090521

Idag har jag, lisksom större delen av landet, varit ledig, vilket har varit ljuvligt! Min lediga dag har jag spenderat på Sommarlust där det varit öppet hus för handikappade (får man säga handikappad fortfarande, eller finns det ett annat ord numera?) idag. Vi stod som representanter från ridsporten och hade två ponnyer med oss. Det var hur mysigt som helst. Solen sken och hästarna var superduktiga. Trots att de körde gocart precis intill oss gick de helt lugnt utan att så mycket som vifta på ett öra. Det kan man kalla bra PR.

Efter en tupplur på soffan gick jag och hämtade rabarber hos klubbens ordförande. Det föll sig så lägligt att hans trädgård svämmade över av rabarber samtidigt som jag blivit beordrad att laga rabarberpaj till helgens släktträff på Bäckaskogs slott. Perfekt. Svensson i mig sa ändå ifrån om att det är inte rätt att gå lös på någons rabarberland med kökskniv utan att betala för sig eller på annat sätt arbeta av skulden, men det ville de inte veta av. Det var bara att tacka och bocka, så än en gång - Tack snälla!

Bild från folkbladet.nu

Nu sitter jag och fördriver tiden med att göra ingenting alls. Det är en konst i sig som jag verkligen förfinat om jag får säga det själv. Jag borde vika tvätt, men det är inte lika roligt.

Imorgon väntar arbetet igen. Då ska vi åka till Skånes Djurpark med de fem barn som inte är lediga. Tre personal och fem barn. Helt otroligt lyxigt.

090519

Jag längtar så mycket efter lillkisen. Just nu är det med skräckblandad förtjusning jag ser framemot det, för jag har gått och inbillat mig att det är en helt osocial katt som kommer att flytta in här och att han inte kommer att älska mig. Jag är störd, jag vet. Idag har vi i alla fall köpt foder, så nu har han något att äta. Det blev torrfoder från Royal Canin, Kitten. Dyrt, men förhoppningsvis bra. Vi fick också en provlåda med kattströ. Hittade en toalett som vi tror blir bra. Den var täckt, men gick att öppna upp bra när man ska städa den. Det var luktfilter och så i den också, och det vill vi ju ha. Den ska vi köpa när den kommit hem i svart.

Tillsammans med fodret fick vi också en film om katter som vi har tittat på idag. Ingen kan säga att vi inte förbereder oss in i minsta detalj.

Ikväll är det Despan och sambon är för en gångs skull hemma, även om han är som en zombie. Man kan ju inte få allt...

090517

Idag är det Norges nationaldag, suttende mai. Det är alltid kul. Norrmän i sig är faktiskt ganska roligt. Norrmannen som humoristisk företeelse är underskattad. Hurra för Norge!

Just nu är jag, som allt som oftast numera, fruktansvärt uttråkad. Sambon är som vanligt upptagen med något. Idag var det taket på stugan. Mitt nyfunna singelliv brukar te sig såhär: kolla efter mat i kylen som aldrig finns där, titta på dåliga tv-program, surfa på nätet med dåliga tv-program i bakgrunden, ringa sambon och fråga när han kommer hem så det tar ännu längre tid. Jag är ingen bra flickvän. Ännu sämre är jag när han väl kommer hem och jag liksom vill ta igen alla missade timmar och han bara vill vara ifred och sova. Då är jag verkligen ingen bra flickvän. Men jag vill ju inte vara ensam. Det är sååå trååååkigt!

De flesta av dagens singeltimmar har jag i alla fall slagit ihjäl i stallet. Vi hade som sagt tävling idag och både Jan Brink och Minna Telde var där. Vilka fantastiska hästar, och vilka fantastiska ryttare. De hade nog kunnat rida vilket program som helst på en trähäst och ändå lyckas med sånt som en annan knappt vågar drömma om. Jag blir så imponerad av drivna, duktiga människor. Dessutom var de mycket trevliga, båda två.

Nu ska jag zappa och kolla om någon har fyllt på i kylen medan jag suttit här. Jag inser redan nu att besvikelsen kommer att vara ett faktum.

090516

Idag har jag faktiskt varit lite duktig. Redan igår kväll skurade och skrubbade jag hela transportburen och den blev jättefin. Idag åkte jag in till stan efter ridningen och köpte tyg. När jag kom hem sydde jag en dyna så det blir lite mjukare och mysigare att åka bil. Passade också på att köpa tre leksaker och en snuttis till lillkisen (Eskil?) i stan. Snuttisen, eller diinglis som den visst hette, har jag tänkt ska få lukta lite av mamsen och syskonen så han inte behöver sakna dem så mycket.

Idag märktes det verkligen att jag inte tillhör Mammorna. Letade i alla affärer efter just den här sortens gosegrejer - Mammor vet instinktivt vart de finns. När jag berättade att den skulle vara till en kattunge fick jag världens konstigaste blickar och det syntes tydligt vad de tänkte. Till slut var det i alla fall en familj som förbarmade sig över mig och invigde mig i hemligheten. Än mer pinsamt blev det när de skulle förklara vart det låg och bara använde typiska barnfamiljsställen som referenser. Jag fattade ingenting. När de berättade vilken närmsta puben var visste jag precis. Tragiskt.

Lite fina inköp blev det alltså, och madrassen har jag sytt på mammas gamla Husqvarna från 1960. Det är väl återvinning om nåt?

090515

Fatta att vi redan är i mitten av maj. Vart tar tiden vägen egentligen? Snart är det sommar och med den en massa ledighet. För första gången sedan sedan gymnasiet ska jag vara ledig hela långa sommaren. Då kallades det sommarlov, nu kallas det arbetslöshet. Det lät lyxigare förr, men är förmodligen mer välbehövt nu. Inte arbetslösheten, men ledigheten.

Igår firade vi som sagt förskolans dag på jobbet. Vilket jippo! När kollegorna anlände (jag hade öppnat) fick jag reda på att "du ska vara Herr Nilsson, för du sitter ju i kulturgruppen". Jag blev helglad - ända tills jag såg vad jag skulle ha på mig. Vinterkläder, minst sagt. Det var bara att klä på sig den typ yllemundering, bestående av byxor, tröja, virkad gul väst och mössa att knyta under hakan, som skulle få mig att likna Herr Nilsson. När jag hade krängt på allt var jag genomsvett, men skam den som ger sig. Att spela allan och apa mig är det jag gör bäst, så jag fick en banan av städerskan och sen bar det ut på gården, självklart barfota, för vilka apor har skor? Jag var en mycket busig apa som hoppade runt, balanserade, klättrade och gjorde fåniga rörelser och var allmänt olydig. Även om barnen tyckte det var superlajbans så var jag nog den som hade allra roligast. Det är så lite som krävs, men nog har man världens bästa jobb...

Förberedelserna för ett liv med katt (Torsten?) går framåt. Idag anlände en knallrosa transportbur tillsammans med min syster och systerdotter. Den sistnämnda behövde hjälp med matte B och då fick moster rycka in. Tur att man kan vara bra till något. Hon går handels, och ska börja sista året efter sommaren. Då ska hon jobba på H&M två dagar i veckan hela året, och eventuellt kommer hon att spendera lite nätter här. Mycket trevligt. Det är ju trots allt betydligt färre år mellan mig och henne, 9, än mellan mig och min syster, 16.

Denna helgen blir det mycket hästar för mig. Hade hopplektion igår och det var katastrof. För det första skrittade vi i stort sett hela lektionen förutom kanske 20 minuter. Dessutom gick det inte särskilt bra den enda runda man fick hoppa. Till på det avslutade jag passet med att skengaloppera runt i ridhuset utan att få stopp på hästen. Sådär nöjd efteråt... Idag gick det dock bättre. Hade privatlektion helt ensam. Vilken lyx! Red dressyr och fick verkligen tid att träna på det jag tycker är svårt, samtidigt som jag hade granskande ögon bara på mig en hel timme. Slitigt, men ack så nyttigt och lärorikt. Nästa lektion är imorgon, även den dressyr, och på söndag är det tävling och då ska jag jobba. Det är faktiskt Pia som ska döma och det är kul tycker jag. Jan Brink och Mina Telde är anmälda så jag tror att det kommer massor av folk. Det återstår att se.

Ikväll är det slapping inplanerat. Just nu hänger jag med Elvis, den gamle liraren. Jag hade gett mycket för att på 60-talet, i rosaprickig klänning fåt stå och tråna och tycka att det var jordens sexigaste man och historiens fräckaste musik, och att sen dansa till tonerna av rock&roll hela natten - eller åtminstone till midnatt när mamma väntade hemma med nybakade kanelbullar och varm mjölk. Ah...

