Nu måste jag titta på Alice som leker med en lila mus så att det står härliga till. Hon är för go, fina katten...

100809

Borde sova, men det finns in te tid till det. Imorgon kör vi till Gotland och Medeltidsveckan, och jag har inte packat en enda pinal än. Någon som är förvånad. Ändå är jag lugn. Jag vet att jag kommer att hinna. Det gör jag alltid, även om marginalerna ibland är knappa. Ingen strategi jag rekommenderar för den stresskänslige. Om 13 timmar kör vi.

Innan dess ska jag ha...

packat, städat kattlådan, skrivit brev till kattvakterna, diskat, dammsugit, marinerat kycklingfile, tillverkat och stekt biffar, laddat kameran och mobilen, köpt skor, handlat frukostmat till veckan, shoppat bilbatteri, samt helst sovit i minst 8 timmar...

Som sagt, tajt, men det ska nog gå. Gotland - Here I come!

100806

Jag borde... har blivit mitt livsmotto, och jag kan meddela att det inte är ett särskilt uppiggande sådant. Tyvärr är väl det följden av att vara lat. Allt det man borde ha gjort, samlas på hög, både på diskbänken och i samvetet. Faktum är att jag inte vet vilket som är värst - att faktiskt göra det, eller att ha det gnagande på egot. För gnager, det gör det.

Har åtminstone börjat, och det är det som är det svåra. Sen är det lättare att fortsätta. Ska intala mig det nu.

100805

Det blev en våldsamt lång sovmorgon även idag. Vet inte varför jag inte vaknar. Skumt. I natt drömde jag i alla fall om prins Carl-Philip, världens snyggaste man! (Galet snygg!) Det var en mycket trevlig dröm. Vi var ute och promenerade i skogen och det fanns en sjö i närheten. Vi pratade om allt möjligt, nu kommer jag knappot ihåg om vad, men det var typ om hur han kände inför att vara prins och sådant. Sen höll vi lite armkrok. Haha... Jag vaknade på mycket bra humör i alla fall, och lite småkär.

Idag har jag försökt ragga folk till Barnens dag i helgen. Vi har ponnyridning i Tivoliparken både lördag och söndag, och jag hatar verkligen att behöva ringa runt till medlemmarna för att fråga om de har möjlighet att hjälpa till. Jag känner mig så påträngande. Det måste göras i alla fall, men jag konstaterar samtidigt att telefonförsäljare - det kommer jag aldrig att bli.

Ikväll ska vi till Bishops Arms och käka middag. Det ska bli mycket trevligt. De har verklligen supergod mat där, och trevlig personal. Världens skönaste norrman jobbar där. Han har bott i Sydney, precis som jag, men han bodde upp i Kings Cross. Haha. När det blir party ska han bjudas in, det har vi bestämt.

Imorgon ska jag förbereda inför medeltidsveckan. Jag och Jeppe har redan varit och handlat. Vi ska ju låna pappas husbil, och för att hålla kostnaderna nere har vi tänkt käka så mycket som möjligt där. För att det inte ska bli så kladdigt tänkte vi förbereda maten här hemma, så det bara är att värma den där. Dessutom ska jag både tvätta och stryka medeltidskläderna som legat nerknölade i en kasse i 2 år. Hoppas de passar, risken finns ju att de har krympt ett par storlekar under dessa åren...

Rys med mig...

100804

Sommaren är här (och snart förbi), och därmed semestern. Bloggen har verkligen inte fått högsta prioritet denna sommar. Fast det är väl så det ska vara. Istället har jag fastnat på nytt. Denna gång i att spela helt meningslösa spel, både klassiska Windowsspel, typ Spindelharpan, Kungen & Harpan, men också totalt intetsägande spel på Internet a la Bygg din egen bondgård. Där springer jag som en tok och odlar majs, vattnar sockerbetor och matar höns. Idioti.

Därför känns det lite bra att jag har hittat på lite saker emellanåt. Idag var jag till exempel hos Lina och B-O. Leila (Nilsson) bakade smarriga pizzor från sin nya kokbok och jag och Lina bakade chokladfondanter. Lovely! När vi körde hem var jag fortfarande helt sprickmätt. Då vet man att det varit gott...

Tur är att vi faktiskt har varit lite duktiga på sistone. Vi har minsann varit ute och powerwalkat flera gånger, och fler ska det bli. Jag var och provade ut nya skor på Runner Store, som skulle vara extra bra för just mina fötter, men prislappen på dessa skönheter skulle landa på 1800 kr, så jag traskar snällt vidare i mina gamla. Tror dock att det är dags för ny sula i dem. Det sägs ju att ett par skor varar i max 2 år, och jag har väl haft mina i 8, om det räcker. Jaja, jag får väl stå mitt kast senare i livet....

