061202

Igår var en riktig toppenkväll. Idag har inte varit lika toppen, förmodligen mest på grund av gårdagens toppenstatus. Det är sådant man får leva med. Tyvärr lever vi även med Jackson... Han var i högform igår och tog över hela showen. Det som skulle varit en avslappnad sammankomst i trevliga vänners sällskap blev mer ett panikartat "fly-från-Jackson-drama". Den mannen är inte det ulligaste fåret i flocken alltså. Vi försökte gömma oss på balkongen så mycket det gick eftersom man måste gå genom något av våra sovrum för att komma dit, och han inte brukar gå in på rummen i onödan. Den spärren släppte ganska fort så vi fick hitta på andra flyktplaner. Som tur är sysselsatte Anna och Stoffe honom ganske väl så vi som tvingas bo med honom fick pusta ut en stund. Tack!

Vid midnatt gick vi bort till Purple Sneakers. Det var faktiskt riktigt bra musik där den här gången. Efter ett tag hade Anna igått i tvåsamhet med någon så vi andra drog vidare upp till Kings Cross och The Empire där Niroshani och andra Anna var. Tyvärr hade jag inte id med mig så jag blev nekad inträde. De är helt tokiga med leg här och jag lär mig aldrig. Blev så förolämpad att jag haffade en taxi, åkte hem, hämtade körkortet medan han väntade utanför och tog sen samma taxi tillbaka. Det var nog det mest "amerikansk film" jag gjort i hela mitt liv! Kändes riktigt bra att trycka upp kortet framför näsan på stroppvakten och bevisa att jag var 24 och inte 17 som han försökte hävda. När jag väl kom in tog det tre minuter blankt, sen försökte en vakt slänga ut Stoffe. På hugget som jag var lyckades jag avstyra det hela. 1-1. Mötte upp med gänget där inne och kom sen inte hem förrän klockan var 04.30. Kom i säng strax före sex i morse. Lovely.

Inte lika lovely att stiga upp för att gå och klippa sig idag. På något sätt lyckades jag ta mig ur sängen och sen har resten av dagen bara gått på rutin. Äta något, ringa någon och kolla på Buffy. Går förresten på antibiotika nu. Var och tog spruta igår och då kollade jag även upp den misstänkta urinvägsinfektionen. Jag hade inte behövt vara så tveksam sa läkaren. Jag hade uppenbarligen inte lika starka känningar som andra, men det var en rejäl infektion. Tur att det finns bra mediciner mot sånt.

Idag har mamma sitt födelsedagskalas. Hon fyller år imorgon. Hur mycket får jag nog inte skriva på nätet, men om ni är väldigt intresserade kan ni ju ringa mig och fråga. ;) Synd att jag inte kan vara där. Får ringa istället och framföra mina gratulationer. Kanske inte samma sak, men vad ska en flicka göra? Hon får nöja sig med resten av tjocka släkten. De är också trevliga. Hehe.

Imorgon ska jag försöka lägga upp lite bilder här. Måste tömma kameran innan jag reser på onsdag. Tänkte att jag kunde försöka göra två flugor på smällen, som någon har sagt nån gång.

Nä. Nu är det läggdags. Klockan är över midnatt. Guten Nacht!

Hasse; Du får minsann nöja dig med samma text som alla andra får idag. Jävla livet.

061201

Det har framförts klagomål på att jag skriver för mycket. Tacka ja. Hasse, scrolla ner till slutet så finns där en sammanfattning till dig! ;) För er som orkar läsa hela kommer här dagens skrift:

Jaha, då var vi inne i December. Fattar inte vart tiden tar vägen. Det känns som det var igår jag låg på stranden i Åhus och överlevde på de drickyoghurtar Marie försåg mig med, gick på Carolakonsert och körde truck. Tillhörde de svenska skattebetalarnas skara. Nu sitter jag istället på andra sidan jorden, närmsta stränder är Bondi eller Manly, betalar tillbaka CSN och för att inte tala om de konserter (läs livespelningar) jag har varit på som har bestått av märklig indierock. Tre månader. För fem månader sedan levde jag fortfarande med illusionen att jag skulle ha fått ett lärarjobb i Sverige, kunna flytta till större lägenhet och skaffa katt. Bli en Svensson, fast Olsson. Jo, hoppsan. Det gick ju bra.

Idag är stora fixardagen. Håller på att tvätta och ska strax gå och ta spruta och även kolla upp om jag har fått urinvägsinfektion vilket jag har mina misstankar om. En liten en. Måste ringa och bekräfta min frisörtid imorgon också. Så funkar allt här. Man gör en bokning och sen måste man ringa dagen innan och bekräfta. Inte riktigt som man är van vid. Gör man en bokning så är det ju klart sen. En del saker är väldigt omständigt här även om det mesta är så mycket smidigare än vad någon svensk kan föreställa sig att det kan vara. Har varit duktig och städat garderoben också idag. Börjar alltid med att städa garderoben när jag ska göra något. Vet inte varför, det har bara blivit så. Samma sak om jag är arg, då viker jag kläder. Kanske är någon form av kontrollkänsla som infinner sig. Vad vet jag?

Ikväll är det party som gäller. Vi ska gå till en klubb som heter Purple Sneakers. Har varit där en gång tidigare och det är ganska ok. Kanske blir bättre denna gången. I glada vänners lag ordnar sig allt. Hoppas bara att inte Jackson tänker bjuda in sig själv som han har en tendens att göra. Jag tror jag kräks då. Får rysningar längs hela ryggraden när han är i närheten. Igår frågade han om jag ville ha massage eftersom jag hade sån enorm träningsvärk. Jag höll på att klökas och var tvungen att gå in på rummet. Urk! Det märkliga är att han tror att han är allas bästa vän och tycker själv att han är som sänd från ovan för att rädda oss alla ur vår misär som han är övertygad att vi hade levt i om det inte vore för honom. Han berättar gärna och ofta hur fantastiskt duktig han är. Det är ju bra att någon tycker det förstås. Jag håller mig undan.

Jag har förresten uppfyllt en dröm i veckan. Jag, Madeleine Olsson, är numera stolt ägare till... alla säsonger av BUFFY! Mjau! Lycka.

Ja, December alltså. Vintermånad. Högsommar. Speglar lite av det dualistiska förhållande jag har till den här resan. Samtidigt som jag älskar att vara här och vill se allt, eller åtminstone så mycket som möjligt ska det också bli skönt att komma hem i Maj. Skönt att bara göra allt vanligt. Jag älskar verkligen mitt liv, vilket jag nog inte hade förstått om jag inte hade åkt hit. Det är en trygg tanke.

Ikväll är det party.

Hasse: Här kommer din version! Jag tycker att tiden har gått fort. Det är stor skillnad på vad jag gör här och hemma. Jag gör inte vad jag trodde att jag skulle göra för fem månader sedan. Idag är fixardag, tvätta, städa, vika kläder. Sen är det party. Ska gå på disco. Tycker fortfarande inte om Jackson. Han är äcklig. Jag har köpt alla säsonger av Buffy och vampyrerna. Det är bra. Trivs här, men ska bli kul att komma hem i Maj. Tänkte jobba på Nymölla.

Mindre text kan jag nog inte få ihop om det ska bli något sammanhang i det. Vassego. Hehe.

061127

Idag har varit en märklig dag. Det började med att jag inte kunde somna igår. Låg och vände och vred mig och kom inte till ro förrän klockan var över fem. När jag väl lyckades somna drömde jag om slemmiga gråsvarta blodiglar som satt överallt på mig och ville göra sig feta på mitt blod. Så jäkla äckligt! Vaknade i panik. Gick upp och tog det lite lungt och åt frukost. Tänkte sedan att jag skulle ringa runt lite och kolla så att alla bokningar var okej inför Jeppes ankomst. Det visade sig att den tur vi hade bokat till Fraser Island inte existerade! Hoppsan. Ringde till resebyrån som gjort bokningen och kollade. Jodå, jag hade rätt. den fanns inte. Problemet var att den tur hon hade sagt var två dagar och en natt i själva verket var tre dagar och två nätter, något som inte alls passade in i vårt redan pressade schema. Däremot kunde man uppgradera till guidad tur istället som var på två dagar. Det skulle kosta $ 150/person. Inte billigt. Efter lite förhandling slutade det med att resebyrån står för hälften av kostnaden och vi för den andra hälften. Det innebär att vi nu istället för att köra själva (tillsammans med 9 andra vill säga. Själv här har inte riktigt samma betydelse som hemma.) kommer vi nu att åka på en guidad tur istället. All mat kommer dessutom att ingå nu (ingen mat ingick tidigare) och så kommer vi att sova på en fast base camp istället för ja, vad vet jag inte. jag tycker att det var en okej kompromiss. Jag har dock inte fått tag i Jeppe än så jag vet inte vad han tycker. Fast han har gett mig fria händer. Hähä... Jeppe. Vi ska paddla konot runt hela Australien, bara så du vet...

Hungrig som en varg värmde jag resterna av gårdagens ganska smaklösa köttfärssås med lite pasta till innan jag och Niroshani gick ner till gymmet. Först fick vi stå och vänta på att uppvärmningsmaskinerna skulle bli lediga i säkert en kvart om det räckte, sen kunde vi äntligen köra igång. Nog tusan blev hela gymmet invaderat av japaner då. Efter att vi kört vårt pass hoppade vi i bikinin och sedermera i poolen för att varva ner. Niroshani gav upp ganska snart medan jag fortsatte en stund till. En liten stund senare blev poolen nästan tom, bara jag och en japan. (ordet japan representerar här alla sorts asiater). Jag förstår nu hur de kan få plats med så mycket folk i Kina och Japan. Begreppet "personlig sfär" verkade obekant för honom. Jag menar, vi hade hela poolen för oss själva och ändå skulle han vara i precis den kvadratmetern jag simmade i. Hela tiden. Kände mig lite jagad där ett tag. Det var ändå ganska lugnt och fridfullt att ha vattnet nästan för sig själv. Säg den lycka som varar för alltid. I hoppar tre nya japaner. Med simfötter. Den ena kan närmast jämföras med en drunkningsolycka. Det var något helt otroligt hur han såg ut. Det gick inte vara i samma halva av poolen utan att behöva frukta för sitt liv. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, vilket inte gjorde saken bättre. Ni skulle ha sett det alltså. Helt sjukt. Som tur var var jag nästan klar med mina 50 längder så jag kunde ta mig därifrån med livet i behåll. Hur det gick för de andra vet jag inte.