090513

Idag har varit en lååång dag på jobbet. Det visade sig att 9 timmar känns som 43 när man är tvärförkyld. Jag har dessutom konstaterat att snor är min förbannelse. Hela mitt huvud är fyllt av det och det är inte najs. Jag kan inte tänka en enda tanke klart, för helt plötsligt fastnar den i allt snor och kletar in sig. Ja, visst är det äckligt!? Usch och fy! Allt jag äter smakar som en blandning av snor och nässpray och nu är jag trött på det.

Konserten igår gick bra trots att jag låter som om någon har sågat mig i halsen med motorsåg. Föräldrar måste vara världens mest tacksamma publik. Fast barnen var superduktiga och så stolta efteråt att det var en fröjd att se. Roligt. Imorgon är det förskolans dag, och på vår förskola ska vi fira det genom att anordna en springtävling tillsammans med inbjudna barn. Allt som allt blir det ungefär 180 vandaler i åldrarna 1-6 år. Intressant...

Vad gäller kisen är Sixten och Felix inte längre aktuella som namn. Just nu famlar vi i blindo. Findus är det enda som är kvar från listan, men vi får väl se. Det kanske ger sig när lillen väl flyttar in. Nu är det bara drygt tre veckor kvar. Vi kollar försäkringar, ritningar på klätterställningar och annat viktigt. Det är mycket som ska förberedas i detta livsfarliga, osäkrade hem.

När det kommer till kamera har vi nog bestämt oss för en Nikon D90. Den är lite dyr, men vi tror definitivt inte att vi blir besvikna på den och det känns viktigt.

Nu ska jag och mitt snor gå och lägga oss. En ryggmassage väntar. Jag har världens bästa sambo!

Godnatt!

090511

Jag har ont i halsen och bröstet och hostar. Inte kul alls! Det är så typiskt, eftersom vi ska ha föräldramöte imorgon, och jag är den som står för den musikaliska delen på jobbet. Vad tror ni vi ska ha då!? Jo, konsert. Jag försökte mig på att sjunga i badrummet i morse. Det lät som om jag hade varit på hårdrockskonsert hela natten. Fast det hade jag kanske också. När jag vaknade var ena halvan av sängen tom. Sambon hade flytt in till soffan i vardagsrummet. När jag snällt undrade varför, fick jag svaret att jag hade legat och mumlat och typ sjungt i sömnen och efter en halvtimme hade han tröttnat. Det man inte vet lider man inte av. Så mycket i alla fall.

Idag har vi varit och tittat på systemkamera igen. Min Ixus ha ju döden dött och om vi nu ska få lilleman i huset vill vi ju kunna föreviga detta. För den som inte visste det kan jag berätta att det finns en djungel av systemkameror där ute. Några billigare och några dyrare. Vilken vi ska satsa på har vi ännu inte en aning om, men i nuläget tittar vi läte närmre på två kameror från Nikon - D60 och D90, och en kamera från Olympus, E-520. Är det något som är bra med huset är det något som är sämre med objektiven, och är allt bra kostar den multum. Funderingarna går vidare.

Vi funderar också på namn fortfarande. Sixten är still going strong, men även Felix och Findus är på tapeten. Som sagt, finns det andra förslag är det bara att höra av sig. Vi lyssnar och tar emot.

Sambon har tvingat mig att diska idag, så jag måste väl göra det - trots att jag har ont i halsen och det är vääääldigt synd om mig. Ikväll ska jag på pilates med arbetskamraterna. Det ska bli trevligt. Får bättra på nagellacket på tårna innan dess, det är ju ett barfotapass. Ibland önskar man att man var kille...

090510

Jag vill härmed välkomna den nyaste medlemmen i familjen Olsson - Sixten! Sixten är en mycket rar liten kille som kommer att flytta in hos oss om fyra veckor. Oj, vad jag längtar!

När vi kom till Marieholm idag för att titta på de fem kattsyskonen fick vi beskedet att endast en fanns kvar, vilken var det nu vi hade varit intresserad av? Någon av de grårandiga, svarade jag. Tur för oss det. De röda och en av de grå var redan tingade, men eftersom vi faktiskt hade gjort oss besväret att köra dit, vilket uppenbarligen flertalet inte gör när de skaffar katt (sjukt!!), fick vi äran att välja. Sixtens brorsa var ungefär lika tam som Emil i Lönneberga, men denna lilla krabat tog sig rakt in i våra hjärtan. Visst ser han ut som en Sixten!? Är det någon som har ett annat namnförslag får ni höra av er. Det är ju ingen ko på isen.

På väg hem stannade vi i Eslöv och firade med en middag. Det blev ryggbiff med kantarellsås och potatisgratäng, tobleronepannacotta till efterrätt. Mums!

Nu är det bara en dag kvar på helgen för mig. Imorgon är min lediga måndag. Det är vardagslyx!

090510

Har fortfarande inte fått svar på de andra små kisarna, men ikväll ska vi åka och titta på de här sötnosarna i Eslöv. Lite besviken är jag, men varför stressa? När det väl är dags vill jag vara helt säker på att det är rätt katt för oss. Den ska ju vara med oss en väldigt lång tid. 15-20 år om vi har tur.

Idag är sambon och jobbar vid stugan igen. Mina svärföräldrar har ju köpt en tomt och två stugor som de ska montera ihop där uppe. Det grävs, snickras och grejas dygnet runt enligt mig. Jag ser fram emot tapetseringen, men det dröjer väl åtminstone ett år tills dess, om det nu räcker. Nu ska jag försöka tvinga hem honom så fort som möjligt så vi kan komma iväg.

Kanske, kanske har vi en liten kise som flyttar in hos oss den 9 juni...

090509

Jag är kär! Jag och sambon har en längre tid diskuterat att skaffa katt, och idag hittade jag en älskling i Helsingborg. Jag mailade direkt och hoppas att få svar snart. I så fall har jag en bebis här den 20/5. Jag är helt darrig! Tänk, en ullig, gosig katt som klöser på mattan och kissar i soffan. Vilket drömliv... Här är de små liven som kanske ska bli kristianstadsbor. Åtminstne en av dem.

I måndags gjorde jag någonting som jag själv tycker är fantastiskt. Jag sprang tillsammans med sex kollegor Vårruset i Malmö. För någon som aldrig har sprungit i hela sitt liv, det vill säga undertecknad, tycker jag det är strongt gjort att klara ett femkilometerslopp. Det blev lite masspsykos när så många människor samlas på samma ställe för att göra samma sak och det peppar en. Jag gick sammanlagt kanske 500 m, resten sprang jag. Green Day i öronen gjorde sitt till. Har sällan varit så stolt över något tidigare, och jag kände vekligen att jag förtjänat min medalj, sen spelade det ingen som helst roll att alla de andra 10 000 också fick. Min var nog den finaste ändå...

090502

Jag är på fest och anses vara osocial. Det skiter jag i! Haha. Tur att man är snygg! =)

Idag har varit en härlig dag, så även gårdagen, men den kommer jag att redogöra för imorgon. Kanske. Jag inledde morgonen med att sluka ett äpple innan jag for till stallet för en ridlektion. Hoppning stod på schemat, och jag fick en häst jag aldrig ridit förut. "Han hoppar stort" var enda instruktion jag fick, och det var väl en sanning med modifikation. Om de hade sagt att han hoppar över mindre imaginära hus hade de varit närmre sanningen. De första hindren var nära katastrof, men jag satt kvar. Problemet var nämligen att han hoppade så mycket med ryggen att han liksom puttade rumpan ur sadeln på mig varje gång. Efter några skutt gjorde jag faktiskt ett riktigt bra sista hopp, och jag har sällan varit så stolt. Lycka är att utvecklas.

Efter ridningen tog jag en snabbdusch och sen cyklade vi in till Tivoliparken där vi inmundigade en sallad i solskenet. Härligt, men lite för blåsigt för vår smak. Vi körde hem igen och jag piffade till mig. Skura flabben, anlägga krigsmålning och tvätta mellan tårna - sen är man redo för en kväll på stan. Efter ännu en vända i parken och sedan middag på en grekisk restaurang i stan sitter jag nu hemma hos Jeppe och spritar. Vardagslyx.

Detta är min kära Nymöllakollega Ebbe med fruga. Nej, han härmar inte Dracula - hen ser bra dum ut... Hihi...