Nu ska jag kolla klart på Sex and the city - världens bästa serie. Nästa år är det jag som gör New York osäkert! Jossa och Fredrik har äntligen beslutat sig för var bröllopet ska gå av stapeln, så i Oktober nästa år är det New York som gäller. Det är bara till att hålla hååååårt i slantarna fram tills dess. Det kommer det att vara värt! Bröllop och NY - perfect combo!

100724

Jag fastnar. Det är så jag funkar. Den här helgen har jag varit fast i en blogg, och nu har jag läst ikapp mig. 4 års inlägg tar sin lilla tid, men det är som en bra bok som man inte kan lägga ifrån sig. Då är det bara att ta sig igenom tills man kommer ut på andra sidan, lite svettigt andfådd och med en konstig känsla i kroppen, som om det tog slut för snabbt. Som om en vänskap upphört utan att man riktigt förstod vad som hände. Det går över fort, och sen fastnar jag i nästa. Det finns många saker att fastna i.

Något som jag däremot inte fastnar i är min nuvarande ljudbok. Jag som fortfarande är superduktig och cyklar till jobbet varje dag, har lyssnat på ett tiotal böcker sen vi var på Kreta, men denna vill sig inte. Jag fattar inte vad som händer, kommer inte ihåg vilka personer som presenterats, och håller dessutom på att reta ihjäl mig på uppläsaren som med samma enformiga röst läser på barnboksvis. Bamse känns äckligt nära, och jag gillar Bamse. Dessutom andas karlen så högt att det fladdrar i trumhinnorna på en annan. Mycket onajs. Jag har mina planer på att inte lyssna klart. Hade jag bara kommit ihåg så mycket som vad boken heter hade jag berättat det, men här är det blankt. Ickeintryck.

Vad gäller Eskils brist på respekt för husregeln mot urinering på allmän plats är statusen den samma. Därför har vi beslutat att om vi ska ha kattungar här hemma får det bli nu. Jag har ju ända sen jag varit liten haft drömmen om kattungar, och när vi nu har världens bästaste katter här hemma har väl aldrig förutsättningarna sett lika lovande ut. Därför har Alice, som spelar en väsentlig roll i dramat, nu slutat med sina p-piller. Tanken är att de ska bli lite kärvänliga så småningom och voila - kattungar. Därefter får Eskil ta en tur till veterinären. Det är min övertygelse om att de hade blivit världens finaste kattföräldrar, med världens vackraste bebisar. Men först ska det bli kärlek i luften här hemma. Och ja, jag är medveten om min romantisering av verkligheten...

100720

Idag gick en era i graven. Jag har skrotat min älskade FOA. I exakt 7 år har vi varit varit tillsammans, men FOA is no more. Det var med stor sorg i hjärtat jag tog emot pengarna och sa ett sista farväl. Larvigt tänker ni, och det gjorde de på skroten också inklusive sambon, men ni kan inte förstå. FOA var så mycket mer än bara en bil. Hon var min. Hon var frihet. Hon var självständighet. Det betydde så otroligt mycket för mig då, det var vad jag behövde.

Jag och FOA har varit på många äventyr tillsammans och jag är evigt tacksam att denna röda, rostiga, underbara bil har varit min. Tack!

Har mist forna dagars glans...

100704

Ännu en relaxad dag som delvis har spenderats på stranden. Passade också på att ta en snabb grillsession med kycklingfilé som jag marinerade igår. Grillad kycklingfilé är fantastiskt gott. Hade nästan glömt det.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Imorgon ska jag till Lund och träffa Kattamisse ThessieBessie som jag jobbade ihop med på Nymölla. Vi har inte setts på evigheter så det ska bli trevligt. Innan dess ska jag klämma in en lunch med Scorpan. Vi har inte setts på ungefär lika länge.

Nu hör jag sängen ropa. Dags att säga godnatt.

100703

Idag har varit en riktig slappedag. Har verkligen inte gjort många knop, utan har spenderat största delen av dagen framför datorn. Har dock lyckats klämma in en stund på playan. Det är så avkopplande att bara ligga där och lyssna på vågorna. Blev en liten tupplur också minsann. Skönt, skönt. Tänkte ta mig en tur dit imorgon med.

Nu ska jag gå och plocka fram jordgubbarna. När katten är borta dansar råttorna på bordet!

100702

Semester! Denna veckan är min, bara min, och det ska bli übernajs.