Väl uppe i lägenheten igen skulle jag efter tvagningen gå ut i köket och fixa en macka. Nähä. Inte det inte. Köket var ett enda stort katastrofområde. I vardagsrummet sitter Jackson helnöjd och spelar tv-spel. När jag undrar vad som hänt i köket fick jag svaret att han håller på att städa köket och i synnerhet ugnen. Ja, jisses. Jag begriper mig inte på honom. Fast det är klart, om han har kommit på ett smidigt sätt att städa köket som faktiskt inte innebär att man behöver vara där så ska väl inte jag klaga. Det är bara det att jag fortfarande inte har fått någon macka eftersom golvet är så äckligt att jag inte kan gå in där. Satte mig här vid datorn istället. Då har den, enligt honom, installerat om sig själv. Förmodligen. Funkar inte bättre nu än innan så oavsett vad som hänt med den gjorde det inte särskilt mycket nytta. Att jag är hungrig gjorde inte vår lilla dispyt bättre heller, men jag bad honom om ursäkt i alla fall. Han hade visst varit på väg att slänga ut en av de tyska tjejerna idag för att hon inte hade burit ut återvinningen när han sagt till henne. Eller rättare sagt när han röjt i hela lägenheten för att någon annan skulle säga till henne. Tur att jag var nere och simmade då.

Så här sitter jag nu, hungrig och upprörd, och väntar på att det ska bli möjligt att gå på köksgolvet igen. Han beskrev mig som en person med compulsive disorder. Sjukligt tvångsbeteende. Tack för den. Bara för att jag inte vill gå i andras skit eller titta på deras äckliga hår på golvet. Orkar inte med honom! Tur att de andra i lägenheten är toppen. Jag trivs här, men det hade varit bättre om inte Jackson hade bott här, det är vi alla eniga om.

En flickas tankar i natten. Om asiater, hunger och träskallar.

061125

Ja, då var det lördag igen. Ikväll ska bli en lugn hemmakväll i motsats till gårdagen. Skulle bara ut och ta en drink med Anna och Niroshani, vilket slutade med en helkväll och att jag stupade i säng strax efter sex i morse. Otippat, men hysteriskt kul. Gick först till ett ställe i Darling Harbour som var ganska trevligt. Utsikt över hela hamnen som känns som en medelhavsidyll om kvällarna. Fick ett tips om att det skulle vara reggaekväll på Jacksons on George, där vi firade min födelsedag, så vi gick dit. Reggae vet jag inte om jag vill kalla det, men det var typ Karibiskt festivaltema med halmhattar och visselpipor och hela köret. Ganska festligt. Eftersom stället har fyra våningar kan man vara där ett tag utan att tröttna. På hemvägen handlade vi nattamat på KFC, Kentucky Fried Chicken, vilket var första gången för mig. Fattar inte riktigt varför det har blivit så populärt. Var ok gott, men inte superbt. Får väl ge det nån chans till. Det var en riktigt kul kväll i alla fall.

I torsdags var jag på stranden. Jag, Stoffe och Svante tog färjan till Manly Beach och låg och slappade i solskenet i några timmar. Det var lika höga vågor som när jag och Josse var där så det blev lite hoppande i vågorna också. Var duktig och använde solskyddsfaktor den här gången så jag brände mig inte. Fick bara lite färg, vilket var välbehövt. Har hunnit bli blek som en sparris. Måste bli lite ordning och reda på den fronten. Kan inte vara blekare än Jeppe när han kommer. Nu går det mot sommar åtminstone och det har varit varmt den sista veckan. Annars har jag frusit ganska mycket här. Igår behövde jag inte ens ha långärmad tröja mitt i natten. Det är ganska befriande.

Nu ska jag vårda min stackars kropp efter vad jag utsatte den för igår. Det kan den behöva. Have it!

061119

Okej, jag tar tillbaka allt jag tidigare har hävdat. Jag har blivit lat. Aaalldeles för lat. Hade planerat att åka till stranden idag, men inte då. Ännu en söndag bortslösad. Måste försöka påminna mig själv om att jag inte har obegränsat med söndagar i Australien. Istället för stranden var jag och Niroshani åtminstone lite duktiga och simmade 30 längder i poolen. Träningen igår satt definitivt i så det kändes att det gjorde nytta. Gick till Paddy´s Market efteråt med Anna och Niroshani och handlade frukt i mängder. När vi kom hem satte vi oss i soffan och där sitter vi fortfarande kvar, åtta timmar och sexton Sex and the city-avsnitt senare.

Tragiskt.

061118

Inget nytt egentligen. Har bara inget att göra så jag tänkte att jag kunde skriva lite. Har haft filmkväll ikväll med "gänget" (hemskt ord) efter att vi svullat på Pizza Hut. Kollade på vad som skulle vara skräckfilm. House on the haunted hill. Den var inte äcklig alls. Saw II som var den skräckis jag såg hemma sist med Jeppe och Andreas var värre, och den var inte heller särskilt hemsk. De har tappat lite av sin charm, eller är det jag som inte är lika lättskrämd längre. Läste på Kristianstadsbladet om de två våldtäkterna som har varit i Kristianstad i veckan. DET är skrämmande. Vad håller folk på med? Tror att de håller på att tappa förståndet alldeles.

Igår flyttade Anna och Niroshani från Kristianstad in här. De är verkligen kanontrevliga. Skönt att ha någon här hemifrån. De var med oss och svullade idag. Jag och Niroshani hade faktiskt varit duktiga och invigt gymmet en timme på eftermiddagen så pizzan inte lika skamframkallande som vanligt. Gymmet var helt ok, men jag saknade något att träna ryggen med. Får väl bli vanliga övningar på golvet istället. Annars fanns väl det mesta: trampmaskin, löpband, cykel och så klart en massa lyfta-maskiner. Första steget är taget, nu gäller det bara att fortsätta.

Imorgon tänkte jag åka till stranden. De har lovat fint väder fram till tisdag och sen ska det åska och regna på onsdag. Man vet aldrig med vädret i Sydney. Det kan ändras från 11 till middag. Ska åtminstone försöka ta mig till Manly imorgon. Tar färjan dit, vilket tar cirka en halvtimme. Behöver få lite färg igen. Ska INTE glömma solskyddsfaktorn denna gången. Slutade inte så bra sist. Var ju på Manly dagen innan min födelsedag, vilket resulterade i att jag flossade och hade typ ruva i ansiktet. Inte snyggt. Gör om, gör rätt som det så vist heter.

Hopp i säng nu så jag kommer upp imorgon. Har visst latat till mig lite de sista dagarna och tagit oförskämt långa sovmorgnar. Godnatt vänner!

061117

Allt löser sig bara man har lite tålamod är dagens visdomsord från Australien. Har idag bokat och betalat mina biljetter till Kambodja i Februari, så nu bär det iväg. Var ju först lite strul med policydiskussion och sedan med priset. Kan ni fatta att en resa som skulle ha kostat över 15000 kr att boka via nätet inte kostar mer än 7000 kr via resebyrå? Helt galet. Åker från Sydney den 9/2 till Siam Reap i Kambodja via Kuala Lumpur där jag möter upp med de andra från Sverige, däribland mamma. Reser sedan från Phnom Penh till Kuala Lumpur den 21/2 där jag sedan stannar i tre dagar på semester ensam innan jag åker hem igen. Hmm... Kom på mig själv med att ha skrivit hem utan att tänka på det och menade då alltså Sydney. Visste inte själv att jag såg det som hemma. Det känns lite hemma när jag tänker efter, men jag antar att det är som med alla studenter jag mött som flyttar hemifrån för att plugga. De har ett hem där de är, alltså på studieorten, men anser ändå föräldrahemmet som mer hemma, trots att de kanske inte är där mer än en månad om året sammanlagt. Detta hem refereras ofta till som hemhemma. Vet inte hur många gånger jag inför sommaruppehållet har fått frågan "när åker du hem?" Jag har ju varit hemma hela tiden har jag tyckt, vilket har uppfattats som konstigt. Har aldrig tidigare fårstått hur de känner. Mitt hemma har alltid varit i min lägenhet bland mina saker och hos min säng. Nu skulle jag nog beskriva Sydney som hemma och Kristianstad rent allmänt som hemhemma, eftersom jag inte har någon bostad där längre alltså. Låter det luddigt? Jag förstår. Jag tyckte som er.

Har bara lite kvar nu att fixa inför resan i December med Jeppe. Ska köpa busspass från Cairns till Brisbane och skaffa ett YHA-kort, vilket är ett rabattkort som gör att man kan får lite olika rabatter bland annat på boende. Fungerar faktiskt på vandrarhem i Sverige också. Ska boka boende i Sydney också, sen är nog det mesta klart. Nej förresten. Måste ringa och fixa så att de vi ska hoppa fallskärm med kommer och hämtar oss på hostelet på morgonen så vi slipper och ta oss dit själva. Sen är jag fit for fight. Australia - here I come. Och Jeppe med. Såklart.