090430

Valborgsmässoafton

Sooommar, sommar och sol... Ja, visst känns det så? Åtminstone på min rygg. Den har en ny, snygg, röd design. Idag hade jag lyxen att sluta jobba redan klockan elva, och efter ett möte med kommunen var jag fri som en fågel från klockan tolv. Efter ett snabbt telefonsamtal till sambon bestämde vi lunchdejt i tivoliparken, och medan han forslade sig dit handlade jag sallader. Åt världens godaste kycklingsallad från Bunna. Oj, vad gott det var.

Han kunde tyvärr inte njuta av samma frihet som jag, så vi sa hejdå och sen bredde jag ut mig. Lurar i öronen och sen sov jag gott. Hoppas jag inte snarkade för jag var ganska täppt i näsan. Haha. En och en halv timme låg jag och slöade innan han kom tillbaka för att servera glass. Lyxigt värre. Efter fyra timmar i parken var det dags att köra hem för en liten tupplur. Dubbelt upp idag alltså.

Kvällen har firats nästan traditionsenligt. Jag brukar alltid sjunga tillsammans med min gamla kör på torget i Sölvesborg på valborg och så även idag. En mycket trevlig och gemytlig tillställning som brukar locka massor av folk. Skillnaden i år jämfört med alla andra år var att det var eldnngsförbud (och då eldar de ändå på en liten holme ute i vattnet i hamnen - jag menar, hur mycket brinner hav?). Inte heller blev det några fyrverkerier som det alltid brukar. Det kändes lite konstigt, men det gick ju ändå.

På hemvägen körde vi inom Maxi, mitt andra hem, och köpte grönsaker och dippa som vi nu har avnjutit framför en dokumentär om självsvältande människor med size zero-ideal. Skönt att veta att det finns ett problem man inte lider av i alla fall. Huga.

Nu väntar sängen. Natten.

090429

Jag hade glömt att jag var bjuden på middag ikväll hos min trevliga ridkamrat Abigail. Pratade med henne när jag kom hem från jobbet ca 16.55 där hon förklarade att de hade tänkt börja 17.30. De flesta arbetar på radion och har tidiga sändningar och måste därmed i säng tidigt. Så även jag, som faktiskt måste köra hemifrån redan sex imorgon.

Gissa vem som kom i tid då? 35 minuter efter avslutat samtal svepte jag in efter att ha hunnit duscha, raka och smörja benen, svida om, sminka, göra frisyr OCH köra till Konsum och köpa grädde samt en liten present till värdinnan. Are you impressed!? Lite stolt själv faktiskt.

Kvällen bjöd på fri påfyllning i vinglasen, god vegetarisk middag, efterrätt, singstar, the och mycket gott sällskap. Efter Greys anatomy rundade vi av kvällen och skildes som såta vänner. Trevligt!

Kvällen bjöd även på en överraskning som återigen visar på hur liten världen kan vara. Jag träffade en gammal bekant där. Jeppes före detta svägerska var en av Abigails vänner som nu Bary kanske ska flytta hos. Som sagt - trevligt. Mycket trevligt!

090428

Nu har jag kommit hem från jobbet. Det är alltid en tillfreds-ställande känsla när man kan säga att "nej, brudar, nu sticker jag" och sedan svischa iväg på den nya, fina, vita cykeln med ljudbok i öronen. Podipod är min bästa vän. Tyvärr har sambon fyllt den med skräpig musik så det går inte att köra på random längre. Igår lyssnade jag slut på Jane Fondas självbiografi. Det visade sig att jag hade en mycket stereotyp bild av en männsika som jag egentligen inte visste något om. Dessutom är hon typ 70 år nu. Sjukt. Den var bra, även om det var lite väl mycket politik och krigsveteraner emellanåt. Nu är det "Ut och stjäla hästar" av Per Pettersson som rullar. Den är skum, men bra än så länge. Vi får väl se hur det artar sig.

Sen var det den där cykeln. Jag har fått köpa ny cykel eftersom min gamla har blivit rånad på allt av värde. Inte så nyligen heller. Typ 2003. I vilket fall som helst skulle det kosta en smärre förmögenhet att få min gamla velociped i kördugligt skick, så istället satsade jag på en ny, även om det var ännu dyrare. Nu tillhör jag återigen de cykelburnas skara och det känns sunt.

Ikväll är jag slappesugen. Och så är det ju Despan på tv. Gött.

090427

And the inspiration is back. Idag är min lediga dag och jag har spenderat den största delen av den i sängen. Har haft en förkylning med ont i halsen på gång och min kropp brukar hantera sånt genom att gå in i zombiemode, så även den här gången. Nu känns det bättre i alla fall, även om det dåliga samvetet växt en del. Man kan ju inte sova bort en hel dag när det är 20 grader varmt ute. Det fick man lära sig som barn. Eller ja, i tonåren åtminstone.

Det har hänt massor sen jag skrev sist, framförallt har jag ju inte uppdaterat om resan. Tyvärr har min kamera döden dött så det har inte blivit så hemskt många bilder. Jar blivit lovad Jeppes bilder, men det brukar ta sin lilla tid. Blev ju även lovad australienbilderna och de togs i december 2006. Jag väntar fortfarande... ;)

Nåväl. Efter en dramatisk tågresa med strulande tåg anlände vi till våren i Österrike. Bestämde att vi skulle hyra utrustning redan första dagen så vi inte skulle behöva slösa tid från åkningen dagen efter så det gjorde vi. Eftersom vi inte haft liggvagn på vägen ner var vi supertrötta och gick och lade oss tidigt efter ett litet smakprov på alkoholen. Man måste ju kolla att den är ok.

Så bar det då upp i backen för första gången. Ja jösses säger jag bara. Förmiddagen spenderades krälandes, men efter lunch med en rejäl jägertee höll jag mig något mer upprätt. Att snön blivit betydligt blötare och dämed mer samarbetsvillig var säkundärt just då. Det blev jag varse om när jag morgonen efter, när jag fortfarande i tron att det var på grund av mig och inte ovan nämnda jägertee, inledde med en vurpa så kraftig att jag borde ha brutit något. Förutom ett skadat självförtroende fick även baken sig en del törnar. Och mer än en del om jag får säga det själv. Jag var så öm i rumpan, som också skiftade färg från naturrosa till blålila, och i handlederna att jag skrek rakt ut ibland. Jag hade inte mina starkaste ögonblick där i backen om man säger så. Nej, ihopkurad i sambons knä låg jag och grät i backen och förbannade allt vad snowboard heter. Mina kära vänner ville såklart ha en trevligare medresenär och var ivriga att vid alla möjliga tillfällen uppmärksamma mig på jägerteets fantastiska egenskaper. Och jag måste erkänna att de hade rätt, även om jag fortfarande hävdar att det är lättare att köra i en mjuk backe. Så jag lydde deras råd och fyllde på tanken och sen blev det åka av. I slutet på andra dagen var jag kung i backen. Tyckte jag.

På eftermiddagen den där andra dagen skedde dock någon form av förändring. Rädslorna släppte något och jag vågade satsa lite mer, och det hjälpte. Vi började utforska systemet mer och jag kunde till och med åka röda backar (i mjuk snö då såklart - då gör det inte så sörens ont att trilla). Därefter gick jag från klarhet till klarhet. Vissa dagar hade vi fantastisk åkning i underbara backar och andra dagar körde vi bland pucklar så stora att man fick krypa fram i snigelfart.

En dag var vi uppe på glaciären och körde på över 3250 meters höjd. Det var skitkallt, blåsigt och isigt - som en svensk skidsemester helt enkelt. Fast vilken fantastisk utsikt! Den får du inte på de svenska kullarna, och inte heller de kilomerterlånga backarna. Wow.

Sammanfattningsvis hade vi en helt underbar semester, om än något öm och blå. Det är alltid roligt att lära sig nya saker och det fick jag verkligen kämpa med här. Jag älskar att övervinna hinder, även om det kanske inte lät så alltid. Det är en fantastisk känsla när man lyckas. Och så fanns det ju jägertee, denna magiska dryck som rinner rakt ner i... benen.

Japp. Jag hyrde världens snyggaste hjälm.

Einmal Apfelstrudel und ein Jägertee, bitte!

Det finns många saker man kan göra i en gondol. Varför inte ta sig en svängom?

Här är en liten kortis med mig i backen. Det ser lite vingligt ut inser jag. Och ansiktsfärgen? Ja, vi kan väl skylla det på illamående...

Skam den som ger sig!

090403

Nu är det snart dags. Om bara ett par timmar bär det söderut. Oj, vad det ska bli härligt! För en stund sen började jag packa. Det är hr svårt som helst. Jovisst, det är en skidresa, men det är ju samtidigt 20 grader varmt sägs det. Är det vinterpackningen eller sommarstassen som ska med? Som det ser ut just nu har jag lagt mig någonstans i mitten. Raggsockar och kortkort, underställ och linne, mössa och plattång. Det blir fint det. Nu är det tvagningen kvar och ihopsamlingen av de sista attiraljerna.