Stackars Eskil får det kanske inte så najs. Han har ju sedan ett par månader tillbaka börjat kissa något ohyggligt inomhus. Ja, han kissar ju alltid inomhus, men nu har han lämnat lådan till förmån för allt annat. Favorittoaletten är sängen. Dit smiter han så fort han får chansen. Äckelkatt! Annars funkar kläder och handdukar också. Det luktar så jäkla illa så man nära på vänder i dörren när man kommer hem numera. Det är inte så man blir sugen på att bjuda hem någon direkt. "Hej och välkoma hem till oss. Det luktar lite kattpiss, men det är väl ok? Ska vi sätta oss till bordet?" Knappast. Vi ska försöka göra allt vi kan för att det ska sluta, men går det inte får vi väl kastrera honom. Piss också.

Ikväll ska vi ha lite party med torsdagsridgruppen. Vi ska grilla hemma hos Martina i Öllsjö. Det ska bli mycket trevligt. Skönt att komma ifrån pisslukten ett tag. Nu kallar duschen, men först ska här saneras. Urk!

Han var smart när han var liten. Första toalettbesöket på Almvägen.

100701

Så var dagen här, och inte vilken dag som helst. Idag fyller Jeppe år. Massor av grattis till dig, och jag hoppas att du får en fantastisk dag!

Just nu sitter jag i soffan och bara njuter. Har nyss kommit hem från Emma och Kalle där jag avnjutit en fantastisk lunch i solskenet. Det bjöds på paj, sallad och vitlöksbröd - en höjdare i mina smaklökar. Emma är verkligen en riktig tjockis nu. Idag är det exakt en månad till beräknad födsel. Det ska bli så spännande...

Nästa vecka är jag sugen på att tälta ett par nätter. Är det någon som kan tipsa om bra tältplatser där man både kan grilla och bada och som inte ligger på en camping? I fjol spenderades en natt i Vilshult och det var trevligt, men jag misstänker att det finns fler trevliga ställen i trakterna. Då var Eskil med. Det var på den gamla goda tiden innan han fick börja dela med sig av uppmärksamheten här hemma. Alice flyttade inte in förrän senare. Eskil tyckte det var så mysigt att vara ute en hel dag, men ju mörkare det blev på kvällen, desto närmre kröp han. Till slut låg han i mitt knä och njöt av värmen från elden. En riktig vildmarkskatt minsann.

Idag ska jag försöka byta hjul på mina inlines. De används för lite. Motion är vad denna latsissa behöver, och det i mängder. Mina kläder passar inte längre och det är onajs. Mycket onajs.

100628

Så var årets midsommar förbi, och vilken midsommar det var. Helt underbar! Det var längesen jag hade en så rolig midsommarhelg. Midsommarafton, såväl som midsommardagen spenderades i Åhus. Den förstnämnda med traditionella attribut såsom sill, nubbe och jordgubbar, den senare med minigolfmatch och pizza vid bryggan. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Den här känlan ska jag bära med mig länge, länge.

Nu väntar endast 4 dagars jobb till innan jag har en veckas semester. Har inte riktigt bestämt vad som ska hända då, men eventuellt ska vi tälta ett par nätter. Det beror lite på vädret, eller ganska mycket egentligen. Jag är inte typen som tältar i regn...

Nu ska jag lyssna på ljudbok.

100625

Glad midsommar! Sitter och laddar inför dagens firande framför Nyhetsmorgon. Vuxenpoäng. Det är faktiskt ganska underhållande.

I morse var det strålande solsken, men nu ser det lite molnigt ut. Hoppas vi klarar oss undan regnet i alla fall. Det lovade de på tv igår.

Nu ska jag hoppa i duschen, sen ska stassen på och sen bär det iväg till Åhus. Eskil och Alice får klara sig själva och fira bäst de kan. Man skulle ju kunna tro att detta är deras favorithögtid eftersom den handlar om sill, men tyvärr äter ju ingen av dem det. De gillar kiwi bättre.

Som sagt. Glad midsommar!

100624

Nu har jag landat i soffan efter en av de tuffaste veckorna på länge. Denna veckan har vi, som jag skrev tidigare, haft kvällsridläger och jag är helt slut. Dessutom finns det en hel del skavsår och blåmärken som jag nu hoppas ska läka pronto pronto. Roligt har det varit i alla fall.

Imorgon är det redan midsommarafton och jag fattar inte riktigt vart tiden tar vägen. Det känns som bara någon månad sen vi firade nyår. Galet. I år ska vi fira i Åhus tillsammans med Emma och Kalle. Emma ska ju snart kläcka och är rund som en fotboll. Det är deras första bebis så det är spännande värre.

Nu ska jag blanda dippa och skära grönsaker, sen ska jag avnjuta några avsnitt av Angel. Sambon jobbar natt så jag har fjärrkontrollen för mig själv. Hurra!