Har förresten hittat en funktion på min kamera som jag har saknat och förbannat Canon för att de inte har haft. Ljud till filmklippen. Canon levde trots allt upp till mina förväntningar och efter lite efterforskningar i menyerna hittade jag volymen. Allt blev så himla mycket roligare att titta på nu. Dessutom har kameran spelat in med ljud även när jag inte visste att den gjorde det, vilket innebär att det finns en del konstiga saker sagda som inte skulle ha varit med. Humor.

Har även ett annat problem av teknisk natur. Min mp3-spelare har börjat tackla av och är inte längre som den var under sina forna glansdagar. Först trodde jag att det var glapp i sladden till hörlurarna, men nu lutar jag mera åt att det är kontakten inuti spelaren som strular. Ska se om det hjälper med ett par andra hörlurar, men jag är tveksam. Får väl i värsta fall köpa ny i Singapore. Kanske ska passa på att köpa mobil där också för linsskyddet till kameran strular på den jag har. Scorpan, fixar du programvaran sen? Min musik har varit räddningen när folk i rummet vill sova när inte jag vill. Att ligga och läsa med musik i öronen och lampan på telefonen igång har slagit ihjäl många timmar. Har för övrigt börjat läsa en ny bok nu. Har hittils läst fem böcker på svenska, en Liza Marklund på danska och är nu inne på vad som alltså är resans sjunde bok. Den är på ungefär 900 sidor och på engelska. Jag avancerar långsamt men säkert. Än så länge är den ok. Inte strålande, men ok.

Denna veckan har jag varit en dålig människa och bara arbetat en enda dag. I tisdags. Har nämligen inte fått reda på vart, när eller om jag ska jobba förrän samma morgon och jag hatar det. Jag vill veta åtminstone dagen innan så man hinner planera livet och kanske fixa lunch. I morse ringde de 9.23 och ville att jag skulle börja 9.30. Det är sju minuter jag skulle haft på mig. Jag sa nej. Kan inte stressa som en idiot. Hade inte kunnat vara där före 10.30 och då hade jag inte fått betalt för en hel dag heller. Igår ville de att jag skulle jobba bara fyra timmar, vilket jag inte tycker det är lönt att fördärva hela dagen för. Lite stolthet har jag. Eller dumhet. Den riktigt pessimistiske kanske bara skulle kalla mig lat. Det bryr jag mig inte om. Jag är inte här för att slavarbeta. Jag vill ha roligt i Australien, kosta vad det kosta vill. Nästan. Förra veckan var jag desto duktigare och arbetade fyra dagar. Tyvärr fick jag ingen lön igår för det. Man får lön en gång i veckan. Hoppas att den kommer om ett par dagar. Var inne och pratade med dem och faxade in tidrapporten en gång till. Försöker så långt det är möjligt att leva av de pengar jag tjänar här, vilket inte är så mycket.

Nu ska jag gå och slappa en stund innan det är dags att laga middag. Lax blir det. Med fullkornspasta och sweet chili. Har inte sagt att det är några lyxmåltider direkt. Men lax kan ju aldrig bli fel. Inte sushi heller. Skit, nu blev jag sugen på sushi bara för det. Nej! Var stark. Laga mat. Aid dina lais grebbe. (översättning för den som inte talar listerländska: ät din lax flicka)

Sådetså.

061114

Vet inte om jag har så mycket nytt att skriva sedan sist. Jo, två saker i alla fall. Igår, måndag, var jag och tre kompisar (Anders, Annika & Mikaela) från Stockholm på utflykt till Blue Mountains National Park som ligger utanför Sydney. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men tänk er som Grand Canyon, fast fullt av träd och vattenfall istället. Inte riktigt lika mycket canyon, men ni förstår principen. Bestämde oss för att inte ta en organiserad tur utan tog istället tåget dit, vilket tog två timmar, och åkte sedan en så kallad hop-on-hop-off-buss. Det är ett gäng bussar som går på en särskild rutt så man kan hoppa av när man vill, och hoppa på en annan buss lite senare på samma dagsbiljett. Det var bra för då kunde vi hoppa av vid en station, göra en bushwalk på ett par timmar och sedan hoppa på bussen igen när vi kom fram. Toppen. Tittade på ett vattenfall som hette Katoomba Cascades. Det var inte så mycket vatten i det just nu, så jag och Anders klättrade upp i det så vi var halvvägs till toppen. Det var inte jättehögt, men det är kul att ha klättrat mitt i ett vattenfall. Blev lite blöt om skorna. När vi kom ner nästan till botten av ravinen tog vi världens brantaste järnväg upp. Den användes ursprungligen till att frakta upp kol från gruvorna där nere till toppen på 1800-talet. Vi var tacksamma att vi gick neråt i två timmar istället för att ha gått uppåt. Fatta hur brant det var! Det stod något om 52 grader, men jag vet inte om det var hela utslaget, det flackaste stället eller det brantaste. I vilket fall som helst var det världens brantaste och det är alltid kul att ha åkt på den. Åkte vidare med bussen och hoppade nästa gång av vid Honeymoon Lookout, varifrån vi gick till bergsformationerna The Three Sisters som typ var som tre jätteraukar fast inte vid vattnet då som sagt utan i ravinen. Överallt fanns det massor av kakaduor. De är hur fina som helst, men de låter fruktansvärt. Härligt att se dem i sin rätta omgivning istället för mitt i stan där de närmast flygattackerar en och skriker en i örat när man är ute och går. Men fina är de. Efter massa vandring åkte vi sedermera hem till kväller. Trött som tusan. Somnade 20.30 och sov hela långa natten.

I fredags hände en annan kul grej. I slutet av denna vecka flyttar tjejerna från Frankrike och Korea ut och därför var här två nya tjejer och tittade på deras rum. De bor fyra i det rummet och jag och den brasilianska tjejen är bara två i vårt. I vilket fall som helst, när de satt här på soffan pratade jag lite med dem. Det visade sig att de också var svenskar, och från Skåne som de beskrev det. Jaha, var i Skåne undrade jag. Du har nog inte hört talas om det, men det är en stad som heter Kristianstad var svaret. Sjukt det. Av sju personer som kommer att bo i lägenheten kommer vi alltså att vara tre från Kristianstad. Lilla, lilla Kristianstad. Det är helt ofattbart. Det som är bra med att koreabruden flyttar ut är att jag får nyckel till hissen. Det som är bra med att frankrikebruden flyttar är att hon inte städar eller diskar efter sig. Någonsin.

Imorgon tänkte jag inte jobba. Ska lägga dagen på reseplanering. Behöver både fixa det sista inför resan i December och jaga billig resa till Kambodja i Februari. Ska försöka leta upp någon resebyrå och se vad de kan åstadkomma.

Pratade med en vän i Falun idag. Fatta att det är vinter där nu. Runt fem minusgrader sa han. Det är ju riktig vinter och inte skånsk mesvinter, och framförallt inte austalisk vår/sommar. Dessutom är det mörkt där uppe. Saknar mörkret. Här är det ljust ofta, ofta.

Mitt i natten nu. Sova lite. Eller titta på film. Jag älskar att ha tv på rummet och en rumskompis som aldrig är hemma!

Natti, natt!

061111

Ibland är livet bara underbart! Fick igår besked om att jag åker till Kambodja i Februari, bara jag ordnar med biljetter själv. Piece of cake. Detta innebär förhoppningsvis att jag om mindre än tre månader befinner mig i Asien istället för Australien. Har för övrigt kommit på att det är klurigt att veta vad världsdelen jag är i faktiskt heter. I lågstadiet lärde man sig att det var Australien, men det är ju fel. Sedan trodde jag att det var Oceanien, vilket jag fortfarande är inne på, men överallt här nere kallar man det Australasia. Jag hade aldrig tidigare hört det innan jag kom hit. Dessutom har lilla jag, svenskläraren, pinsamt nog problem med att veta om det heter australier eller australiensare, australisk eller australiensk eller rentav australiensisk. Har försökt forska lite i det hela och har numera dragit slutsatsen att man kan säga båda två. Inte ens Norsteds engelska fickordbok som fick följa med på resan är konsekvent. Duger det till dem, duger det till mig. Det är mycket enklare på engelska.

Har glömt att skriva att jag egentligen skulle ha varit på U2-konsert igår. Skulle ha fått köpa två biljetter för ingenting av en kollega på jobbet. Det var hans systers biljetter och tyvärr hade hon i samma stund som jag sa ja sålt dem på e-bay. Rackarns. Även om det inte var världens bästa platser hade det varit kul att vara där. Har sett ganska många beiga liveband sen jag kom hit och det hade varit roligt att gå på en bjässekonsert. Har aldrig sett U2 live. Är förstås inte värsta fanset, men det hade varit en kul grej. Ena tyska som jag bor med jobbar som servitris av något slag och hon arbetar på båda konserterna. (De spelar idag också). Lyckost. Hon sa att de var fantastiska igår.

Jag trivs bättre och bättre i min nya bostad. Mina idéer om städning verkar ha tagit skruv för det är lite bättre nu. Jackson tog allt på fullaste allvar och har nu märkt hela lägenheten med "torka bodet", "diska efter er", "lägg tillbaka dvd:erna" och så vidare. Verkar funka. De frågade mig igår om det var någon dysfunction jag hade. Det är det ju inte, och det är en annan sak att vara hemma. När det bara är ens egna saker och ingen annan behöver titta på ens odiskade tallrik spelar det ingen roll. Men att bo sju personer i en tvåa kräver planering och hänsyn. Ojojoj... Jag börjar nog bli gammal. Cin, du hade aldrig klarat av detta. Du hade inte gjort något annat än att städa hela dagarna. =)

Nu tänkte jag äta lite och sen gå ner och testa gymmet här. Kaske blir en simtur och lite jacuzzi också innan det är dags att göra sig i ordning inför kvällens strapatser. Inte illa pinkat...