Nu är vi på väg!

090329

Så var det sommartid igen. Härligt! Just nu betyder det att jag skulle ha hoppat i säng för alldeles för länge sen, men jag har inte blivit trött än. Det är väl priset man får betala, och är det allt är jag nöjd och glad ändå.

Idag har vi varit duktiga igen. Det känns så bra att kunna säga det. Efter en välförtjänt sovmorgon kollade vi på reprisen av Robinson. Igår firade vi ju Earth Hour och då var tvn, och allt annat också förresten, avstängd. Vi satt och spelade yatzi och frågespel i skenet från stearinljusen. Riktigt mysigt faktiskt. I vilket fall som helst. Efter Robinson körde vi till svärföräldrarna för att låna deras såg. Vi har köpt hyllor till vår minimala toalett för att öka förvaringsmöjligheterna, och de behövde kortas av en bit. Passade även på att hälsa på alla de söta små lammen som har kommit nu. Det var ett hiskeligt bräkande, men supersöta var de.

På väg hem körde vi inom Ekohallen där jag köpte nya gardiner till vardagsrummet. Det blev faktiskt väldigt fräscht och vårigt. Sista anhalten var Maxi där vi köpte mat till resten av veckan. Det blev inte så himla mycket för på fredag åker vi ju söderut. Passade också på att fylla på Ica-kontot med pengar inför resan. De har ju de fördelaktigaste villkoren för utlandsvistelser och det är man ju dum om man inte utnyttjar. Vuxenpoäng, jag vet.

Ikväll har vi satt upp hyllorna på toaletten och så har jag tömt den hyllan jag hade där så jag kan måla om den imorgon. Satsade på en storstädning i smyckeshärvan också. Det var nog första gången någonsin. Kastade en hel del, bland annat ett halsband med initialerna från min första pojkvän - i sjuan! PR. Då kan ni ju förstå att samlingen var gedigen. Även tre klockor fick stryka på foten, däribland den första jag fick när jag fyllde sju år, men det går ju inte att spara på allt. Nu är samlingen något mer hanterbar, om än inte överskådlig.

Ja just det, vi har ju betalt räkningar också. Det är ingen hejd på nyttigheterna här.

Imorgon är det måndag och det betyder att det är jag som öppnar på jobbet. 05.00 är det dags att masa sig upp. Usch. Fast på onsdag byter jag avdelning och därmed schema. Det blir nog bra.

Nu ska jag sova. Natten!

090327

Fredag. Löning. Shoppelishoppa. Let's Dance. Mys i soffan.

Idag har varit en ljuvlig dag. Är äntligen frisk, så idag var det bara till att gå tillbaka till jobbet. 05.00 ringde klockan med sin allra elakaste signal och man fick släpa sig upp. Slutade till lunch (skönt!) och åkte direkt in till stan för ett litet lunchäventyr. Restaurangpersonal blir alltid lite nervösa och illa till mods när man svarar att man är bara en person i sällskapet. Idag fick jag leta upp en stol själv i en knökfull lokal. Jag är inte den som är den utan jag hittade ett pensionärspar som såg städade ut och frågade om jag fick slå mig ner. Det fick jag, och tur var väl det. Det visade sig vara en sällsynt lyckosam träff. Vi diskuterade allt ifrån resor till gatubarn och jämställdheten i Sydamerika. Till slut var vi tvungna att bryta upp och då var lokalen nästan tom.

Dags för nästa uppdrag. Jag hade en sminklektion bokad på Make Up Store som jag pinnade iväg till. Ungefär en och en halv timme senare hade jag faktiskt lärt mig ett och annat knep, även om jag inte var helt överförtjust i alla produkter. I priset för lektionen ingick dock produkter för hela summan så det var bara att börja välja. Ett par skuggor, en pensel och ett klibb för ögonskugga som jag väljer att kalla den. Förmodar att det finns ett mer korrekt namn.

Tredje lyxkonsumtionen blev en ny piercingstav. En rosa faktiskt. Jättesöt.

Nästa station var Hennes där jag känner en som arbetar. Idag behövde jag hjälp och hjälp fick jag. I ett rasande tempo drog vi igenom hela butiken och letade kläder. 17 galgar med tillhörande dräkt fick följa med in i båset. Sen, i en hastighet som skulle göra Stålmannen fartblind, var det bara till att börja prova. Det gäller att passa på när man har en personal shopper till hands. Det händer inte så ofta. Lite resultat gav det i alla fall. En klänning, två toppar och en skjorta inhandlades. Äntligen säger jag bara. Jag har längtat som en tok efter att få köpa något. Har varit sååå trött på alla mina gamla kläder, som för övrigt ändå inte har passat på långe, utan sitter som korvaskinn. Nu finns det lite hopp om en smidigare påklädning om morgnarna när man har något som faktiskt lämpar sig för jobbet.

Sen höll vi kväll genom att gå till en italiensk restaurang för att äta fredagsmiddag. Gott och mysigt. Resten av kvällen har spenderats i tv-soffan med finalen av Let's Dance. Fel par vann, men vad gör väl det. Kvällen bjöd på stor underhållning och fantastisk dans.

Nu är det läggdags. Imorgon bitti väntar två ridlektioner på raken. Hujedamig. Och på bordet står en stor bukett tulpaner.

Godnatt!

090326

Ojojoj, säger jag bara. Idag är en stor dag. En av de största på länge faktiskt. Jag har sorterat papper. Yes, papper har letats upp, samlats ihop, sorterats, hålats och organierats. Arkivering har ägt rum och en rejäl rensning.

Det är inte utan att man med en tår i ögat undrar varför i hela friden man inte har gjort det här tidigare. Otaliga register vittnar om en ambition som tyvärr inte har lett någonvart. Nu är det gjort. Till storsta delen i alla fall. Jag har någon kasse kvar att tömma. Pinsamt, men nu är det sagt. Mitt tidigare högsystem har förpassats in i garderoben av sambon till ett liv i skam.

Tro nu inte att jag är helt och hållet en slacker. Jag kan jag också, men tyvärr är viljan större än drivkraften. Eller oviljan. Innan australienresan hade jag faktiskt koll på grejerna. Då fanns det inte plats för lathet. På 27,8 kvadrat blir man tvingad in i ett organisatoriskt leverne. Då gick mitt system ut på att jag samlade papprena i en hög som jag ungefär en gång om året satte in i pärm. Det kanske inte var ett lysade system, men det var mitt och det fungerade. Nu är vi två och har dubbelt så mycket plats. Och dubbelt så mycket papper.

Det är en stor lättnad att kunna säga att "jamen älskling, den räkningen har jag satt bakom flik 4 i pärmen. Har du inte kollat där?" I rena euforin ringde jag till min bankman också. Nu är det dags att styra upp ett sparande, eller åtminstone ett pensionssparande. Insikten kom när jag öppnade ett orange kuvert idag och knappt visste vilket år det var ifrån. 2007. Tacka ja.

Så nu är det städat både i hyllan och i mitt inre skuldbelagda kaos.

Det äldsta pappret då?

mars 2003

090324

Jag är hemma och är sjuk. Det är inte så roligt som man skulle kunna tro. Vad felas jag då? Ja, det är inte riktigt klart. Feber och en halsmandel som krupit upp i örat ungefär. Bästa gissningen hittils är halsfluss eller en homofilusbakterie. Jag har fått penicillin iaf och det verkar hjälpa. Skönt.

Idag är det snö ute igen. Den 24 mars. Borde det inte vara sommar nu? Som tur är har solen, som faktiskt har varit ganska ambitiös de senaste dagarna, smält bort den nu. Japp, är det något ni undrar över kan ni fråga mig. Jag har stenkoll härifrån mitt soffläge.

Nedräkningen till Österrike har börjat. Idag är det 10 dagar till avresan. Det ska bli så skönt att komma iväg. Snö och sol. Möta våren. Jag längtar!

090321

Jag har fått en längtan. Har suttit och kollat på bilder från australienresan idag och nu vill jag tillbaka. Tänk vad mycket man kan minnas med hjälp av bilder. Roliga fester, galet inredda toaletter, människor - både vänner och psykiskt störda hyresvärdar, resor. Friheten att göra vad min ville var självklar och inget som ifrågasattes. Idag känns minsta beslut avgörande och ansvarsbelagt.

Förresten var jag betydligt snyggare då än nu. Vart tog ungdomen vägen!?

Snälla kom tillbaks!