Glad midsommar till er alla!

100621

Idag har varit en riktigt konstig dag. Vissa delar har varit superbra, och andra har varit katastrof. Nu är klockan alldeles strax 23.00, och middagen är förhoppningsvis klar snart. Idag kommer det att fuskas på midsommarmenyn, och jag inser att det är ett katastrofalt klockslag för middag. Men så är det. Manana manana.

Sambon har varit i stugan och rivit en vägg. Med sig hade han både Eskil och Alice. Den sistnämnda är, som alla som har träffat henne vet, en riktig fegråtta. Hon gömmer sig för allt och tycker att livet är lite läskigt. Idag fick hon vara ute och leka och det gillade hon nog trots allt. Fina katten. Eskil är som vanligt helt knäpp. Snart blir det en tur till veterinären om han inte tystnar....

Så här har vi det hemma nu...

100620

Denna helg har verkligen tagit en oväntad vändning. Den har totalt dominerats av prinsessbröllop, och det hade jag inte riktigt räknat med. I lördags förmiddag hade vi ponnyridning på stan, och eftersom det var med anledning av bröllopsfirandet var det fint pyntade ponnyer som med stolthet traskade runt i stan. Härligt.

Därifrån for jag i ilfart, inspirerad av förmiddagen, hem till tvn för att avnjuta bröllopet. En och annan tår fyllde ögat, det måste medges. Efter en kort grillsession hos Marie återvände jag och Erica till firandet och följde äventyret ända till eftertexterna. Vilket fantastiskt bröllop! Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli varken så fast, eller tagen av stunden som jag blev. Höjdpunkten var Daniels tal till Victoria. Så mycket känsla, värme och glädje att det inte kunde undgå någon att det här är vad äkta kärlek ska handla om. Från ett hjärta till ett annat. Jag önskar brudparet all välgång i framtiden, och jag ser faktiskt fram emot att följa utvecklingen av vår nya kungafamilj.

Just nu sitter jag och tittar på konserten som brudparet fick. Avslutningsnumret med barnkören är helt ljuvligt, och det är lyckotårar som rinner, inte bara nedför min kinder.

100617

Sitter och gör något som egentligen borde ha skett för tre år sedan. Jag lägger in mina australienbilder i datorn. Verkligen på tiden kan man tycka, och jag kan inget annat än att hålla med. Det verkar ta sin lilla tid. Har bara kommit till andra skivan, men de är ganska kul att kolla på. Tänk vad minnerna hjälper en att komma ihåg saker. Inte bara vad jag gjorde, utan även sånt som inte finns lagrat i bilden; känslor, lukter, tankar. Det är helt fantastiskt. Tänk vilken cool apparat hjärnan är.

Nu ska sambon hoppa i säng, och det borde väl jag egentligen också göra. Han är helt slut efter att ha tampats med högskolan hela dagen. Vilken lekstuga säger jag bara. Helt otroligt att det bara kan få gå till så. Man kan ju undra om de anställer precis vilka nötter som helst, eller om de ansträngt sig för att få tag i just det här praktexemplaret...

Då tänker jag hellre på Australien. Mmm... Australien....

100616
Igen...

Som jag sa. Man skulle nästan kunna tro att vi är släkt...

100616

Vilket fantastiskt väder det har varit idag! Solen har strålat från en klarblå himmel, och vi har varit ute hela dagen på jobbet. Barnen har lekt med vatten, ätit som hästar och skrattat i högan sky. Så ska det vara. Det är nästan så man hör Astrid Lindgren i bakgrunden. Hon visste hur man ska fånga det väsentliga i allt. Fantastisk kvinna!

Jag har cyklat även denna dag, så lite stolt är jag. Det funkar faktiskt himla bra. Just nu är sambon ute en runda och rastar Maria, som tyvärr Crescent har döpt min cykel till. Inget fel på namnet i sig, men kanske inte det mest passande på en cykel. Blixten är kaske bättre, eller Fartvinden. Sambon är i alla fall på apoteket och handlar sårstrips. Han har tappat en kofot på näsan så han behöver tejpas ihop. Det är bara han som kan lyckas med sånt. Spännande hur han bara kan få till det.

Strax ska jag träffa Abigail. Vi ska käka sushi hoppas jag, och sen ska vi nog kolla på Buffy. Det är vår grej. Vi har bara några få avsnitt kvar, sen har vi sett hela serien. Det är 7 säsonger. Därefter har vi sagt att vi ska ge oss i kast med extramaterialet. Sen är det slut. Lite sorgligt, men vi får väl börja prata med varandra istället. Det ska visst också vara trevligt.