061109

Hej Hopp i Lingonskogen! Nu bär det snart iväg på resa igen för Miss Maddie, denna gång tillsammans med min kära vän Jesper. Har gjort alla bokningar idag förutom fallskärmshoppet och några nätters övernattning. Det ska bli så underbart! På två veckor ska vi dyka vid korallrevet, hoppa fallskärm. segla runt öar, köra fyrhjulsdrivet, sova i öknen under stjärnorna och titta på äggläggande sköldpaddor. Om vi har tur hinner vi sova lite också, men det är inte säkert. Vem behöver sömn när man har varandra. Jag kan inte vänta tills det är dags! Så himla spännande. De fyra veckor som är kvar ska jag försöka fylla med så mycket arbete som möjligt för att spara lite pengar. För pengar är något som försvinner i ett rasande tempo här. Fattar inte varför.

Idag har jag varit ledig och fixat. Skulle behövt tvätta lite också, men det verkar aldrig bli någon tid över. Imorgon ska jag arbeta på ett nytt ställe som jag aldrig har varit på innan. Det ligger åtminstone i city så jag behöver inte leta bussar och hållplatser som en galning. Jag har köpt en street directory, en kartbok, med kartor över alla gator i alla förorter i hela Sydney. Den är ganska tjock.Det bor 4,5 miljoner invånare i Sydney. Det är halva Sverige i en enda stad. Det är en stor stad.

I lägenheten funkar det bra än så länge. Har försökt utöva lite inflytande så att folk städar efter sig lite bättre. Bor som sagt 7 personer i en lägenhet med två sovrum. Om det ska funka måste alla hålla ordning och reda runt sig. Det räcker om en enda struntar i det så blir det äckligt. Jackson som äger stället (och för övrigt är en mycket märklig kuf) verkar gilla mig vilket alltid är bra. Det uppskattas säkert alltid när någon flyttar in som gärna vill ha det städat och diskat. De första tre dagarna hade jag ingen nyckel för det hade blivit något strul. Han hade åkt till New Zealand och lämnat nyckel framme till mig, men när jag kom fanns det ingen nyckel. Dessutom skulle jag ha betalt hyra för de fyra dagar som gick medan jag var på Tasmanien. Som kompensation för trasslet med nyckeln slapp jag första veckans hyra, vilket är $135. Skönt. Alla andra hatar honom här, men han är hur trevlig som helst mot mig. Dock har han lite konstiga idéer och teorier för sig, som att Ford Motors var grunden till och låga bakom hela andra världskriget. Det var inte riktigt vad jag fick lära mig på högskolans historiakurs. Ska kolla med Sven och Valdemar, mina fantastiska lärare.

Nu är det midnatt här och dags för sängen. När ni ändrade till vintertid i Sverige ändrade vi till sommartid här så numera är tidsskillnaden tio timmar istället för åtta. Ett bra trick är att kolla vad klockan är hos er, dra ifrån två timmar och vända dygnet ett halvt dygn framåt. Alltså, om klockan är 8.00 hos er är hon 8.00 - 2h = 6.00 och sedan ett halv dygn framåt blir 18.00 här. Tadda. Lätt som en plätt.

Miss Maddie - off to bed.

061105

Tillbaka till allvaret igen efter en helt fantastisk vecka på Tasmanien. Den ön har verkligen allt! Började resan i Hobart som är statens huvudstat. Gick en runda och kollade läget när vi sprang på en rhododendronutställning i Town Hall. Gick givetvis in och checkade läget, vet ju att det är mammas favoriter. Det visade sig att det var ett rhododendronsällskap som anordnade någon årlig tävling så det var massor med blommor och buskar där inne - mitt i stadshuset. Fräsigt. Gick vidare och hamnade på stadens museum och på någon form av guidad tur. Spännande. Insåg inte hur nära Antarktis Tasmanien ligger förrän vi kom till antarktisutställningen. Fanns även utställningar om djur, möbler och tavlor med tasmanskt ursprung. Strosade runt ett par timmar på museet innan vi (jag och Josse) mötte upp med två tyska tjejer, Sandra och Stefanie, som vi skulle dela hyrbil med i två dagar. Gick ut och käkade på en pub med liveband. Eller rättare sagt fyra gubbar som spelade jazz. Kul. Blev en tidig kväll eftersom vi skulle upp tidigt nästa dag och hämta bilen. Det var en jäääättefin röd kombibil. Mitsubishi, automatare och såklart högerstyrd. Så nu har jag minsann kört bil här. Det är två månader sedan jag körde bil senast. Frihet.

Började rundturen med att köra till Mount Field national park där vi tittade på vattenfall och tokhöga träd. Det var ett slags eucalyptus, den näst högsta sortens träd i världen. Det finns en sort i USA som blir högre, redwood tror jag de heter. Det högsta trädet vi såg var över 79 meter och växte fortfarande. Det är som att ställa 47,6 Maddar ovanpå varandra. Det är högt.

Körde vidare till Lake St Clair där vi gick en walk. Var vid något som hette platypus bay, men vi såg inga platypusar. Vill hemskt gärna se en som inte bor i djurpark innan jag kommer hem. Detta blev dagens avslutning innan vi körde upp till orten Deloraine och övernattade. Morgonen efter begav vi oss till Cradle Mountain national park där vi gick en annan walk. Gick runt en sjö som hette Dove Lake. Landskapet såg i mina ägon ut som taget ur Sagan om ringen med höga berg med snö på i bakgrunden, en spegelblank sjö, regnskog, kullar och träd träd träd. Kastade faktiskt snöboll i regnskogen. Trodde jag inte att jag skulle göra här i Australien, men man ska nog inte förutsätta för mycket vad gäller detta landet. Fanns en annan bushwalk man kunde gå, men den skulle ta 5-6 dagar till skillnad från vår som var några timmar lång. Den långa walken var med på topp 10 av de bästa bushwalksen i världen. (Det är svårt att skriva engelska ord på svenska! Försök själva.) Fortsatte resan upp mot nordväst där vi var i en ort som hette Stanley som hade en sorts klippa eller vad man ska kalla det. Som Ayers rock, fast gräsbevuxen och placerad mitt i vattnet. 13 miljoner år gammal. Åkte linbana upp och promenerade ner. Fantastisk utsikt över kritvita stränder med turkost vatten, vilket sedan fortsatte längs med hela norra kusten. Övernattade i Launceston där vi sedan skiljdes från tyskarna och jag och Josse fortsatte ensamma i bilen över mot östkusten.

Körde till Bay of Fires, ett naturreservat med massor av fina stränder. Det enda som saknades för att det skulle se ut som ut en resekatalog var palmerna som hänger ut över vattnet, annars var det precis så. Körde söderut och sov i en stad som heter Bicheno. Var ute på kvällen och tittade på vilda pingviner som kom utifrån havet och upp på klipporna för att promenera hem till sina bon. Det var beckmörkt ute och man fick inte använda blixt för då skulle pingvinerna bli blinda så tyvärr blev det inga bilder. Ändå roligt att ha sett vilda pingviner. De var pyttesmå! Lite skillnad mot den pingvinstaty som stod i en annan ort vi körde igenom som faktiskt hette Penguin.

Morgonen efter Bicheno körde vi söderut till Wineglass bay som också var en fin strand. Man fick klättra upp på ett berg för att kunna se dit. Tyvärr pajade min vänstra vad, så jag kom inte ända upp. Pinsamt. Fick traska ner igen utan att ha sett utsikten. Bra träning i alla fall. Körde en bit inåt landet igen till en stad som heter Ross och som är en av Australiens bäst bevarade gamla städer. Massa hus från 1800-talet att titta på. Fanns ett ställe som hette "that place in Ross" som var ett kul namn. Vet dock inte vad det var för något. Körde ännu längre söderut till en ort som heter Port Arthur och som i stort sett endast består av ruinerna efter ett gammalt fängelse. När Australien var brittisk koloni på 1800-talet skickade de hit alla sina fångar och många av de som var flergångsförbrytare hamnade på Port Arthur. Fängelset var aktivt mellan 1830 och 1877 och brann sedan ner 1897. Ironiskt nog såg det ut som om det låg i en gammal slottspark. Massor av illgröna gräsmattor och fina blommor. Hur mysigt som helst. Mindre mysigt att tänka på hur det var där för 150 år sedan. Stannade i Port Arthur och åt middag för 21.30 var det dags att gå spökrunda på området. Kolmörkt ute. Det sägs att stället är hemsökt av flera olika sorters väsen och guiden, som faktiskt såg läskigast ut av allt, berättade om vad folk hade sett där. Hon sade sig själv ha upplevt 17 olika sorters kontakter och berättade om vad som var myter och vad som var sanning gällande spöken. Ska man tro på spöken eller inte? Har inte bestämt mig. I vilket fall som helst såg jag inga där.

Körde upp till Hobart igen på natten och checkade in på ett hostel där vi stannade två nätter innan det var dags att ta flyget hem. Hann till och med testa utelivet i Hobart på fredagen efter att ha satt i oss världens godaste hemlagade tacos på hostelet. Var på hotellbuben bredvid och sjöng karaoke. Där var nog de märkligaste människor jag sett i hela mitt liv. Kan inte ens försöka beskriva dem. Jag har ett filmklipp på en som dansar, det beskriver det mesta. Gick vidare ganska fort till ett annat ställe som inte heller var så hippt, men det fick duga. Vet inte riktigt med vilket folk jag ska jämföra tasmanierna, men amerikanska sydstatare känns inte allt för långt borta. Lite mer moderna kanske. Blev en lång kväll och gick inte och lade mig förrän klockan var en bra bit över tre. En dryg timme senare blev vi hämtade för att åka till flyget. Ett under att vi fick med oss allt. Om kvällen var lång var flygresan längre.