090318

Är helt usel på att uppdatera här inne, även om jag klockar många timmar vid datorn. Just nu lägger jag mycket tid på att läsa på kattsidor. Vi har nog äntligen fattat beslutet att skaffa katt. Efter flera års längtan från min sida drar jag därmed en lättnadens suck. Sambon är något mer behärskad i känslolivet, men verkar ändå se fram emot det. Den stora frågan har helt klart varit om huruvida katten ska få tillgång till frihetens ljuva sötma, eller om den ska få skaka galler i lägenheten. Från att ha tyckt helt synd om innekatter, lutar det ändå dithän just nu. På tredje våningen mitt i stan är det inte så lätt att skapa frister. Vi får väl göra som granntanten - ut och promenixa med katten i koppel.

Vilken ras ska man då satsa på, eller ska man helt strunta i det och leta upp en förvildad bondkatt att förbarma sig över? Jag läser och byter åsikt oftare än Rosing byter pojkvän.

Vi får väl se hur det går. It ain't over 'til the fat lady sings.

090313

För andra gången detta året är det fredagen den trettonde, och jag har redan haft tur. Detta datum är helt klart en av mina favoritdagar.

Min tur denna dag beror mest på slarv från min sida, som vanligt. Jag har ju planer på att ta motorcykelkörkort till sommaren och har redan gjort synundersökning, fyllt i papprena och klistrat frimärke på kuvertet. Det stora problemet är att jag varit för slapphänt, eller ja, vi kan väl lika gärna kalla det lat, för att posta det. Resultatet av denna lathet blev att synundersökningen sista gilitighetsdag var just idag, och jag vet med mig själv att om jag skulle göra om den hade det förmodligen inte blivit av. Som tur var hade jag sovmorgon idag så jag kunde ringa till Länsstyrelsen och få det positiva beskedet att det räckte att den var giltig till och med inlämningsdagen. Så när jag hade börjat jobba tog världens bästa sambo bilen och tutade ner dit och lämnade in lapparna. Dessutom lovade han att se till att betalningen genomfördes. Som sagt, världens bästa sambo.

Så nu ser det ut som om det blir motorcyklist av mig till sommaren i alla fall. Tacka ja!

090308

Ännu en helg har gått och väntar på att avslutas med ett Beck-epos. I fredags åkte jag till gamla jobbet och hälsade på. Mycket trevligt. Möttes av kramar och glada ansikten, precis vad jag behövde. Åkte därifrån full av energi som fortfarande sitter i. Najs.

Det blev en tur in till stan i fredags eftermiddag där ett par nya byxor inhandlades. Det var nödvändigt även om jag egentligen hade råd, men tyvärr är alla mina byxor trasiga eller för små. Ett bittert problem, men nu har jag åtminstone åtgärdat det tillfälligt. Det blev även lite lyxkonsumtion. Jag skaffade ny tjusig mobil. Den gamla hade döden dött som jag tidigare berättat om, och situationen började bli ohållbar. Den nya älsklingen är i färgen shining pink och av modellen T700. Det känns lyxigt.

Sammanfattningsvis har det alltså varit en mycket bra helg. Mycket faktiskt på grund av lördagens dressyrlektion, men det tror jag inte att någon är så intresserad av att läsa om.

From now 'til then.

090304

Jag gick nyss och svarade i telefonen. Det visade sig att det inte var här det ringde. Det var hos grannen. Här har ni kvinnan med superhörsel!

Nu ska jag strax iväg och träna. Det blir ett danspass på friskis. På med svettbandet, här ska det dansas rock n' roll å disco. Jag har laddat med blåbär. Blev inte särskilt mätt, men gott var det. Alternativet var att äta bara ost, och det valde jag att stå över. Vårt utbud är som ni kanske anar något begränsat för tillfället. Jaja, efter regn kommer solsken sägs det ju.

020228

Har kollat på Melodifestivalen ikväll, men tycker faktiskt, trots den melodifestivalfantast jag i hjärtat är, att det har ballat ur. Gillar inte iden med 2000 deltävlingar, andra chanser och internationella domare. Framförallt tycker jag särskilt illa om systemet med dueller. Nej, ge alla bidrag samma chans genom att de får framföra sitt bidrag en gång, ha en röstning och en final. Det är för plottrigt nu. Tycker inte om att man tar en bra programidé, hackar sönder den och smular ut den över sex veckor bara för att kunna pressa lite extra pengar ur folket. Usch och fy.

När sambon kom hem ikväll hade han mat med sig. I ren desperation för att undvika disk satsade vi på kebab idag, och när han steg innanför dörren hade han en frågande min och en hälsning. Kebabkillen på närmsta haket, Micho, hälsade hem till mig, (ja, jag vet, men i somras åt vi mycket kebab) och menade att med en sån tjej som mig behöver man aldrig ha tråkigt. Haha. Jag har ju åtminstone gjort gott intryck på någon då. Fint det.

I ett städryck idag arbetade jag mig faktiskt igenom en klädhög i storlek med Mount Everest. Det gjorde sitt för stackars tvättkorgen som nu håller på att sprängas. Det finns så mycket att göra här hemma att jag inte vet vart jag ska börja. Därför gör jag oftast inget alls. Tragiskt men sant. Jag är duktigare på att städa när de redan är rent. Har haft alldeles för många traumatiska städupplevelser som barn förmodligen. Har blivit skadad. Men idag har jag alltså gjort en insats. Har också skruvat ihop det andra sängbordet så nu har vi äntligen ett varsitt. Och tvättat. Inte utan att man är lite stolt.

090228

Då var den sista dagen i februari kommen. Imorgon börjar mars, och därmed känns våren ett steg närmare. Jag behöver vår nu. Jag är mentalt rastlös och fysiskt trött. Det går inte ihop sig. Jag sätter därmed min tilltro till våren och att den ska lösa mina problem.

Ett annat problem löste jag igår. Jag har i flera år tänkt att jag ska skaffa ett par riktiga inneskor till jobbet och igår gjorde slag i saken. För 749 kronor blev jag stolt ägare till ett par svarta, fotriktiga pjucks a la klassisk inneskomodell. Birkenstock. Vuxenpoäng säger jag bara. Fast de är faktiskt sköna.

Det är inte bara på mina fötter förändringar sker. Sambon ska bli glasögonorm och vi har varit och tittat ut bågar till Glosögat som jag numera kallar honom. Ja, kärleken övervinner ju allt sägs det ju! Två par fick han välja och det blev två par svarta - ett par från Tommy Hilfiger och ett par från Red or dead. Jag tycker att de var fina. Hoppas nu bara att han trivs i dem.

Just nu går det en dokumentär om Christian Dior på tv. Intressant, men jag borde städa. Som vanligt. Pi örk.

090222

Idag har varit världens slappaste dag, så slapp att jag nästan fått träningsvärk i nacken av alla skumma tv-tittarställningar. Dagens i-landsprobelm. Fast trevligt har det varit. Medan sambon var på skolan och pluggade tittade jag på två timmars ridsport. Göteborg Horseshow har ju gått av stapeln i helgen, och vi fattiglappar som inte var där får nöja oss med tv-varianten. Dagens segrare var svensk och det var något av en skräll. Kul.

Igår var jag i Malmö med två tjejkompisar. Det visade sig att det skulle bli en helkväll med mer äventyr än vad vi var beredda på. Efter att ha rumlat runt på irländska pubar och käkat oxfilé på Jensens missade vi sista tåget hem. Det snöade och var snorhalt så det tog längre tid än beräknat att gå till stationen. Jaja, skam den som ger sig. Vi fick ta sista tåget till Lund istället och på vägen dit lyckades vi både ordna biljetter och boende. När vi rullade in på perrongen i Lund ser vi att vårt tåg som vi skulle åkt med står på andra sidan, så vi kastar oss ut genom dörrarna och formligen ramlar in på kristianstadståget i en hög. Efter att ha flirtat med en fruktansvärt sur tågvärdinna kunde vi enas om att jag fick springa av tåget i Eslöv och köpa biljett hem. Det hela löste sig alltså så smidigt som det bara kunde efter rådande omständigheter. Skam den som ger sig!

Imorgon börjar tredje veckan på nya jobbet och jag börjar faktiskt komma in i det ganska bra nu. Visst finns det både fördelar och nackdelar, men den här veckan ska vi åtminstone börja köra igång lite mer pedagogiskt arbete. Det ska bli kul. Temat är Bockarna Bruse och vi ska köra järnet. Det är jag som är trollet. Undrar vad de vill ha sagt med det.

Nu kollar vi på Beck. Det får bli söndagens avslut.