Nästa vecka är det dags för kvällsridläger för min del. Jag hoppas att jag får Olis. Vi har funnit varandra riktigt bra nu. Det var visserligen bra innan också, men efter den ridlektionen jag hade med Pia lossnade det ordentligt. Jag fick hjälp att hitta vilka knappar jag ska trycka på, och det är ju alltid bra. Ska bli så kul att rida nästa lektion!

Måste bara visa dessa ljuvliga bilder på systerdotter Maja på Natalies student. Vilken teaterapa. Man skulle nästan kunna tro att vi är släkt...

100615

Jag har fått upp bloggångan igen. Skojigt. Dock har jag egentligen inget vettigt att skriva om...

Idag har jag faktist varit liite duktig. Jag cyklade till jobbet, vilket verkligen inte tillhör vanligheterna. Det kändes riktigt fint. Inte ens på hemvägen, när det både regnade och åskade, kändes det besvärligt. Cykling ska bli min nya melodi. Nu kan jag ju inte skylla på varken snö eller avstånd längre. Det tar ca 10 minuter, och med ljudbok i öronen känns det som fem. Jag är inne på min femte Liza Marklund-bok nu, En plats i solen, och sen finns det inte så många kvar. Dessutom har jag hoppat över några i början, så om jag ska lyssna på fler om Annika Bengtzon måste jag gå tillbaka till de tidigaste, och det vet jag inte om jag är så sugen på.

Ikväll ska jag försöka göra en playlist till Spotify. Är det någon som har några bra tips?

100614

Än en gång är jag lämnad mol allena. Det jag trodde skulle bli en mysig kväll med sambon innan han skulle iväg och jobba, blev en trivsam kväll, men med katterna som sällskap. Inte så dumt det heller förstås. Vadan detta då? Jo, vår bil har brakat ihop. Växelspaken hade visst ingen kontakt med växellådan, och det är bra om den har det har jag förstått. Sambon tog superlimmet med sig och hoppas kunna åtgärda problemet. I samma veva ska han försöka klistra dit lite plåt på avgassystemet. Det är hål på grenröret säger han. Jag tycker att det lät lite snuskigt, men vad vet jag. Hoppas det går att laga, annars får jag cykla. Det vore i och för sig inte så dumt, men jag har blivit alldeles för lat för att se nöjet med att cykla. Ond cirkel det där... Lat -> Tjock -> Latare -> Tjockare.... Sen fortsätter det så i all evighet. Blä!

En motionsform som jag faktiskt uppskattar så in i bomben är ridning, som kanske inte har gått någon förbi. Förra söndagen var det Lektionsryttarmästerskap på klubben, och tro det eller ej, men jag och mina två lagkamrater knep förstaplatsen! Är det inte fantastiskt? Vi hoppade av glädje. Inte nog med det - vi vann även pris för bästa utklädnad. Det var viserligen bara vi som var utklädda, men det kändes precis lika bra ändå. Vi var utklädda till OS-lag i blågula tröjor och med en skylt på ryggen där det stod OS Hammarslund 2016. Vi åkte hem med två blågula rosetter vardera, medalj, diplom och ett presentkort på Stablestore. Jag red Olis och han var på ett strålande humör. Lycka!

I fredags var det skolavslutning och därmed min sista dag på det bra jobbet. Det är något speciellt med skolavslutningar. En särskild känsla som man bara får den enda dagen på året. Det är ganska häftigt. Efteråt hade vi personallunch i matsalen. Mycket trevligt i och för sig, men det var det första jobb jag slutat på utan att ha blivit avtackad av rektorn. Dålig stil. Jag fick själv gå fram till henne och tacka för den här tiden. Inte ens en liten blomma fick jag. Illa! Desto trevligare bemötande har jag fått av mina kollegor och det känns bra. Det är dem jag kommer att sakna. Inte chefen.

Vad gäller Eskil och Alice så växer och frodas de. De har gått över till vuxenfoder nu, och det verkar funka bra. De äter Royal Canins Indoor Long Hair som ska göra det enklare för pälsen de sväljer att passera systemet. Det kan nog behövas. De har nämligen kommit in i någon smekmånad nu därde först sitter och slickar varandra i ansiktet varefter Eskil nästintill förgriper sig på Alice, som inte verkar ha några större invändningar. Matte har. Vet inte om de har lyckat få till det än, men det låter otäckt och ser otäckt ut. Resultatet är gula pälstussar över hela lägenheten som Eskil bitit av. Fräscht!

Nu ska jag se om jag kan knåpa ihop någon middag till mig. Bjuder på lite bilder från mästerskapet...

