090513

Idag har varit en lååång dag på jobbet. Det visade sig att 9 timmar känns som 43 när man är tvärförkyld. Jag har dessutom konstaterat att snor är min förbannelse. Hela mitt huvud är fyllt av det och det är inte najs. Jag kan inte tänka en enda tanke klart, för helt plötsligt fastnar den i allt snor och kletar in sig. Ja, visst är det äckligt!? Usch och fy! Allt jag äter smakar som en blandning av snor och nässpray och nu är jag trött på det.

Konserten igår gick bra trots att jag låter som om någon har sågat mig i halsen med motorsåg. Föräldrar måste vara världens mest tacksamma publik. Fast barnen var superduktiga och så stolta efteråt att det var en fröjd att se. Roligt. Imorgon är det förskolans dag, och på vår förskola ska vi fira det genom att anordna en springtävling tillsammans med inbjudna barn. Allt som allt blir det ungefär 180 vandaler i åldrarna 1-6 år. Intressant...

Vad gäller kisen är Sixten och Felix inte längre aktuella som namn. Just nu famlar vi i blindo. Findus är det enda som är kvar från listan, men vi får väl se. Det kanske ger sig när lillen väl flyttar in. Nu är det bara drygt tre veckor kvar. Vi kollar försäkringar, ritningar på klätterställningar och annat viktigt. Det är mycket som ska förberedas i detta livsfarliga, osäkrade hem.

När det kommer till kamera har vi nog bestämt oss för en Nikon D90. Den är lite dyr, men vi tror definitivt inte att vi blir besvikna på den och det känns viktigt.

Nu ska jag och mitt snor gå och lägga oss. En ryggmassage väntar. Jag har världens bästa sambo!

Godnatt!