090220

Ugg. Jag är bitter. Jag är hungrig och därmed livsfarlig. Anledningen till min bitterhet må vara en världslig sak, som Karlsson skulle ha sagt, men just nu är den fullt tillräcklig. Min mobil har lagt av. Inte helt alltså, utan bara lite sådär lagom irriterande mycket. Siffra 2 och 5 vägrar funka, och två andra knappar. I ren desperation försökte jag boota om, som ju ska vara så bra i alla lägen. Jo tack. Eftersom min pin-kod innehåller just tvåor ligger åbäket nu här bredvid mig och ordet pin lyser hånfullt i displayen. Jag kommer ju inte in! Ska man nu ha blivit av med bilder och telefonnummer och rubbet, bara för att några knappar lagt av? Jag blir skogstokig. Frågan är egentligen hur frisk man är när man på fullt allvar kan skrika fula ord till en telefon en lång stund. Jag kan många fula ord visade det sig.

090215

Jag behöver en nystart. Ut med det gamla och in med det nya. Är trött och uttråkad. Vill ha färg och form, ljus och värme. Vill byta ut kläder, tapeter, kök och inredning. Tyvärr har vi inte en särskilt tillåtande ekonomisk situation just nu och det sätter käppar i hjulen. Igår kom vi åtminstone fram till att vi i väntan på nytt kök ska måla om det gamla. Det borde man kunna göra hyfsat billigt.

Lite nytt blev det i alla fall igår. Fick ett suuuuuperfint halsband i alla hjärtans dag-present. Det är så bra för det är två sidor på det, så man kan vända det. Ena sidan är glamour med stenar och bling bling på, och den andra är bara lite diskret mönstrat. Tjusigt värre. Vi hade faktiskt en riktigt härlig kväll igår. Maten var perfekt, vinet härligt och sällskapet fantastiskt. It's nice, I like!

Nu får det gärna bli vår för min del.

090214

Alla Hjärtans Dag

Då var årets kärleksdag kommen. Vi var hemma hos pappa igår och firade. Han fyller ju år den 14 februari. Varje år.

Dagens amorösa aktiviteter är förberedda och redo att sättas i verket. I ugnen står potatisgratängen och doftar ljuvligt av vitlök och chalotten. Till den ska det serveras oxfilé, bea och en blandsallad med maché och babyspenat. Till förrätt ska vi äta pilgrimsmusslor med fräst sparris, olivolja och flingsalt. Till dessert serverar det olssonska köket vaniljpannacotta med hallonsås. Sen blir det chokladpraliner med vackra röda hjärtan på. Dagens vin är ett Peter Lehmann. Smarrigt! Strax är det dags för fördrinken, så vi har inte kommit så långt i förfarandet än. Vem vet, med den tur jag har haft under senaste veckan skulle detta lika gärna kunna sluta med att vi får ta taxi till McD. Eller akuten. I värsta fall.

Ja, som sagt, otur har varit mitt mellannamn den här veckan. Ironiskt nog har den enda dag som fungerat varit fredagen den 13:e. Onsdagsmorgonen inleddes lugnt och mysigt på så sätt att min bil startvägrade. Usch, tänkte jag, men vilken tur att vi har en bil till hemma. Trodde jag ja. Inte heller den var på starthumör så det blev till att börja putta runt och greja med startkablar och dona. Inte riktigt vad man är sugen på kvart i åtta på morgonen. Fick ringa och anmäla mig försenad. Pinsamt. När jag kom fram hade dessutom min matlåda läckt i väskan så jag hade sås överallt på alla papper. Ville bara vända och åka hem, men man fick ju hålla masken och spela positiv. Inte heller torsdagen var någon höjdardag, även om jag just nu har förträngt varför. Iasch.

På måndag är det måndag igen och då hoppas jag på en bättre vecka. Men just nu är det den här kvällen som gäller.

Verner & Werner ist in das haus!

090210

Dag nummer två är avklarad, och det utan olyckor. Den enda lilla missen var att ett barn råkade rita på det nya fina lottot med grön tuschpenna under en sekunds obevakat ögonblick. Attans. Jaja, åtminstone inga personskador och det är ju framsteg vill jag säga.

Har varit på Maxi idag och blev utsläppt för under 500 kr. Vad har hänt!? Vi börjar minsann bli slipade i denna privatekonomiska minimalism. Vem hade kunnat ana...

090209

Nu kan jag andas ut. Jag har klarat mig igenom första dagen på nya jobbet. Det var roligt, utmanande och tålamodsprövande. Barnen är i alla fall välbehållna. De flesta. Det visade sig att småbarn är snabbare än inoljade ålar på ett såpat simhallsgolv. Jag som ändå har väl uppövade reflexer räckte inte alltid till. Helt plötsligt small det. Ett barn fick en knuff, trillade och slog huvudet illa. Blodet frös till is i mina ådror. Barnhuvuden och element ska inte ha någon gemensam nämnare. Usch, vad otäckt det var. Som tur var gick det väl ändå, med en bula, ett litet jack och ett blåmärke som minne av händelsen. Till imorgon ska jag ha utvecklat bläckfiskarmar och superhjältereflexer. Hoppas jag kan påskynda evolutionen något.

En något mer smårolig händelse var när vi skulle äta lunch. Efter maten serverar man frukt, och jag hade delat äpple, banan, päron och clementin i lagom stora barnbitar. Vi skickade runt fatet och de tog vad de ville ha. När jag sedan tittade på ett av barnen låg det dock bara små, små bitar av clementinskalet framför honom på bordet. Jag kollade om han hade kastat det på golvet, men där var det rent. Då tittade han på mig med stora ögon och jag fattade att han hade käkat upp rubbet, med skal och allt! Utan att säga ett ljud. Han ville ändå ha en klyfta till, trots att det inte kan ha varit någon vidare kulinarisk upplevelse, och då skyndade jag mig bort och visade hur man skalade den. Han sken upp som en sol, och på den tredje klyftan fixade han det själv. Tja, man lär av sina misstag... Både jag och han.

Kvällen har varit lugn. Jeppe var här på middag. Soppa och kladdkaka. Passar bra i dessa fökylningstider. Vi har snart frisknat till helt här hemma och det är skönt. Nu behöver vi satsa på att få det lite snyggt här. Det kräver sin man, och sin kvinna.

Nu ska jag soffslappa, sen är det läggdags.

090207

Lördagskväll och jag är hemma före midnatt. Imponerande. Har haft en kväll tillsammans med två kollegor idag. Efter att ha mumsat i oss allt gott vi kunde hitta på ett café i stan, slog vi oss ner i biomörkret. Det blev filmen Australia igen. Bra filmer tål att ses om. Den var underbar även denna andra gång, men nu gick tårarna åtminstone att hålla tillbaka. Nästan. De andra gillade den också.

Även gårdagen var stillsam. Var och hälsade på på mitt nya jobb en stund på eftermiddagen. På måndag gäller det. Halv sju slår portarna upp till mitt nya liv. Det är spännande och lite läskigt. Tänk om jag inte trivs? Huga. De ser i alla fall fram emot att jag ska börja och det känns bra. Kvällen spenderades hemma hos en tjejkompis med middagsbjudning, drinkar och Let's dance. Mycket trevligt.

Imorgon ska vi åka till Lund på kalas. Min nästkusin fyller år. Fick stressa upp på stan efter rindningen idag och köpa paket. Hoppas hon blir glad. Har vi tur hinner vi köra inom Ikea i Malmö innan kalaset. Jag har aldrig varit där och vi behöver köpa ett sängbord till. Just nu har vi bara ett, eftersom vi fick lämna tillbaka det andra. Det var fel på det. Man kanske kan spana lite kök där också. Även om vi inte har råd förrän om miljoner år framåt i tiden. Usch. Jag HATAR att vara fattiglapp.

Nu ska jag kramas med min pojkvän. Godnatt på er!

020905

Höll på att börja med något negativt idag igen, men kom på att nästan varje inlägg börjar med att jag klagar på något. Positiva klubben här. Nu ska här bli andra bullar. Hmmm.... Något positivt.... Jo, jag har mycket trevliga kollegor. Det är bra. Tyvärr har jag bara en arbetsdag kvar där. Men på måndag får jag nya, förhoppningvis lika trevliga.

Annars är jag tyvärr inte särskilt positiv jut nu. Jag är fortfarande risig. Halsontet har övergått i gubbhosta och snor. Är inte säker på att det är en förbättring, men det är ju åtminstone en förändring, och de ska ju vara bra har jag hört. Just nu är jag tveksam. Ett huvud fullt av snor är tungt att bära och mitt känns som om det väger 153 kilo och håller på att sprängas.