100605

Sitter och gör... ja ingenting egentligen. Om en timme ska vi på 80-årsfest i skogarna utanför Hässleholm. Det ska bli trevligt. Jag har stora förväntningar. Fast visst brukar det bli som allra roligast när man inte har några förväntningar alls? Jag tror ändå att det här blir grejt. Det är min mamms kusin Gunnar, från skånesläkten, som fyller 80, och det ska firas med pompa och ståt. Det brukar alltid bli lyckade tillställningar när den delen av släkten samlas. Great minds think alike.

Imorgon är de lektionsryttarmästerskap på klubben. Det ska också bli superkul. Vi ska tävla i lag, och i mitt lag är det jag och två av mina ridkompisar. Första delmomentet är en poänghoppning och andra delmomentet är en working equitation. Jag ska rida Olis som är min favvis just nu. Hoppas det går bra.

Nu är det dags för stajling, annars blir jag nog sen helt plötsligt. Det vore ju inte bra.

Hej på er!

100603

Oj, nu är det nästan en hel månad sen jag bloggade sist. Tiden går fort minsann. Fast jag har väl inte haft något som varit värt att skriva om. Vet knappt ens om det är någon som läser här.

Jaja, sambon sitter bredvid och väntar med den stora Pärmen. Pärmen och jag är inte kompisar. Jag skulle till och med vilja ta det så långt att jag säger att jag rentav föraktar Pärmen. Pärmen innehåller räkningar. Hade Pärmen varit full av lönebesked hade kanske relationen varit annorlunda. Nu är det dags att skrapa rent kontot från de sista korvörena och betala priset för vår livsföring. Om det är så här dyrt att leva asketiskt vill jag inte veta vad det kostar att leva i lyx. Man kanske ska skaffa en man till? En välbetald i så fall.

Alice har också gjort Eskil sällskap på andra sidan 1-årsgränsen. Den 28 maj firade hon med att fånga en ond hårsnodd. I Alice värld håller hårsnoddarna på att ta över världen, men hon är dem på spåren och gör vad hon kan för att ta ut dem, en efter en.

Nu väntar massor av kalas. På lördag ska vi på 80-årsfest och skulle egentligen även ha varit på kalas hos syster med son. På tisdag ska jag till Lina och grilla. Det ska bli trevligt. De har äntligen fått köpa loss sitt hus, och det ska väl också firas. På söndag ska jag tävla. Det ska bli kul.

Nu väntar allvaret. Suck...

100504

Är hemma igen sen snart en vecka tillbaka, men har knappt inte kommit åt datorn. Sambon är mitt uppe i slutfasen på sitt examensarbete, så han häckar vid datorn varje vaken minut. jag fick till och med boka tid idag, tisdag 18.30. Fast det är ju bra att han är ambitiös. Jag hade inte haft den självdisciplinen han har. Det är imponerande.

Vad gjorde vi då de sista dagarna på Kreta? Vi skulle ju ha kört vespa i två dagar, men eftersom de grekiska gudarna hade beslutat att det skulle blåsa kuling på tisdagen uppgraderade vi till en större blå fara än den förra, en Toyota. I vår förvånansvärt bekväma småbil trotsade vi så väder och vind och begav oss mot norra kusten och staden Sitia där det var frukt-, fisk- och grönsaksmarknad. det hade vi åtminstone läst att det skulle vara. Vi hittade inte den. Sen sprang vi av en slump på göteborgarna som också var på tur, och det visade sig att vi visst hade hittat den. Den var bara så liten att vi hade tolkat den som några öppna butiker. Kul.

Efter besöket i Sitia körde vi österut till dadelpalmsstranden Vai. Europas enda dadelpalmsskog ligger på Kreta, och det precis vid en strand. Så passande. När vi kom fram sprack det upp och blev kanonväder så vi passade på att njuta av solen ett par timmar. Ljuvligt. Eftersom jag hade bränt mig på smalbenen dagen innan var det smått smärtsamt, men det gick att ordna.

Sista dagen passade vi på att slappa riktigt orentligt. Lunchbuffé på hotellet, poolhäng och middag på rummet. Lugnt och relaxat. Sedan bar det hemåt i torsdags, den här gången utan några missöden.

Imorgon ska jag till Ynde för att passa hundvalpar. Det ska bli så mysigt så!

100426

Idag har solen varit frame, och det med besked. Det skulle bli regn idag, men det har vi inte sett något av. Istället är det en snyggt kräftröd brud, med hennes lätt solförstärkte man som ska bege sig ut på middag strax. Det stället vi hade planer på hade inte öppnat för säsongen, så vi ska leta upp något annat.