Sammanfattningsvis har alltså resan till Tassie varit fantastisk och jag har fått blodad tand på att resa mer. Jag vill se allt! Jeppe kommer hit i December och då blir det lite mer resa. Älskar det. På Tasmanien körde vi sammanlagt 1640 km. Kanske inte låter så mycket, men om man lägger till att det var på små krokiga bergsvägar där man inte alltid kunde köra fortare är i 30-40 km/h och att highway inte alltid innebar asfalterad väg så förstår ni nog att det ändå var ganska mycket. Det var inte alls svårt att köra vänstertrafik vilket jag trodde att det skulle vara. Fick till och med köra på högersidan en gång vid ett vägarbete och det kändes helt avigt. Längs en väg formligen kryllade det av wallabys. De var överallt! Jag har nog sett fler påkörda wallabys här än vad men ser katter längs vägarna hemma och wallabys är inte alltid så små så man får vara försiktig. En kul grej var innan vi sett alla wallabys, utan bara några stycken. Jag upptäckte en och uppmärksammade de andra förtjust på detta. De ignorerade mig totalt och var istället helt fascinerade av den kanin som skuttade brevid. "Det finns inte så många kaniner här" fick jag som förklaring. Har de varit i Australien för länge eller?

Väl tillbaka i Sydney åkte jag hem till nya lägenheten. Då visade det sig att han som äger den var på Nya Zeeland, vilket innebär att jag inte har fått någon nyckel än. Det är bara att hoppas att någon är där när jag vill komma in. Bäddade sängen och sov några timmar innan jag mötte upp med Anna och Martina som uppenbarligen inte ska flytta med sin "familj" längre, utan nu ska flytta in i samma hus som Stoffe och Svante bor i. Det hinner hända mycket på en vecka. Killen som bodde i deras lägenhet visade sig vara ett kräk och sådana vill man ju inte bo med.

Idag hänger jag med Josse eftersom det är hennes sista dag här i Sydney. Vi ska göra skånsk aiblakaga ikväll. Smarrigt. Imorgon, måndag, är det dags att jobba igen. Ska till det stället som jag trivdes så himla bra på. De ringde mig från Select i fredags och undrade om jag kunde jobba där tre dagar för de hade frågat efter just mig. Klart att jag kan!! Kul att träffa barn jag redan känner. Det är där jag blir kallad Miss Maddie. Hur sött ät inte det?

Dags att ta vara på resten av dagen. Peace out.

061028

Jag har fått lägenhet! Eller rättare sagt en säng i ett rum i en lägenhet. Man kan inte vara kräsen. Flyttar in efter jag kommit hem från Tasmanien dit jag åker i morgon. Inget mer Boomerang för mig alltså. En era går i graven. Lägenheten i sig är väl inte världens lyx, men jag har liksom alla andra insett att svensk standard är något som inte existerar här så man får vara nöjd ändå. Det som däremot är TOKBRA med stället är att det ligger väldigt centralt och att huset har 3 pooler, 2 jacuzzis, 1 gym och 1 squashhall. Lyx. Allt är gratis. Dessutom är det Internet i lägenheten. Det är bra. Ska dit och betala bond om en stund.

Imorgon åker jag alltså till Tasmanien och är där en vecka på semester. Har hyrt bil som vi ska köra runt ön med. Jag ska också prova att köra i vänstertrafiken. Spännande. Har kommit fram till att det inte behövs internationellt körkort här trots allt. Tur, eftersom jag inte har något sådant.

Hinner inte mer nu. So long!

061025

Ojoj, vad jag är trött just nu. Har jobbat som en tok. Klockan är snart åtta på kvällen och jar har inte ens varit hemma än. Men som de säger; smakar det så kostar det. Äckligt klämkäckt.

Idag har jag varit på ett ställe i North Sydney som jag inte ens kommer ihåg vad det hette. Ska vara där två dagar till så på fredag ska jag nog minnas det. Det roliga är att de letar efter någon som kan vara där hela terminen. Jag ska på personalmöte imorgon där vi ska prata lite om vad det skulle innebära. Det är nämligen någon slags chefsroll kopplad till det hela som det får kluras lite på hur det ska kunna organiseras. Jag vågar inte hoppas något. Håller även på att leta annat boende nu. Har precis hittat några ställen på nätet som jag tänkte ringa på ikväll. Vill gärna bo centralt. Får se hur det löser sig. För någon dag sedan berättade Martina att de hon bor hos skulle flytta till större ställe och ta dem med sig och då även skulle behöva ny inneboende. Var i stort sett klart att jag skulle kunna flytta med, fast sen ändrade de sig och stannar kvar i den gamla lägenheten. Inte på grund av mig dock...

Födelsedagen var mycket bra. Som jag skrev inleddes dagen med paket på sängen vilket följdes upp med Sydney Wildlife World. Var och käkade tapas på en spansk restaurang. Mumsigt som bara den. Dock var ena servitrisen lite klumpig och hällde ut Svantes öl över honom. Bad knappt om ursäkt ens, vilket är något man gör för allt och ingenting här. "I'm sorry" är standardfrasen no matter what. Efter middagen drog vi hem och piffade innan det far förfest hos Martina och Anna. Stack sedan vidare till ett ställe som hette Jacksons on George. Lätt det bästa stället jag varit på i Sydney än så länge. De spelade både Eminem och Gloria Estefan. Skön mix. Jag och Josse slapp av någon okänd anledning betala inträde också, vilket de andra varit tvugna att göra - $10. Extra kul eftersom vi dagen innan endast betalade halvt inträde av även det okänd anledning. Jaja. Billigt är bra. Det är något man lärt sig här i alla fall. Födelsedagen avrundades på Hungry Jack's mitt i natten. Dvs. Burger King, vilket det inte heter här. Vi kallar det Hungriga Jackan. Somnade lycklig fram vid sexsnåret och sov länge, länge...

På måndagen berikades sedan mitt liv ytterligare. Jag har utforskat lokalkulturen. *host* Vi har haft ett band på turné som har bott på hostelet. De spelar typ folkmusik fast två av dem ser ut som ett mellanting mellan punkare och hårdrockare. De tre som reste spelade bas, gitarr, mandolin och ett gäng flöjter. Deras egna låtar var riktigt bra, om än inte helt rumsrena enligt australienska termer (Koalahunting) I måndags fyllde i vilket fall som helst gitarristen år vilket firades med dunder och brak (i korridoren utanför sovrummen vilket uppenbarligen inte uppskattades av alla fick vi reda på dagen efter). Födelsedagsgrisen fick tyvärr välja uteställe vilket resulterade att jag för första gången i mitt liv var på strippklubb! Hallå. Det var verkligen det absolut sista jag hade trott att jag skulle göra en måndagkväll. Titta på strippor i Kings Cross. Fast visserligen ska man ju utforska närområdena sägs det ju. Det var åtminstone intressant. En del var ganska duktiga. Hänga där upp och ner på en stolpe med knappt en tråd på kroppen. Hoppas de inte förkylde sig.

Life in Sydney. Live it. Learn it. Love it.

061021

Idag är det min födelsedag! Hipp hipp hurra för det. Tyvärr innebär det att jag håller på att bli gammal. Inte lika kul.

Dagen började med att Josse kom in och väckte mig med paket på sängen. Underbart. Fich en coconut body butter från Body Shop. Passar perfekt eftersom jag tyvärr brände ansiktet när vi var på Manly Beach i torsdags. Smörja, smörja, smörja. Flossar ändå på höger kind. Bummer.

Var uppe på Internet och aktivierade mitt nya Australienska mobilnummer så nu kan ni ringa till mig. Skickar ut numret via sms istället för att skriva det här. Ni fattar säkert varför. Vill inte ha några som ringer och stönar i luren. Eller det vill jag kanske, men då vill jag gärna veta vem det är! Fick också första omgången bilder brända på skiva. Fick till och med rabatt i födelsedagspresent. Har varit där ganska mycket ju så det vet vem jag är.

12.30 mötte jag och Josse upp med de andra för att göra något som jag inte hade en aning om. Det visade sig att vi skulle gå till Sydney Wildlife World. Det var helt fantastiskt. Såg massa tuffa djur: koalor, wallabys, possums, och massa annat. Dessutom höll jag i en orm! Den var helfräsig. Efter besöket där skulel vi gå och äta tapas på någon spansk restaurang tänkte vi, men det var inget som var öppet. Därför sitter jag, Josse, Stoffe och Svante nu på ett fik och väntar på att tiden ska gå. Sen blir det tapas. Ikväll ska vi ut på ett ställe som heter Jacksons on George. Det ska, om jag har förstått det rätt, vara jämförbart med Grand hemma med lite popmusik och lite r'n'b och så. Skulle visst vara någon radioDJ där ikväll också. Ska bli toppenkul.

Igår var jag och Josse på ett ställe i Kings Cross som hette World Bar. Hade mycket trevligt fast det var inte så mycket folk där. Mest nittonåriga tyskar. De finns överallt. Är Tyskland folktomt nu eller? Mamma ringde och sa grattis. Detta året har ju varit åtta timmar kortare eftersom jag fyller år åtta timmar tidigare i år än vanligt.

Nu ska jag gå och göra Sydney osäkert...

Happy Birthday to me!

061019

Ja, jisses Amalia. Det var fem dagar sedan jag skrev sist, men det känns som en evighet sen. Här kommer uppdateringen...

Tyvärr blev det inte stranden som planerat på söndagen. Det regnade. Nackdelen är, förutom att jag frös, att regnet inte kommer vidare in i landet eftersom det är berg ivägen. Torkan kvarstår därför. Istället för stranden tog vi därför den andra turen med dubbeldäckaren som ingick i den första biljetten, 1,5 timmar kring Bondi. Förutom regnet och blåsten var den bra. Fick bland annat se Fox Studios där de spelar in film och tv, Centennial Park som är en ofantligt stor park och såklart Bondi Beach fast där har jag ju varit tidigare. Blev under omständigheterna ändå en bra dag.