Idag skulle jag bjuda på tårta i stallet eftersom jag låg mer på marken än satt på hästen förra veckan. Jag kom hem från jobbet strax före fyra och skred till verket. Prinsesstårta skulle det bli. Det brukar det bli. Den här hade en häst i florsocker på sig. Det gick ju bra, förutom en mindre gräddincident som resulterade att jag fick ila ner till Konsum och handla ny. Skam den som ger sig. Tiden började rinna iväg och plötsligt var det bråttom. Kämpandes med ena benet i jeansen och med det andra på väg ut genom dörren slängde jag ett öga på klockan. "Är hon kvart över fem" vrålade jag till sambon som lugnt tittade upp och svarade "ja". Sakta satte jag mig i soffan istället. Min stress var helt överflödig, med tanke på att jag inte var 3 minuter sen utan 57 minuter för tidig. Sablar.

Jag hade ett citat för dagen som ett av barnen sagt, men jag har tyvärr glömt bort det. Det är synd, för det var roligt. Faktiskt.

090204

Vi har sjukstuga här hemma. Trist. Jag är halssjuk och megatrött och bara sitter och tycker synd om mig själv. Sambon gör detsamma. Det vill säga att det inte blir mat lagad, tvätt hängd eller disk diskad. Nu har vi precis budat om vem som ska köra och hämta mat i stan. I utbyte mot att han gör det fick jag ställa upp på att fixa iordning här hemma och hänga tvätten. Jaja. Vad gör man inte för att slippa gå ut i kylan...

Jag hoppas verkligen att jag blir bättre till imorgon så jag inte behöver stanna hemma. Det är inte min grej. Jag har inte haft en enda sjukdag på flera år. Gillar inte att andra ska bli lidande på grund av mig. Å andra sidan vill jag inte att de ska bli sjuka heller. Fast det finns ju barn där med grönt snor som blåser i stora bubblor ur näsan, så jag är ju åtminstone inte värst.

Förresten har jag fått många kommentarer om håret idag, särskilt från barnen, och alla vet vi ju att från barn och idioter får man höra sanningen.

"Madde, det ser ut som om du har peruk på dig när du är så snygg i håret!"

Tack liksom...

090203

Jag är skruttig. Har ont i halsen och är hängig. Det är inte så kul. Idag slapp vi åtminstone laga middag hemma. Vi var inbjudna till svärisarna. Inte nog med det. Vi åkte därifrån med varsin lunchlåda också. Tackar!

När klockan var halv nio kom jag alltså till slut hem för dagen. Den sena hemkomsten beror på att jag tidigare idag har lyxat till det och stajlat upp håret. Klippning, färg och nya ögonbryn är standardbehandlingen. Mina ögonbryn har en tendens att sprida ut sig i hela ansiktet. Åtminstone känns det så och jag är för lat för att plocka dem själv. Som tur är är de blonda så det syns inte. Men när man har varit och fått dem upphottade ser ansiktet något mer komplett ut, det är bara att konstatera. Nu är jag i alla fall rödtott igen och det känns bra.

Idag är dock inte första dagen i koma. Igår var jag verkligen ingen livad lax heller. Klockan åtta på kvällen ringde min mat- och sovklocka att det var sängdags. Sagt och gjort. Det var bara att lyda. Efter en lång skön ryggmassage (tack underbara!) och en liten stund med ljudbok sussade jag sött redan innan klockan slagit nio. Det behövdes uppenbarligen, för när jag vaknade i morse kände jag faktiskt mig utvilad, förkylning till trots. Men säg den lycka som varar för evigt. Nu är det dags för sängen igen. Undrar om det går att lura till sig massage idag också? Jag kanske börjar bli bortskämd...

Nah...

090201

Idag har nog varit den slappaste dagen av alla. Någonsin. Jag har suttit i soffan hela dagen och tittat på tv, surfat, pillat naveln. Det visade sig att det inte är särskilt produktivt med så lite hjärnstimulans. Man blir deprimerad. Helt plötsligt, till sambons oförstående förvåning, var jag oälskad av alla och såg ett liv i ensamhet och självömkan framför mig. Det hela gick över när det började bra tv-program igen, men jag hann åtminstone komma fram till slutsatsen att detta händer med jämna mellanrum. Jag får en känsla av utanförskap som jag inte kan förklara. Det känns som om folk jag känner medvetet väljer att undvika mig, att jag är socialt handikappad. En liten stund senare går det över. Men det är obehagligt. Det känns inte bra, för det är lätt att det blir ett sätt att tänka. Ett sätt att tro om sig själv. Det är olustigt.

Nu har det som sagt gått över. Beck rullar på tv, och jag är lite sugen på att ta tag i kontakter som ibland känns som om de rinner ut i sanden. Imorgon är det dags för jobbet igen. Det ska bli skoj!

090130

Och då kom hajarna, hajarna, hajarna, hajarna....

090129

Jag borde vara mörbultad, men det är jag turligt nog inte. Jag är nyss hemkommen från stallet och är faktiskt egentligen mest irriterad. Det hela kändes fel redan från början idag. Vi var sena dit och fick stressa för att hinna göra i ordning hästarna i tid. Det märktes direkt att hästarna var på helspänn. Ett nyligen ökat tillskott på havre kan uppenbarligen göra vilken trött gammal kuse som helst till rena rodeotjuren. En av tjejerna i gruppen som tidigare varit med om en ridolycka var lite rädd så jag erbjöd mig att byta häst med henne. Så här i efterhand var kanske inte det mest genomtänkta beslut jag fattat, men sagt fick bli gjort. Av hästen och upp på den nya. Efter att ha försökt få den att slappana av och känna sig bekväm med livet en stund tog det hus i helvete. Någon rev ett hinder (vi hade hopplektion) och det blev startskottet. Min häst exploderade och började rusa, bocka och göra krumsprång. Jag lyckades dock med nöd och näppe sitta kvar. Lika bra gick det inte nästa gång det var dags. Helt plötsligt kom väggen och det tog stopp. Sen låg jag där och sprattlade som en fisk. Upp igen, men det dröjde inte länge förrän jag återigen stod på näsan i gruset. Två gånger på samma lektion! Riktigt irriterad fick jag inse att min målsättning för lektionen fick landa i att skritta över bommarna. Knappt det gick att genomföra ens. Dessutom gick stor del av lektionen åt kring att ta hand om den andra som gjorde en nödlandning och som dessutom blev trampad efteråt. Så under rådande omständigheter kom jag alltså lindrigt undan, om än något missnöjd med situationen. Det blir till att ta med tårta nästa vecka. Ingen ont som inte har något gott med sig...

Annars är det svängningar åt det positiva hållet på karriärssidan. Jag har fått jobb två månader på en förskola som enligt alla jag pratat med är såååå bra. De ringde helt enkelt upp mig och frågade om jag var intresserad av ett vikariat på två månader som de hade. Extra roligt, eftersom jag aldrig har varit där tidigare och de därmed inte har träffat mig. Rektorn hade ringt den rektor hos vilken jag var på intervju förra veckan och frågat om han hade någon bra person att rekommendera och han hade sagt mitt namn på studs. Superkul! Då stämde det uppenbarligen som han sade när jag inte fick jobbet på hans skola - att det bara berodde på att jag inte hade erfarenhet av invandrarbarn. Det ska bli spännande att komma till en ny arbetsplats, och om jag ska tro dem jag pratat med kommer det att bli som två månaders utbildning, vilket ju aldrig är fel. Nästa måndag börjar jag. Fast jag har inte löneförhandlat. Det kanske jag borde gjort. Men jag har inte skrivit kontrakt ännu, så den dörren kanske inte är helt stängd än. Vi får se. Det ska åtminstone bli skönt att få jobba lite mer; 92,5% istället för ca 50% som det brukar landa runt nu.

Nu ska jag hoppa i duschen och sen till sängs. Även om jag inte har ont någonstans så är jag helt klart lite stel i musklerna ändå. Massage får bli kvällens huskur.

Godnatt på er!