Vi har nämligen varit på tur idag på vår fina, blåa vespa som är vår i två dagar. Idag blev det först en tur till ett ställe som heter Dragons cave, som är en taverna några kilometer österut. Det var ett superhärligt ställe, och vi mumsade greksallad och tzatziki som aldrig förr. Lite senare var vi tillbaka och köpte hemlagad(?) olivolja, eller hur man nu säger, och egenproducerad honung. De odlade en massa saker, och födde till och med upp lammen de serverade. Snacka om närproducerat.

Efter lunchen där for vi vidare med Blåa faran mot staden Ierapetra, som ligger ca 3 mil västerut, tror vi. Det går inte riktigt att lita på vägskyltarna här. På vägen dit stannade vi i alla fall på en jättemysig stenstrand en timme eller så. Vattnet var alldeles turkosblått och det fanns inga skrikiga poolungar i närheten. Underbart! Efter att ha hämtat kraft i havet drog vi så vidare. Det var min tur att manövrera vår åttiokubikare. In i staden for vi, trångt var det och med massor av folk. Och där körde jag. Inte visste vi vart vi skulle heller. Men av någon anledning hamnade vi ändå rätt. Köpte glass och gick och strosade i de gamla kvarteren. Mysigt. Tog även ett par timmar på stadens strand, och där tog solen ut sin rätt. Den lilla lurifaxen. Först inget, sen inget, sen massor.

Nu väntar sambon i dörren, trots att det var jag som var klar först och började skriva medan jag väntade på honom. Det är inte rättvist. Nu släckte han lyset, så nu går jag.

Hej på er!

100424

Vi är på Kreta, och det efter många omständigheter. Det var ju inte så att vi visste om vi skulle komma hit många minuter innan planet lyfte.

Hela förmiddagen svävade vi i ovisshet, för att uttrycka det dramatiskt. Mamma kom i alla fall och hämtade oss och vi stack till Ko-San och åt lunch innan det bar iväg till Malmö. Flighten hade tidigarelagts med nästan en timme, från 17.10 till 16.15, så incheckningen skulle starta redan 14.15. När klockan var drygt halv tre hade det fortfarande inte kommit någon incheckningspersonal. Däremot kom det en högtalarröst som meddelade att luftrummet över Malmö skulle stänga klockan 15, och att vi skulle vänta på vidare besked om eventuell senareläggning av flighten. Sen skulle vi checka in väskorna. En halv minut senare skulle vin inte checka in väskorna längre, utan bussas till Köpenhamn där luftrummet fortfarande var öppet.

Sagt och gjort. Med två kanelbullar i näven från 7eleven, blev vi placerade på en buss till Danmark, fortfarande inte säkra på om det skulle bli någon resa eller inte. Det blev det. Med andan i halsen hamnade vi tillsammans med Göteborgarna, och efter en hel evighet taxade vi äntligen ut, och lyfte. Kreta nästa. När vi landade var klockan över 22, och det var beckmörkt ute. Därefter väntade två och en halv timmes mysig bussresa till hotellet…

Sista timmen på bussen kröp det i hela kroppen på mig. Panik! Släpp ut mig!! Till slut blev vi äntligen avdumpade på jättekomplexet Sunwing Resort i Makrigialos, 01.30. Vilken lättnad. Vi letade upp rummet och stupade i säng. Snacka om att vi sov som stockar.

Dagen efter gick vi på upptäcktsfärd i byn. Det visade sig att det inte fanns särskilt mycket att upptäcka. Makrigialos är ett ganska bortglömt ställe, även om det har sina ljuspunkter. Med andra ord passade det oss perfekt denna veckan. Efter en lunch vid stranden, bestående av greksallad och lammkotletter, landade vi vid poolen. Så skönt. På kvällen gick vi till en restaurang tvärs över gatan, Zorbas, och avnjöt en Moussaka innan vi hamnade i hotellbaren där det var familjeshow. Stötte på en och annan göteborgsprofil också som avslöjade att han minsann inte hade lagt sig när de andra i hans resesällskap hade tagit en powernap på eftermiddag – nej, det gäller att hålla festen igång. Vilken kille!

Idag har vi tagit sovmorgon och hängt vid poolen när solen har visat sig. Tyvärr är inte det hela tiden. Rackarns sol. Nu ska vi ner till hamnen och äta middag, sen får vi väl se vad Makrigialos har att erbjuda två stackars turister.

Come on – bring us what you’ve got!

100422

VI SKA TILL KRETA!! Om tio minuter sticker vi härifrån denna, förvisso soliga, men ack så omotiverande plats på jorden. Trots alla turer fram och tillbaka blev det alltså av. Härliga, ljuvliga resa. HURRA!

Makrigialos nästa! Eyjafjallajökull - Inte var det din förtjänst i alla fall. Ödet - Tack som fan!