På måndagen skulle jag inte börja jobba förrän klockan 14. Eller det trodde jag i alla fall. Eftersom jag hade förmiddagen ledig gick jag ner på stan och bort till Select för att kolla om det fanns något mer jobb i veckan. Det visade sig att det inte alls var den måndgen jag skulle jobba utan nästa måndag istället. De bad om ursäkt för att de hade sagt fel och undrade om jag var ledig under dagen för annat jobb. Uppenbarligen var jag ju det så jag fick kasta mig på en buss och åka ut till vad jag uppfattat som rikemansförorten Northbridge. Den som egentligen skulle vara där hade inte dykt upp. Där var jag alltså helt plötsligt på en kristen angelikansk privat förskola med barn 3-5 år (underbart). När jag kom dit var det "chapel" vilket kanske kan likas vid kyrkans barntimme eller något. Jag vet inte. En man, som jag tror var präst, pratade med inlevelse om självkontroll och ömhet och sedan sjöng de upp-poppade sånger om att Gud är som hönsmamman och håller alla sina "chicks" under vingarna. Jag bara stirrade. Så fruktansvärt förbjudet i svensk kommunal skola som det bara kan bli och därför har jag aldrig varit med om något liknande. Det som var nästan än mer fascinerande var att det var ett helt golv fullt med barn och inga slogs. Fantastiskt. Dock är jag tveksam till om jag tycker att det är rätt att indoktrinera barn i religioner. I velket fall som helst var det ett toppenställe att jobba på. Barnen kallade mig "Miss Maddie" vilket var hur sött som helst. Madeleine är ganska svårt att säga, därav förkortningen. Klickade hur bra som helst med personalen och chefen också och de ordnade därför så att jag fick komma tillbaka två dagar till, så jag var där måndag till onsdag. De sa att de absolut ska önska om att mig i fortsättningen när de tar in vikarier. Jag blev jätteglad. Ungarna var hur goa som helst, särskilt en kille, Ben, som gav mig en stor blöt puss på kinden innan jag gíck hem i onsdags. Det som också var underbart med stället var att man fick ha jeans och sandaler och inte behövde ha hatt. (En keps med en känguru på har inhandlats.) Hoppas verkligen att jag får komma tillbaka dit.

I tisdags kollade jag mailen på jobbet och hade fått ett brev från min nästkusin Josse som har varit i Australien i åtta månader. Hon skulle komma till Sydney samma dag så jag ringde upp henne och berättade vart mitt hostel låg och sen checkade hon in i mitt rum. Tokroligt. På kvällen var vi nere i Hyde Park och åt. Tidningen The Sydney Morning Herald har Food Month där i Oktober med massa mattält. Åt smarrig glass också. Igår var vi och promenerade en runda på stan på kvällen. Visade det Mc Donalds som ligger på Geroge Street som inte är riktigt som andra Mc Donalds. Det har nämligen guldornament och kristallkronor och grejer. Helt galet flådigt.

Idag har jag varit ledig och vi hade tur med vädret och tog därför färjan ut till Manly Beach. Pressade en hel del och hoppade i vågor som sägert var två meter höga. Kom inte ihåg att det kunde vara så roligt att bada. Tyvärr belv det kanske lite för mycket av det goda för jag har bränt mig lite i ansiktet. Jaja, det är också bränna! Åt lyxglass från Royal Copenhagen, vilka nog är en av de godaste glassarna jag har ätit någonsin. Oavsett vilken smak man tar bara smälter de i munnen. Tyvärr rinner dollarna bort i samma takt. När vi kom hem käkade vi sushi och sedan skulle vi tvätta, vilket förhindrades av att tvätteriet stängde femton minuter innan vi kom dit. Bugger. Gick upp till sjukhuset för att få min kvalsterallergispruta som det blivit dags för nu. Alltså: jag har varit här i 6 veckor. Träffade en sköterska eller något som undrade om den röda färgen var på grund av solen. När jag lite skamset erkände kallade hon mig "stupid, stupid girl" och slog lite på mig med en bunte papper. Hehe. Hon var störtskön. Fick vänta hur länge som helst på att få komma in, men det löste sig så småningom utmärkt. Fick en spruta med 0,8 ml precis som ordinerat, även om de var något förvirrade. Sköterskan som gav sprutan ville ge mig 0,8 av någon annan enhet från någon diabetesspruta, men det lyckades jag avstyra. Vissserligen hade nog medlet räckt i flera år då, men det hade nog inte haft önskad effekt.

På kvällen träffade vi en svensk kille, Pelle, som flyttade in på hostelet idag. Jag och Josse hade bestämt att vi skulle gå på Hard Rock Café och äta och han hängde på. Mycket trevlig. Hade varit på Fiji och Nya Zeeland och ska vidare upp till Cairns på lördag.

Imorgon ska jag jobba på det stället i Millers Point som jag trodde att jag skulle jobba på i måndags. På kvällen ska jag till Bondi och parta med Josse och hennes vänner från Irland. Ska bli kul. På lördag fyller jag år! Kom får en stund sen till insikten om att det blir mycket lite paketöppnande i år. Både jul och födelsedag försvinner ju. Det är väl kanske priset för de upplevelser man får här istället. De väger upp.

Har även fått upplåsningskoden från Telenor så nu kan jag skaffa ett Australiskt telefonnummer. Great!

There you go! A short update from Down Under.

PS. Creepy Italian Guy som jag kallar honom heter visst Mauro och inte Milou. Han har ljusgul badrock med luva på när han ska duscha. Jag håller distansen...

061014

Puh! Det är värmebölja här i Sydney. Idag skulle det enligt prognosen bli 37 grader och jag tror inte att de har haft helt fel. Det har lätt varit över 30 i alla fall. Dessutom är det uppenbarligen den värsta torkan här på 100 år och all mat kommer att bli dyrare som följd av detta. Som om det inte var dyrt här redan? Jaja. Så länge man kan sola och slipper frysa är jag nöjd.

Idag har jag, Stoffe och Svante varit på guidad busstur runt Sydney. Det kör runt dubbeldäckare här och vi hoppade på en. Det var ganska dyrt, men man fick se hela stan från ett bra perspektiv. Började i Kings Cross och arbetade oss sedan vidare förbi operahuset, Hyde Park som vi fick reda på byggdes för att bli kapplöpningsbana vilket varade i tre dagar, olika museer, Star City Casino som var ett galet stort kasinokomplex med gratis bussar hem om man spelat bort alla pengar, Kinesiska trädgården, Darling Harbour, King Street Wharf, The Rocks som är en gammal stadsdel utan skyskrapor som förr i tiden bestod av fyllbultar och glädjeflickor men som nu är jättefint, Circular Quay där färjorna går ifrån och som ligger bredvid operahuset, genom centrum och hem igen. Rundan tog ca en och en halv timme. Det var intressant att få höra historian bakom alla byggnader man gått förbi hundra gånger. Drottningarna har visst varit mycket företagsamma i området.

Annars har den gångna veckan mest bestått av jobb. Visserligen bara tre dagar, men det är tre dagar mer än vanligt. Tror att jag håller på att bli lite bortskämd minsann. Har inte varit ledig så här länge sen jag gick i gymnasiet och hade sommarlov. Sedan dess har jag inte haft mer än en veckas sammanhängande ledighet i taget. På måndag och fredag ska jag jobba på ett ställe som ligger ganska centralt. Det tar ca 45 min att gå dit hemifrån, men vill man kan man ju ta buss istället. Grejen är att min kontaktperson på Select Education sa att jag skulle vara överlycklig att jag hade fått detta jobbet. Det ska uppenbarligen vara ett toppmodernt och fräscht ställe som dessutom vill ha kontinuitet i verksamheten och därför tar tillbaka samma personer hela tiden. Så om jag gör ett gott intryck där på måndag, sa hon, då behöver jag nog inte jobba på så många andra ställen eftersom de behöver folk i stort sett alltid. Hoppas! Det vore ju toppen. Att få vara på ett ställe där man hinner lära sig barnens namn. Denna veckan har jag visserligen varit på ett ställe i två dagar. En småbarnsavdelning med barn 0-15 månader. Cin, jag kommer att vara expert när jag kommer hem! Jobbade för övrigt en dag i Manly också. Kul att åka färja till jobbet. Blev som en utflykt istället för jag jobbade bara i drygt tre timmar och under den tiden var vi på biblioteket på sagostund. Passade på att kolla in Manly Beach också. Den var lite längre än Bondi, men desto smalare. Insåg genast att det var här de snygga och rika spenderade dagarna. Kände mig något malplacerad i mina svarta långbyxor och gympaskor.

Igår kväll var jag och Martina på bio medan de andra gick på konsert. Bion visade sig ha 18 salonger. Den var inte så liten inte. Sista filmerna började 23.45. Vi såg "The Devil wears Prada" med Meryl Streep och Anne Hathaway. Jag tyckte den var kanonbra. Visserligen med ganska traditionellt tema, men helt klart värd att se. Det var ju så många skor i den! Se den om ni fpr en chans. Kanske anses vara flickfilm, men jag är flicka så jag bryr mig inte. Mohahaha....

Har inte hunnit med så mycket mer i veckan. Tyskarna har flytta ut och ersatts av nya tyskar. De erbjöd mig till och med att följa med dem i deras nyinköpta bil på resa längs Australiens östkust. Jag tackade nej. Intuitionen säger mig att det var ett ganska kolkt beslut, även om de var hur trevliga som helst. De nya tyskarna är bara obehagliga. Dessutom har det flyttat in en ny mycket speciell kille som enligt ryktet är från Italien. Milou tror jag han heter. Anledningen till att jag tycker att han är läskig är att han sover i en babyblå tvådelad pyjamas och ligger och kramar sin kudde i sömnen. Tror han har issues. Det är sådana som en morgon vaknar upp och mördar alla i sin närhet. Jag håller ett starkt vakande öga på honom.