090124

Mina fingrar är skrynkliga och mina ben skakar. Det beror på att jag är en Bra människa. Jag är en god husa med stora ambitioner. Idag har jag till och med gjort verklighet av dessa ambitioner. Jag har städat. Jojomen, du läste inte fel. Jag har samlat mod till denna kraftansträngning i flera veckor och idag satte jag planen i verket. Jag började lite försiktigt med att plocka ner julgranskulorna och det kändes bra i hela kroppen. Jag kikade in i köket och möttes av en diskhög som hade fått diskaren på Nobelfesten att dra efter andan. Men skam den som ger sig. Med diskborsten i ena näven och superduperpowerextrastrong diskmedel i den andra skred jag till verket. Såpbubblorna yrde och strumporna blev blöta, men jag diskade på så som om den lede lagt piskan över min rygg. Och två timmar senare kom jag ut på andra sidan. Berusad av adrenalinet, och eventuellt hög på rengöringsmedelsångor, skurade jag badrumsspegeln och styrde upp vardagsrumssituationen någorlunda i rena farten. Utan att ha hunnit tänka efter stod till och med tvättmaskinen och brummade harmoniskt i badrummet, och middagsmaten låg på tining på den fläckfritt blänkande diskbänken, strax bredvid den nyputsade hushållspappershållaren. När jag vaknade ur min trans upptäckte jag alltså ovan nämda problem. Mina fingrar ser ut som tillhörande en tant som närmar sig sin tvåhundratjugotredje födelsedag. Men det spelar ingen roll. Jag känner mig som Askungen och bär därför mina skrumpfingrar med stolthet.

Förresten fick jag inte jobbet. Jag har ingen erfarenhet av arbete med invandrarbarn. Förutom det var jag visst toppen, och de stod i valet och kvalet.

Nu kommer snart sambon hem med föräldrar och glass. Yeah!

Dessutom har jag namnsdag idag!

090121

Nu är det oliiiiiidligt spännande. Jag var som sagt på anställningsintervju igår, en intervju som jag mot alla odds tog mig igenom utan pinsamma utsläpp. Det var en trevlig stämning och trots att det verkar vara något att bita i låter det intressant och spännande.

Beskedet ska komma idag, och om det är positivt börjar jag min nya tjänst på måndag. Sug på den. Som sagt, nu är det oliiiiiidligt spännande.

090120

Jag har fjärilar i magen, och inte sådana där mysiga, utan otäcka. Jag ska på anställningsintervju om 40 minuter och jag är så nervös att jag inte kan sluta fisa. Shit! Jag måste ta mig samman! Hela magen är som en ballong och varje gång jag ändrar ställning grimaserar jag illa för att inget oönskat ska slippa ut. Jag har nyss ökat tio kilo i vikt, och det är inte i fett. Ren luft. Eller, nja, så ren kanske den inte är egentligen. Tio extrakilon av luft med bajspartiklar. Det är en god förutsättning när man ska visa upp sig från sin bästa sida.

Jaja, de kan ju inte säga att jag inte är mig själv i alla fall. Wish me luck!

090113

Jag är förvarad. Jag är inföst i ett klaustrofobiskt rum, med ett enda fönster mot världen. En dator. Anledningen? Jo, personalrummet förvandlas varje förmiddag till konferenscenter där vi vanliga dödliga inte är välkomna. Nej, schas iväg - hitta något annat, där borta finns ett arbetsrum. Jo tack. Vem är det som arbetar egentligen? Jag skulle ju ha rast! Vårda min själ inför resterande del av förmiddagen så att jag kan återkomma stark, snygg och med oanade krafter. Pigg på livet och med en pedagogisk entusiasm som slår alla med häpnad. Det var min plan. Istället sitter jag alltså här, något förstulen och funderar på hur mycket väsen man vågar göra ifrån sig. Officiellt. Jag menar, det är ju min chef, eller rättare sagt, det kan ju bli min chef. Jag har ju i själva verket inget jobb. Då kanske man inte heller kan ha rast. Jag har ju ambitionen. Hoppas jag får lön ändå.

I väntan på den, sitter jag här. Förvarad.

090111

Har nyss kommit hem från släktkalas i Svängsta, och nu sitter jag här och fördriver tiden i väntan på att nyheterna ska ta slut och filmen fortsätta. Kalaset var såklart trevligt, som kalas oftast är, och det stiftades en ny bekantskap idag, även den trevlig. Vi får hoppas att den blir bestående. Rock on.

Fatta hur kort en helg är. Två futtiga dagar får man ledigt, sen ska man tillbaka och slava igen. Är det klokt? På en vecka umgås man betydligt mer med folk man av slumpen blivit hoptussad med än de människor man faktiskt själv har valt. Jaja, man har ju nattens timmar, men i ärlighetens namn. Hur mycket socialt utbyte har man egentligen när man sover som en klubbad säl? I vilket fall som helst är helgen strax slut, och jag tycker att det är på tok för tidigt. Vänd på det istället. Jobba hälften, tjäna dubbelt. Det är min politik. Ge mig ett parti som stödjer folket före samhället. Om inte alla jobbar samtidigt kan ju fler dela på jobben. Tadda, arbetslösheten utrotad. Jag borde bli president. Om man tänker efter.

Nu ska jag kolla klart filmen. A lot like love.

I like love a lot.

090105

Sex and the city. Det är allt jag har att säga. Sex and the city!

Efter att ha maratontittat på hela serien (72 avsnitt påstår sambon, men det känns inte som fler än 15 menar jag) har vi ikväll sänt en era i graven genom att fullfölja åtagandet med att titta på julklappsfilmen. Ett enda långt, underbart avsnitt som sätter pricken över i på ett ljuvligt sätt. Jag älskar allt med serien. Humorn, värmen, kärleken, vänskapen, kläderna, passionen och längtan. Och skorna. Framförallt skorna. En dag ska ett par Manolo Blahnik pryda mina fötter. Har bara inte riktigt kommit på hur det hela ska finansieras. Fabulous!

Fast snart infinner sig tomheten. Vad ska jag nu njuta av när livet känns oglamoröst? Macken, som står på tur, har inte riktigt samma feeling. Fast den är nog tyvärr närmre min verklighet. Usch, självrannsakan är inte bra för humöret.

Nej, en cosmopolitan nu och på med stilettklackarna, sen kommer åtminstone jag sitta i en bar på Manhattan i natt. Vart är du?

090104

Jag älskar. Jag älskar mycket, men mest av allt älskar jag filmen Australia just nu. Åh, underbara, ljuvliga, fantastiska land! Och film. Har nyss kommit hem från bion och är frälst. Igen. Har ni inte sett filmen, se den! Den speglar landet, folket och kulturen på ett sätt som är svårt att beskriva med ord. Det måste upplevas! Helst på plats. Men i en biosalong får också duga för tillfället.

I övrigt är det mesta stiltje. Dagarna tar slut utan att ha hunnit börja. Tiden fördrivs genom att antingen sova, slappa eller vila. Dessutom känns det som om jag väntar på något, men jag vet inte vad. Som om något skulle vara på väg att starta, men som aldrig kommer igång. Skumt. Det kanske är min egen inspiration jag väntar på? Eller påsklovet. Då bär det av till alperna. Tjohoo!

Godnatt. Tror jag...

090104

JÄVLA, JÄVLA SKITDATOR!

Jag hade nyss skrivit ett långt inlägg när allt bara försvann. Jag blir tokig!

Jävla, jävla skitdator!

081228

Jag har upptäckt teknikens under. Det som först verkade vara en liten tuff pryl har visat sig innehålla oanade användningmöjligheter. Jag kan logga in i min blogg genom nya superfina datorn Ragnars fingeravtycksläsare! Hur coolt är inte det? Jag kom till insikt om värdet av denna lilla manick när jag fick rota långt bak i minnessystemet för att komma ihåg lösenordet. Nu behöver jag inte det. I'm loaded with fingerprint!

Jag har för övrigt fått lite skrivklåda. Tror att det kommer att innebära att bloggen får ett uppsving. Jag hoppas det. Saknar den faktiskt. Tyvärr har jag inget att skriva om. Det är ju inte så att man är ute och upplever otroliga saker på samma sätt som under Resan, så jag antar att det kan bli något torftigt stoff här, men det får kanske duga för tillfället. Det ör väl bara till att bita i det sura äpplet och inse att men lever ett fattigt liv utan vidare extravagans för tillfället. Om man nu skulle ha råd med äpplen vill säga. Det kanske får bli den sura disktrasan istället. Livet som arbetslös är sällan glamouröst.

Imorgon är det dock dags för lite lyx och flärd. Lund väntar oss och därmed mellandagsträff med skånska släktfalangen. Sniglar står på menyn. Har aldrig provat, men någon gång ska ju vara den första. Med ett gäng gormander till bordet går det knappast att säga nej. Dessa escargots (med hemmagjord böjning) ska enligt ryktet följas tätt av oxfilé. Och biljard. Får se på vilket område jag lyckas briljera. Det brukar sällan vara i bollsporter.

Nu är en flickas tankar i natten slut för den här gången. Hoppas vi ses innan det nya året. Annars...

Gott Nytt År!