090515

Fatta att vi redan är i mitten av maj. Vart tar tiden vägen egentligen? Snart är det sommar och med den en massa ledighet. För första gången sedan sedan gymnasiet ska jag vara ledig hela långa sommaren. Då kallades det sommarlov, nu kallas det arbetslöshet. Det lät lyxigare förr, men är förmodligen mer välbehövt nu. Inte arbetslösheten, men ledigheten.

Igår firade vi som sagt förskolans dag på jobbet. Vilket jippo! När kollegorna anlände (jag hade öppnat) fick jag reda på att "du ska vara Herr Nilsson, för du sitter ju i kulturgruppen". Jag blev helglad - ända tills jag såg vad jag skulle ha på mig. Vinterkläder, minst sagt. Det var bara att klä på sig den typ yllemundering, bestående av byxor, tröja, virkad gul väst och mössa att knyta under hakan, som skulle få mig att likna Herr Nilsson. När jag hade krängt på allt var jag genomsvett, men skam den som ger sig. Att spela allan och apa mig är det jag gör bäst, så jag fick en banan av städerskan och sen bar det ut på gården, självklart barfota, för vilka apor har skor? Jag var en mycket busig apa som hoppade runt, balanserade, klättrade och gjorde fåniga rörelser och var allmänt olydig. Även om barnen tyckte det var superlajbans så var jag nog den som hade allra roligast. Det är så lite som krävs, men nog har man världens bästa jobb...

Förberedelserna för ett liv med katt (Torsten?) går framåt. Idag anlände en knallrosa transportbur tillsammans med min syster och systerdotter. Den sistnämnda behövde hjälp med matte B och då fick moster rycka in. Tur att man kan vara bra till något. Hon går handels, och ska börja sista året efter sommaren. Då ska hon jobba på H&M två dagar i veckan hela året, och eventuellt kommer hon att spendera lite nätter här. Mycket trevligt. Det är ju trots allt betydligt färre år mellan mig och henne, 9, än mellan mig och min syster, 16.

Denna helgen blir det mycket hästar för mig. Hade hopplektion igår och det var katastrof. För det första skrittade vi i stort sett hela lektionen förutom kanske 20 minuter. Dessutom gick det inte särskilt bra den enda runda man fick hoppa. Till på det avslutade jag passet med att skengaloppera runt i ridhuset utan att få stopp på hästen. Sådär nöjd efteråt... Idag gick det dock bättre. Hade privatlektion helt ensam. Vilken lyx! Red dressyr och fick verkligen tid att träna på det jag tycker är svårt, samtidigt som jag hade granskande ögon bara på mig en hel timme. Slitigt, men ack så nyttigt och lärorikt. Nästa lektion är imorgon, även den dressyr, och på söndag är det tävling och då ska jag jobba. Det är faktiskt Pia som ska döma och det är kul tycker jag. Jan Brink och Mina Telde är anmälda så jag tror att det kommer massor av folk. Det återstår att se.

Ikväll är det slapping inplanerat. Just nu hänger jag med Elvis, den gamle liraren. Jag hade gett mycket för att på 60-talet, i rosaprickig klänning fåt stå och tråna och tycka att det var jordens sexigaste man och historiens fräckaste musik, och att sen dansa till tonerna av rock&roll hela natten - eller åtminstone till midnatt när mamma väntade hemma med nybakade kanelbullar och varm mjölk. Ah...