Imorgon blir det förhoppningsvis stranden. Vädret ska hålla i sig så det kan nog gå att fixa brännan lite. På måndag har jag tänkt börja leta efter annat boende. Måste ha flyttat till jul. Har nämligen fått reda på att det kostar $700 att bo här det tio dagarna över jul och nyår. Det är 4000 SEK. Billigare att bo på Hilton för bövelen. I värsta fall får jag väl tälta, även om det inte låter så lockande. Tror att det är ganska lätt än så länge att få tag i ett hyfsat boende. Det löser sig nog.

Vad kvällen ska innehålla vet jag inte riktigt än, men det blir kanske någon form av party. Det ger sig nog.

Auf Wiedersehen!

PS: Jag fyller år om en vecka. Tyvärr blir jag gammal. Mög. Fast det ska bli kul med en sommarfödelsedag. Har lovat mig själv att jag ska äta jordgubbar och vispgrädde i parken.

061009

Idag har jag varit i Sydney i exakt en månad även om jag varit på resande fot längre än så. Sammanfattningsvis kan sägas att det varit en mycket bra månad som i början mest präglades av ösregn, förkylning och hemlängtan, men som sedermera kom att handla allt mer om jobbsökande, alternativt boende, solsken och uteliv. En ganska bra utveckling om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Vem ska annras säga det?

Idag har varit första dagen då jag bott helt ensam. Eller ensam och ensam - utan någon av de andra i alla fall. Kvar bor de två tyskarna och i morse flyttade två svenska tjejer in på rummet, så vi är ändå fem stycken. Det känns sådär egentligen. Har inte velat bo själv, och nu är det så ändå. Det är väl bara att försöka se vad syftet med detta kan vara och lära sig något av det. Eller är det inte så du skulle ha sagt mamma? Kan höra dig hela vägen hit! Igår kväll spelade jag kort med tyskarna. De tycker det är lite jobbigt att jag förstår tyska men att de inte förstår svenska. Därför försöker de prata så snabbt och sluddrigt som möjligt med varandra istället vilket oftast slutar med att de inte fattar själva. Ganska kul.

Imorgon och på onsdag ska jag jobba på en förskola i norra Sydney. Det ska bli roligt. Skönt att inte börja förrän 9.15 eftersom jag då hinner äta frukost hemma. Köket öppnar ju inte förrän 7.30. Roligt att vara på samma ställe i två dagar. Hinner lära känna både barn och personal lite bättre. Vet inte hur gamla barnen är, men jag tror att de är i treårsåldern. Det ger sig nog. Nu ska jag försöka ta reda på hur jag kommer dit.

Have it!

061006

Och så var det bara jag kvar. Stoffe och Svante flyttar ut imorgon och Anna flyttar på söndag till ett rum dit Martina också flyttar på måndag när hon kommer tillbaka från Canberra. Det blir tomt utan de andra, men jag överlever nog. Vet inte hur länge tyskarna bor kvar, men de är ju trevliga i alla fall. Kan kanske byta rum till ett med tre svenska tjejer från Oskarshamn, men jag vet inte. De är redan sju i det rummet och jag skulle bli den åttonde. Lite väl trångt med tanke på att deras rum inte är större än det jag bor i nu och där är det trångt att bo sex personer. Vi får väl se vad som händer framöver. Det enda jag vet nu är att jag inte kommer att bo ihop med någon av de andra och det är jag lite ledsen över.

Igår kväll var vi ute på ett ställe som hette Bad Club. Vi kom dit ganska tidigt och var de enda på stället, men eftersom jag var den enda som inte skulle jobba idag fick det ju bli så. Spelade lite biljard innan vi blev inhysta i ett annat rum där folk var som tokiga. Det var inte alls stort och det hade ett pingisbord (!) coh en jätteottoman mitt i rummet. Eftersom vi hade fått byta rum fick vi en drink som kompensation. Både min och Annas var tokäckliga. Vi spelade lite pingis och sen satt vi på en soffa och höll ställningarna rent allmänt när jag plötsligt tittar bort mot den då utbytte DJ:n. Jag höll på att dö. Där stod han. Sven Melander i Sällskapsresan, eller åtminstone någon som var hans tvilling. Dessutom hade han världens afro och en blå papphatt a la strut på huvudet. De andra tyckte också att det var hysteriskt roligt. Lätt en av mina topp 5 bland roligheter sen jag kom hit. Det var en kille där från en tidning också som tog en massa bilder av honom. Han gjorde visst någon form av reportage. Pratade lite med DJ:n innan vi gick hem och berättade att han såg ut som en kille i svensk film som letade efter Peppes Bodega. Han tyckte det var helfestligt och sa att gärna hade velat se den filmen. Ja, där ser man. Humor.

Har pratat med Select Education idag och det ser ut som om jag ska jobba på tisdag och onsdag. Skönt. Behöver jobba lite. dels för pengarnas skull men också för att det är ganska tråkigt att inte göra något. Sightseeing i centrum har man gjort en del under den gångna månaden.

Over and Out.

061005

Om två dagar är det en månad sen min resa påbörjades. Jag fattar inte vart tiden har tagit vägen. En hel månad liksom, det är ju länge. Egentligen. Ändå känns det inte som om det har gått mer än en vecka eller så. Förutom att jag hittar i stan nu, och att det känns lite hemma. Vet till exempel numera när det inte är förenat med livsfara att gå mot röd gubbe och jag störs inte längre av att solen går på fel håll över himlen. Det största tecknet är kanske ändå att jag har vant mig så pass vid vänstertrafiken (jag hade ingen aning om hur mycket det är som påverkas av trafikreglerna; bland annat hur man möts på gatan, vilken rulltrappa som går upp eller ner, hemma går den högra upp medan det här är den vänstra) att jag numera tänker "jäkla turister" om de personer man håller på att krocka med för att de går enligt högerregeln. En annan sak är att jag inte längre tänker på vilket språk jag pratar. Den dagen jag hade jobbat och enbart pratat engelska hela dagen pratade jag fram på småtimmarna när vi senare var ute engelska med mina kära vänner och fattade inte alls varför de tittade så konstigt på mig. Jag trodde att jag pratade svenska och tyckte att de var ganska trögfattade för ögonblicket. Så var det visst inte. Hoppsan.

Annars händer det en del annat här nu. Svante och Stoffe var och kollade på ett rum idag uppe vid Oxford Street. De flyttar dit på söndag. Det verkar vara ett ganska bra rum och till ett bra pris också. Är glad för deras skull! Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Vet fortfarande inte om Marie kommer hit i November. Om hon gör det ska vi förmodligen resa då och jag kan därmed inte skaffa något annat boende eftersom man binder upp sig en eller två månader. Kommer hon inte skaffar jag också rum och står helt enkelt ut med dubbelt boende under de två veckor Jeppe är här i December. I väntan på besked från Marie betalade jag idag för ännu en vecka på Boomerang. De rövarna hade höjt priset till $120/v istället för $100. Jag blev tokarg. Så kan man väl inte göra utan att säga något bara för att "det bor så mycket folk här nu". Vaddå då? Om det nu är så mycket folk borde de väl istället kunna sänka priset och ändå få in mer pengar än tidigare. Åtminstone enligt min logik. Deras affärsådra sa väl något annat. Jag fick i brist på annat boende snällt betala och muttra långa ramsor med fula ord jag kan för mig själv. Jag menar $120 i veckan blir 2736 SEK på fyra veckor. Det är ju som en hel lägenhet hemma. Men nej, då får man istället dela rum med två nittonåriga tyskar med drömmar om ett liv i Australiens vildmark. Suck. Så Marie, jag behöver snart veta... Visst, jag har vant mig vid att bo såhär, men det vore skönt att bo på ett ställe där det inte låser köket mellan 21.00 och 07.30. Man kan ju, även om det talar mot all logik, bli hungrig även då. Aldrig hört talas om Nattamad?

Var på Paddy's Market idag igen och handlade frukt & grönt. Inte lika mycket folk den här gången. Hittade även ett fiskrum där de sålde massor av fisk och skaldjur. Mamma, visst kostar laxen runt 100 kr/kg hemma? De sålde Barramundi där också, men jag vet inte om jag vill äta det. Det ser visserligen riktigt gott ut, men efter att ha pratat så mycket om Barramundis som vi har gjort har de liksom blivit som kompisar, och kompisar äter man ju inte. Eller? Det är klart. Alla kulturer är olika.

Imorgon kommer första lönen. Det känns bra. Även om jag fortfarande inte har jobbat mer än en dag har jag åtminstone tjänat in till en veckas uppehälle trots chockhöjningen. Det är alltid något. Hoppas att det blir mer framöver. Kanske ska börja kolla efter annat också, men jag tror att jag ska ge detta en chans först.

I believe that's it for now. See ya'll!

Förresten! Jag har ju glömt att berätta att jag har sett årets första tomte. Han stod utklädd vid Martin Place och ville sälja julfester till företag. Hur konstigt kändes inte det då. Inte bara att det var i Oktober månad, utan även det faktum att det inte var kallt ute. Lite moln räknas inte som vinter.

Dessutom är vårrean i full gång...

061004

Jag vet inte varför jag inte kan sova om nätterna här. Det går bara inte. I början var jag som en dö sill och somnade typ nio på kvällen och vaknade urpigg halv sju på morgonen, men inte nu inte. Nej, nej. Vid tre på natten kanske. Och då oftast av ren tristess eftersom de andra har sovit i flera timmar vid det laget. Hur pigg är jag då på morgonen? Sådär.