100420

Jag är mer än lovligt bitter. Framför mig ser jag hela Kretaresan gå upp i rök, bokstavligt talat, och det finns inte ett piss jag kan göra åt det. Inte nog med det. Här hemma snöar det nu! Det är så man vill kräka. Istället för bikini, paraplydrinkar och greksallad i solskenet, väntar nu termobyxor, barnskrik och väckarklocka. Fy fan vilket nerköp.

Vi har visserligen inte fått besked ännu om det blir något av resan, men det ser mörkt ut. Vuklanåbäket har ju börjat spotta ut aska igen, och alla flighter är inställda under morgondagen. Just nu visar de på nyheterna hur den bistra verkligheten ser ut. Dessutom har vulkanen inte ens något snyggt namn. Eyjafjallajökull - vad fan är det!? Thebigholidaywrecker hade varit mer passande.

Blir det ingen resa till Kreta blir det förhoppningsvis ett par hotellnätter i Malmö istället. Jag måste härifrån. Nu.

Eyjafjallajökull - jag har en nagel i ögat till dig, och Ödet - jag hoppas att det här är välmotiverat och att stora belöningar väntar framöver.

Bara så ni vet.

100417

Sitter i Helsingborg hemma hos Jossa och myser. Det är tea-time strax, och John Mayer strömmar ur högtalarna. Det är bra. Jag är sjukt trött, så lite te kan nog bringa ordning på grejerna. Jag åkte hit redan igår, sen blev det en kväll på stan. Det är synd att man gör det här så sällan, för det är så sjukt trevligt. Vi käkade middag på Bishop's och fortsatt med drinkar på en liten pubrunda. Som avslutning blev det en flaska skumpa i vardagsrummet. Vardagslyx.

Har även passat på att shoppa lite. Man får ju ta de tillfällen som finns vid besök i metropoler likt denna. En ny bikini blev det. En superfin a la 60-tal. Svart, och välpassande, till skillnad för alla de andra dammsamlarna som ligger i garderoben. Nu ska jag vara snyggast på Kreta. Det vill säga om vi nu kommer till Kreta. Än så länge är alla flyg inställda på grund av den där rackarns vulkanen. Vi åker ju inte förrän på torsdag, så förhoppningsvis har det försvunnit tills dess. Jag håller tummarna.

100407

Nu är det bara två veckor kvar till Kreta. Två veckor och en dag för att vara exakt. Det ska bli helt galet skönt. Vad jag kan se nu i väderprognoserna så ligger temperaturen på drygt 20 grader framöver. Det är najs. Synd att inte bikinin passar. Äh, jag hittar nog något tält att klä mig i.

Jag fick förresten veta att när det kommer till att laga sill är jag helt okunnig. Jag skulle briljera, och berättade för mamma att hon minsann kan vara stolt över att hon har en sillstekande dotter. Husmanskost, tacka ja. Det visade sig att jag hade brutit mot alla sillstekarregler som finns, vilka framgick som ganska många. Visste ni att man inte får steka en sill på "magen" - det vill säga insidan. Inte heller får man panera den i skorpmjöl, nejdå, rågmjöl ska det vara. Dessutom hade jag begått kardinalsynden att doppa den i ägg! Shit pomfritt! Ägg är ju för flundror, och får endast användas efter ett dopp i vetemjölsbingen. Så nu vet ni det.

Det bästa av allt var att mina sillar var ruskigt goda! De serverades med pressad potatis och lingonsylt. Sådetså!

100405

Annandag påsk, och ledig dag. Den här påsken har varit helt otrolig. Inte för att jag brukar fira påsk på något sätt, förutom med påskmust som är världens näst bästa uppfinning - strax efter julmusten. Inte har heller årets påsk inneburit några extravaganta utsvävningar. Däremot känner jag mig utvilad, och det är underbart. Jag tror att det till viss del har med nya jobbet att göra, men det är en helt fantastisk känsla.

Vad har jag gjort under de här dagarna då? Inte så mycket egentligen. I torsdags var jag på party tillsammans med Karin, som jag också ska träffa om en stund. Har inte sett henne sen vi var i Stockholm i höstas. I fredags var Fredrik här och hälsade på och vi tog en fika på stan. I lördags var vi i Ynde och träffade Jossa, och igår var det middag hos mamsen. Däremellan har jag vilat, läst, kollat tv, städat, planterat fröer, lekt med kisarna och lite annat smått och gott. Relaxing.

Imorgon väntar jobbet igen. Det ska faktiskt bli trevligt. Det var längesen jag kände så inför jobbet. Najs.

Det här har nog blivit historiens absolut tristaste inlägg. Det bjuder jag på. Adios!