Igår hände hur som helst en speciell grej. Vaknade av att jag låg och räckte upp höger arm och var jättearg. Hade drömt att jag var på föreläsning med Göran Persson som pratade utbildningspolitik. Han påstod i drömmen att det viktigaste utbildningspolitiska målet i Sverige var att ta in så många studenter som möjligt, och att det var det Sverige skulle satsa på. Eftersom det ligger ganska långt från min egen syn på den utbildningspolitik jag anser att Sverige borde föra hade jag ett långt tal förberett i huvudet om kvalitetssäkring, praktikplatser och annat smått och gott. Sådär vaknade jag alltså. Ettrig och redo att gå till attack. Kan det möjligen vara så att hjärnan är något understimulerad, eller kan man inte vara borta från högskolan mer än några månader innan man börjar drömma utbildningspolitik. Trodde inte att jag var så inbiten, men där ser man.

Pratade med Jeppe igår. Som det ser ut nu kommer han hit i December. Wee!! Det ska bli helt underbart, fantastiskt roligt. Blir nog korallrevet och Ayers Rock då. Om jag har lite vind i seglen kommer Marie hit och stannar hela November och så ska jag ju träffa nästkusin Josse i Oktober. Och om det vill sig riktigt väl så åker jag till Thailand och Kambodja i Februari. Statskupp eller ej. Det har suttit stora skyltar på hostelet om att det inte är lämpligt att åka dit, men de är nertagna nu. Detta är min lilla planering.

Tillbaks och äta köttbullsrester.

Cheers!

061003

Även idag har varit en helt vanlig dag, om än en sådan fylld med shopping. Har äntligen hittat ett par ballerinaskor som passade. (Ja, Marie. SÅDANA skor... hrmm... Jag vet.) Av någon märklig anledning passar inte mina fötter i skorna här. Bra för ekonomin, men dåligt för självförtroendet. Jag som har storlek 38/39 får prova skor i gigantiska storlekar här och ändå hamnar jag oftast mitt emellan två storlekar. Med höger fot. Vänster passar oftast. Jag och min högerfot är lite ledsna och upprörda över detta. I vilket fall som helst har jag nu hittat, och köpt, ett par skor som passar jättebra på vänster fot och hyfsat bra på höger. Man kan ju inte få allt här i livet. Man kanske ska vara tacksam över att man har en sko som passar. Det är inte alla som har det.

Ja, just det. Idag har även varit en dag att minnas av andra anledningar. Idag, kära vänner. Idag har jag gjort egna köttbullar alldeles själv. Nja, Svante hjälpte mig att rulla lite, men annars. Fatta. Egna köttbullar. Det är jag som är Madde Scan. Känn på den. Vi är nog de på vårt hostel som lagar den mest avancerade maten. Förutom koreanerna. De är inte kloka. Till de makalösa köttbullarna bjöds det på paotatismos och ketchup. Inte illa pinkat det heller. Lingonsylt hade suttit fint, men det finns det nog ingen här. Vi har inte ens orkat leta. Men tänk. Egna köttbullar... Jag har sällan varit så stolt. Mmm...

Imorgon ska jag ringa till Select Education, eller gå dit, och se till så att jag får jobba så mycket som möjligt nu. Lika bra att passa på. Om Marie kommer hit i November reser vi nog runt då, och sen kommer Jeppe förmodligen i December och då vill jag inte heller jobba. Därför vill jag kunna jobba så mycket som möjligt nu innan. Tror inte det är några problem bara man ligger på lite.

Se och njut. Har ni någonsin sett finare köttbullar?

061002

Inte mycket har hänt sedan sist. Har tvättat idag och krympt en tröja. Sorg. Ytligt, men så är det. Har ju inte så många tröjor här. Tänkte att jag istället ska försöka fylla på bildarkivet här i bloggen. Vet inte vad ni vill se för sorts bilder så önskemål mottages tacksamt. Här kommer i alla fall ett urval.

Detta är utsikten på ena hållet från vårt rum.

Och så här ser skylten utanför ut.

Japp, Boomerang Backpackers.

Bondi Beach. Mycket mindre än jag trodde den skulle vara, men den är underbar ändå. Har inte varit på Manly än.

Operahuset.

Så här kan det se ut när man kramas i grupp.

Rock'n'Roll Mother Fucker var vi på.
Och då behövs det givetvis en och annan grogg. Skål! Lägg väl märke till den rosa topzen vi använde som drinkpinne. Mmm... Exotiskt...

Man kan svulla på Pizza Hut när man inte har något annat för sig. Något vi förmodligen inte har gjort för sista gången.



Man får ju absolut inte glömma bort Särny Säl.

I lördags firade vi Anna på Candy's Apartment, men innan dess var vi hemma och piffade och posade. Den riktigt uppmärksamme kan se en bild från Dirty Dancing i bakgrunden ovanför min säng. Tacka ja. Och sist men inte minst. Finlandsfärjehytt.

Så här har vi alltså det. Än så länge. Hoppas att vi ska flytta snart. Jag har massor av bilder så det är bara att säga till om ni vill se mer. Jag kommer givetvis att fortsätta skriva som vanligt och jag vill ha massor av kommentarer. Det är det som är det roliga ju. Nu ska jag gå tillbaka till hytten. Dags att "laga middag" på Best Thai som ligger på hörnet. Tror att det får bli kyckling med cashewnötter idag. Är hungrig som bara den.

See ya'll.

061001

Här får ni några bilder av resan till Sydney. Det kommer flera bilder framöver. Tror att det ska funka att klicka på bilderna för en större version.

På Svågerstorp i Malmö. Detta är alltså essensen av mina tillgångar. En resväska och en ryggsäck. Det enda av allt jag äger som jag beräknas behöva under en åttamånadersperiod. Kan detta verkligen fungera?

London. Nej, Themsen är väl inte förorenad?

Här i denna flygplansstol tillbringade jag ett dygn. Kurade ihop mig och sov en del. I Hong Kong fick vi gå ur så städade de planet. Bilden är tagen efter någon måltid, vet inte vilken längre, men det ser ut att vara någon frukost.

På flygplatsen i Hong Kong. En japan tog bilden. Det röda på min tröja är ett klistermärke som vi fick av flygbolaget vid transfern där det stod "catch me if you can". Vi var ganska många som var lite vilse på flygplatsen och klistermärkena var bra som identifiering.

Så här mycket regande det i Sydney när jag kom fram. Bilden är tagen på William Street, vilket är gatan jag bor på. Den är inte lika blöt längre.

Flyttkaos i lägenheten måndagen innan avresa.

061001

Lyckades rädda föregående inlägg så det finns nu publicerat under det "halva" inlägget. Gick inte att få det överst, så ni får allt scrolla.

Jag arbetade min första dag i fredags. Det gick hur bra som helst och roligt var det också. Var på en förskola i Balmain som är en inre förort. Tar 10 min med buss. Var i en grupp med "toddlers" vilket innebär barn i två-treårsåldern. Det är ungefär som i Sverige, förutom det faktum att personalen inte behöver någon utbildning. Det finns tre grader av personal: outbildad, trainee och diploma. Kan tänka mig att diploma är jämförbart med högskoleutbildning. Som jag trodde är barn barn oavsett i vilken del av världen man befinner sig, så det var det lättaste. Det som kändes märkligast var att barnen pratade engelska. Visst, det hade varit märkligare om de pratat något annat språk, men man är van vid att de pratar svenska. Att de vuxna pratar engelska är ju inte ett dugg konstigt. Det var ganska svårt att tyda vad barnen sa också, men efter några timmar hade man vant sig. Hade ju trots allt 10 timmar på mig. Som sagt, barnen var underbara, men personalen hade jag lite svårt att få grepp om. Till exempel pratade de högt och ljudligt med varandra, inför barnen, om vilka barn som var deras favoriter och vilka de önskade var deras egna. Kul för de barn som hörde som inte blev nämnda? Sådär. Fast jag höll mig till barnen, det var ju för deras skull jag var där. Vi hoppade studsmatta, lekte dinosaur och hade massa kul för oss och de verkade trivas i mitt sällskap. Känns skönt att ha första dagen avklarad. Inte lika nervöst inför kommande jobb. Måste bara köpa en hatt som jag ska ha på mig när vi är ute och leker. Och ett par skor. Vill inte ha mina gympaskor fulla med sand varje dag, och man måste ju ha skor med stängd tå. Att handla skor är ju färstås aldrig tråkigt...

I fredags var vi ute på ett ställe uppe i Kings Cross som hette Candys Apartment. Det var livespelning. Två band, varav det ena hette Ziggy Flax. Det var roligt att gå ut och hålla ihop alla fyra, även om vi gick hem vid olika tider. Jag brukar alltid dricka Cosmopolitan när jag är ute, men den är dyr så in i bänken här. Har fått skala av några ingredienser och nöjer mig numera med vodka cranberry. Bartendern på Candys var urtrevlig och jag fick den dyrare absolutvodkan istället för den ryska varianten de brukar blanda med för samma pris. Kändes lite som hemma. =)

Igår gjorde vi inte så mycket. Var och svullade på Pizza Hut. De har all-you-can-eat-buffe varje dag med mängder av grejer. Tror att jag har skrivit om den tidigare. Annars får ni säga till så kan jag gladeligen berätta. På kvällen var de andra på ännu en livespelning, men jag stannade på rummet. Var alldeles för trött. Uppenbarligen var inte de andra i korridoren det. De hade världens party utanför vårt rum. Sätt er in i hur det kan vara att i lugnan ro ligga och lyssna på mp3 när plötsligt någon drar igång med en gammal gitarr utanför. Tio personer, alla tondöva, skrålar ikapp till Oasis gamla hit Wonderwall. Spelar alltså och sjunger till stereon som de för övrigt överröstade. Tror jag hörde Wonderwall 15 gånger. När de andra kom hem vid 0.30 hade de precis slutat spela och Stoffe sa att det luktade marijuana i tv-rummet. Säkert det som låg bakom. Ja, jag säger då det. Wonderwall som är en bra låt. Eller var i alla fall.

Idag ska jag och Anna gå på stan och tvätta medan Stoffe och Svante går på rysk filmfestival. En helt vanlig söndag alltså. De behövs de också.

Puss å Gull.